När idrotten agerar på detta sätt så sker något i klubben, bland partners, i staden och i landet 🧡
Konceptet med Orange matcher har tagit mark och på lördag smäller det i Gislaved, då GSK Hockey visar vägen och spelar en orange match!
Är stolt så jag spricker över dessa grabbar och hela klubben som valt att agera mot ett av våra största samhällspronblem.
De orange matchtröjorna, sponsrade av Bauer och Hockeystore och auktioneras ut till förmpn för UN Women Sverige
Bor du i närheten och vill vara med och stötta och heja fram våra orange hjältar, så ses vi där!
15.15 är det nedsläpp.
Klubben har fattat att detta är viktigt att jobba med och belysa. Det är inte bara viktigt att människor får upp ögonen för problemet, att män vågar säga nej och agera, detta är också oerhört viktigt för alla våldsutsatta kvinnor och tjejer som känner att någon står på deras sida, tar deras parti…
1 av 3 kvinnor utsätts för våld och/eller sexuella övergrepp, en siffra som borde vara noll. I varje familj, arbetsplats, skolklass, förening…så är 1 av 3 kvinnor utsatta. Det är först när vi, när männen vågar sätta ner foten och agera som något händer. Det är männen som är lösningen till att arbeta mot en nolltolerans. Därför utgör idrotten och främst de mansdominerade sporterna en oerhört viktig roll.
Om två veckor ska jag besöka en annan stad och en helt annan mansdominerad sport som i början på nästa år kommer agera. Men just nu är jag oerhört stolt och tacksam att jag på lördag får tillbringa dagen i Gislaved och besöka GSK Hockey som valt att stå på rätt sida av samhället och säga nej till våld mot kvinnor!
GISLAVED!
Visa Ert stöd! Gå på matchen på lördag – ta med alla ni känner – klä er gärna i någor orange
Lägg bud på de unika matchtröjorna där pengarna oavkortat går till UN Women Sverige
Orange Riders är lanserat och stafettpinnen överlämnad till männen!
Det känns fantastiskt bra på alla sätt. Ett stort engagemang som spridits via Orange Day MC som en löpeld över landet. Nu planeras en mängd saker som ska verkställas innan årets slut och under 2020. Ikväll om allt går enligt plan så släpps ytterligare en nyhet om det kommande arbetsåret, vilket ska bli en enormt spännande resa att ta del av. Men det innebär att jag även måste dra ner på utbildning och föreläsningar under några månader, då fokus måste ligga på projektet tills det är färdigställt.
Orange Riders som nystartad förening har också en resa att göra nu, där byggandet, relationer och målet om ett tryggt samhälle ska implementeras i människors sinne. Min övertygelse är att man bara tillsammans kan göra skillnad och där männen är nyckeln till en värld fri från mäns våld mot kvinnor!
Tack alla som bidragot och kommer att bodra till Orange Riders arbete. Tillsammans gör vi skillnad!
Inför föreläsningsturne’n med Brottsofferjouren så bad man att jag skulle skriva en debattartikel till media som sedan publicerades. Här följer den fullständiga versionen av min debattartikel.
September 2019
Kvinnornas rättslösa Sverige
Hur ska man förklara på ett så tydligt och korrekt sätt som möjligt om vårt ryggradslösa samhälle när det gäller våld mot kvinnor? Men jag ska göra ett försök.
Varje dag ser vi i tidningarna och på nyheterna om kvinnor som våldtas och misshandlas av män. Men trots att det är 2019 och Sverige ska vara ett av världens mest jämställda länder så skriver media fortfarande inte ut mannen som förövaren. Rubriken kan lyda Ung kvinna våldtagen i skogsområde, eller, Kvinna mördad utanför sitt hem. När ska vi lära oss att ta offrets parti och istället skriva Man våldtog en ung kvinna i ett skogsområde, eller, Man dödade en kvinna utanför hennes hem.
2018 hade vi hela 22 mord på kvinnor, ett mord som skett av en man de oftast har eller har haft en nära relation med. Det är nästan en kvinna varannan vecka.
Samma år hade vi ca 22 500 anmälda sexualbrott mot kvinnor, varav 7 960 rubricerades som våldtäkt som resulterade i endast 171 fällande domar. Dock så räknar man med att mörkertalet är så stort som 36 000 våldtagna kvinnor om året, dvs 100 kvinnor varje dag. Enligt Brottsförebyggande rådet så uppger 10, 7 procent kvinnor i åldern 16 -84 år att de utsattes för sexualbrott 2017, vilket är en ökning från 2016 då andelen var 8 procent.
Enligt UN Women, FN:s jämställdhetsenhet så utsätts 1 av 3 kvinnor för våld eller sexuella övergrepp under sin livstid. Våld mot kvinnor räknas som en pandemi och ett av världens största samhällsproblem. Så när ska vi börja agera på riktigt och ta kvinnornas parti i frågan. Förutom att det utbredda våldet mot kvinnor kostar både liv, smärta och trasiga familjer, där även barn som ser sin mamma bli utsatt för våld i nära relation ska räknas som ett offer, så kostar det samhället enorma summor.
Mellan 2015-2020 har regeringen avsatt 1,25 miljarder för åtgärder kopplade till den nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor, samt för att stödja kvinnojourer. European Institute for Gender Equality (EIGE) genomförde 2014 en studie för kostnader. Kostnader som visade sig utgöra hälften av den totala samhällskostnaden. Kostnaden för mäns våld mot kvinnor landade på 39,7 miljarder per år, då inräknat alla kostnader samt förstörd livskvalité. Jämför det med de 1,25 miljarderna som finns att tillgå under 2015-2020.
I våras när den tragiska dokumentären om Josefin Nilssons öde hade släppts så blev det ramaskri i landet. Man tillsatte då ca 45 miljoner till i vårbudgeten, vilket känns som ett hån, med tanke på att varje våldtäkt kostar miljoner.
Om vi istället för kostnader tittar på den utsatta kvinnans situation så kan vi konstatera att samhället fortsätter svika henne. Ett exempel (som ser likadant ut i många fall) är en kvinna som under en tid utsatts för både fysiskt och psykiskt våld. Hon vågar inte anmäla med rädsla för vad mannen ska göra mot henne eller deras barn. När hon kommer till den punkt att hon inte klarar mer, så kanske hon gör en polisanmälan. Vid det här laget så är hon rädd, nedbruten och kanske sjukskriven. Hon lider av ångest, eventuella PTSD (posttraumatisk stress) syndrom. Nätterna är sömnlösa och räkningarna hopar sig då det ofta följer en form av ekonomiskt våld/utsatthet. Här kopplas socialtjänsten in då vårdnadstvister blir aktuella. En utredning sker och det är inte ovanligt att det resulterar i delad vårdnad, trots att barnen sett mamman bli slagen och utsatt för pappans maktmissbruk. Det finns även fall där vårdnaden tilldöms pappan för att mamman inte är i ett skick att hon kan ta hand om sina barn p.g.a nedbrutenhet av det hon utsatts för.
Detta är som att ställa den utsatta kvinnan i boxningsringen mot en stark motståndare som har som enda mål att krossa henne. Hans, Eye of the Tiger-blick, nockar henne innan gonggongen ens har gått för första ronden. Är det något som mannen/förövaren gör där barn är inblandade så är det att använda dem mot kvinnan. Han har förlorat makten den dag hon anmäler och får hjälp, och nyttjar sedan det kort han har kvar mot henne, barnen.
Frågan är hur vi ska få bukt med ett av våra största samhällsproblem som kostar både liv och halva samhällskostnaden. Jag är övertygad om att männen är lösningen på problemet. Det hjälper inte att vi som kvinnor skriker att vi inte vill bli våldtagna, misshandlade och mördade, om inte männen lyssnar. Vägen att gå är att få med männen med sunt förnuft och goda värderingar i kampen. Våld mot kvinnor är inte en kvinnofråga, det handlar om mänskliga rättigheter.
Det är män som kan höja rösten och säga nej till andra män. Det är män som kan bryta machokulturen där kvinnor förminskas och män ska vara, så att säga riktiga män. De flesta har väl hört pappor eller tränare skrika till sina pojkar på idrottsplanen att de springer som flickor eller spelar som kärringar. I samma ögonblick har de legaliserat för pojkarna att se ner på tjejer. Vuxna män bär ett stort ansvar i hur vi behandlar både varandra, kvinnor och vilken förebild de ska vara till våra barn. Det är många gånger jag hört uttrycket, Stå upp som en man. Vad betyder det? Att männen ska stå över kvinnan?
För att få stopp på våldet mot kvinnor så krävs att alla agerar och lever jämställt. Politiker och beslutsfattare kan inte säga att de är en feministisk och jämställd regering när de inte arbetar därefter. Varje dag nedprioriteras ärenden där kvinnor utsatts, där anmälningar läggs på hög för att ofta avskrivas, något som många TV dokumentärer vittnat om. Det kanske inte är så konstigt med tanke på hur budgeten hanteras där våld mot kvinnor inte prioriteras. Men om nu detta problem kostar halva vår samhällsbudget, vore det inte vettigt eller rent av smart att lägga resurser för att få bukt med problemen? Om vi säger att vi är ett av världens mest jämställda länder, hur ser då resten av världen ut. En skrämmande tanke, eller hur?
För två år sedan tog jag fasta på det jag är så säker på när det gällde att engagera män i kampen och startade Orange Day MC. Det är en MC kortege som en gång om året kör mot våld mot kvinnor och flickor. 2018 var första gången vi genomförde detta och den 25 maj 2018 åkte ca 1 500 bikers, både kvinnor och män, genom hela landet för att stå upp mot våldet och visa sitt stöd. Här engagerar sig både bikers, kommuner där vi stannar, företagen som stöttar och individer som vill se den mäktiga kortegen. Det ger därför ett genomslag i alla led.
Vi startade även Orange matcher där mansdominerade idrott kört i orange tröjor för att visa sitt stöd mot våld mot kvinnor. Detta är bra på flera sätt. Idrottsklubben får lära sig hur det ser ut i samhället, hur de ska agera och hur vi ska behandla varandra. Sponsorer får vetskap om klubbens engagemang och erbjuds utbildning i ämnet. Arenabesökare och media berättar varför klubben kör i orange och plötsligt blir det en snackis och får spridning. När profilen i laget säger nej, så lyssnar människor. Inte vill man vara sämre än sin idol?
Idrotten utgör dessutom en viktig grundbult i detta där både könsord och hårda kommentarer mot motståndare och domare förekommer under matcher. Det är klubbarnas ansvar att sätta stopp för detta där en väg att gå är att utbilda både klubb och sponsorer i ämnet. Det är dessutom företagens ansvar att titta över den klubb de väljer att sponsra så de håller samma värdegrund som du som företag vill visa upp utåt.
Varför använder jag mig av den Orange färgen i det jag gör? Jag började samarbeta med UN Women Sverige (FN:s jämställdhetsenhet) för ett antal år sedan. UN Women har en global kampanj som heter Orange Day och som berör all form av våld mot kvinnor och flickor. Den 25 november infaller Den internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor och flickor, och den 25:e varje månad lyfter man detta som Orange Day och uppmanar människor världen över att bära något i orange.
Dock så räcker det inte att färga landet och världen i orange. Framför allt så är utbildning en viktig ingrediens för att skapa jämställdhet och sprida kunskap om mäns våld mot kvinnor. Det är inte fel att prata om ämnet redan i låg ålder där skolor både kan och bör lägga energi och tid inom samhällsorienterande ämnen för att upplysa om problemet. Unga behöver få mer kunskap i hur vi ska behandla varandra och framför allt pojkar måste stärkas mot den machokultur som inte verkar släppa taget. Uttrycket pojkar ska vara pojkar, är förlegat. Det är viktigt att även pojkar får vara känslosamma och behandlas som det barn det är. Det är här ett stort fokus behöver läggas för det förebyggande arbetet. Forskning, bland annat i form av intervjuer med förövare, har visat att övergreppen i grunden inte handlar om sexualitet utan om makt och dominans, något som machokulturen byggt upp i generationer.
Rädda Barnen har uppskattat att omkring 200 000 barn lever med våld som en del av sin vardag. Dessa barn löper också stor risk att själva utsättas för både våld och sexuella övergrepp. Dessutom finns en risk att de följer i fotspåren, där flickor accepterar att utsättas och pojkar utsätter, då de inte vet något annat.
Nästan varje dag pratar jag med kvinnor som på olika sätt utsatts för våld och/eller sexuella övergrepp. De berättar hur de svikits av samhället där myndigheter, kommunala enheter och dem som ska vara vårt sociala skyddsnät havererat i deras roll att hjälpa. Kvinnor och barn får inte stöd och riskerar att bli/eller blir utslängda på gatan mitt under pågående förundersökningar om misshandel. Kvinnor tas ifrån sina barn, vilket ofta är det enda de har kvar att leva för. Kvinnor med psykisk ohälsa efter år av fysiska och psykiska övergrepp utförsäkras då man anser att de är fullt kapabla att arbeta, trots läkarintyg på livslånga skador, trauma och PTSD. Åter igen, våld mot kvinnor utgör hälften av våra samhällskostnader och ändå så väljer vi att svika dem gång på gång. Det är inte ekonomiskt försvarbart, och det är vare sig humant eller mänskligt att nedprioritera 50 % av vår befolkning och ge dem känslan av att vara rättslösa.
Vid flera tillfällen har jag dessutom pratat med politiker och diskuterat åtgärder för barn i riskzon och våld mot kvinnor. Svaret har varit detsamma varje gång. Vi kan inte ta kostnader för förebyggande arbete om det inte genererar i resultat under vår mandatperiod. Det innebär att man inte arbetar med en långsiktig plan och inte värderar eller prioriterar att få bukt med problemet. Med det svaret så förstår jag att vi inte kommer att komma vidare om inte samhället, vi medborgare själva agerar. Vi måste med alla krafter vi har, man som kvinna, pojke som flicka, idrottsförening som företag, ta vårt ansvar och med gemensam kraft säga NEJ!
Om vi inte med gemensam kraft agerar nu, så kommer samhället kollapsa av kostnader, psykisk ohälsa och förlorade liv. Vi har inte tid att vänta längre. Det är dags att de som styr vårt land plockar lite riktiga politiska poäng genom att agera humant och lägga resurser för att bemästra ett av våra största samhällsproblem. Jag ser därför mycket fram emot samarbetet med Brottsofferjouren där vi delar värdegrunden att offret måste komma i första rummet och där våld mot kvinnor och barn måste få ett stopp. Tillsammans kommer vi att utbilda och föreläsa i ämnet där även stödet till brottsoffren sätts i fokus för att de ska få möjligheten att komma tillbaka till livet igen.
Maria Andersson
Föreläsare, författare
Grundare av Orange Day MC och Orange matcher
Här följer ett filmklipp från turne’n. Underbart att träffa så många härliga människor ❤
Jag har under en tid varit helt borta från bloggen och det är nästan så att jag skäms, men det finns orsaker till det.
Våren var fylld av arbete kring årets Orange Day MC kortege den 25 maj, som åter igen blev så bra som vi önskat. Det var dock mycket jobb. Bara en vecka innan start fick jag klart med finansieringen och jag har lovat mig själv att inte begå misstaget om att vänta för länge till nästa år med att knyta upp partners som stödjer vårt arbete. Men oj vad det blev bra! Kolla gärna bilder här: BILDER.
Direkt efter kortegen var det dags för föreläsningar i Kalmar och Sunndsvall där den sistnämnda var för Samernas parti. En kultur jag värnar om och som jag hoppas kunna göra mer för vartefter. Hela Juni satt jag med rapportering efter kortegen och när Juli väl kom så var jag ganska trött. Ett par välförtjänta lediga veckor som både innehöll en del skrivande av den nya boken Sal 57, samt ett intresse/hobby som jag utvecklat för att hantera alla kvinnors och barns röster som skriker på hjälp i ett samhälle där resurser inte finns och felbedömningar haglar. Hobbyn är att skapa armband efter en egen design. Kärlek & Respekt, 1 av 3 utsatta kvinnor ska bli 0, samt Orange Day MC. Jag säljer dem sedan för 100:- /st inkl frakt.
Hösten är fylld av härligt arbete. Bl.a en turné med Brottsofferjouren, föreläsning med Svenska Narkotika polisföreningen, övriga föreläsningar, färdigställande av nya boken och utveckling av Orange Day MC.
Under sommaren har jag även haft två speedwaylag som kört Orange match, Vargarna speedway i Norrköping, samt Lejonen speedway i Gislaved. Även detta är rätt väg att gå då motorsporten är mansdominerad, och där min bestämda tro är att få med oss männen i arbetet ❤ Bilden nedan är på två av dem som ropade hem en varsin väst på auktionen där intäkterna gick till UN Women Sveriges arbete mot våld mot kvinnor och flickor.
Det är en spännande tid och hårt arbete, men just hårt arbete är något jag aldrig dragit mig för. Igår kom jag hem från den första roadshowen med Brottsofferjouren som blev mycket uppskattad. Vi besökte Vänersborg och Uddevalla, innan det bar av hemåt igen. Fantastiska ungdomar på gymnasieskolan i Vänersborg där samtliga grabbar räckte upp handen när jag frågade vilka av dem som kommer våga säga nej när en tjej utsätts. Stort tack för dessa dagar!!
I helgen ska jag träffa ett antal bikers för att utveckla vårt gemensamma engagemang inom Orange Day MC. Vi ska ta detta ett steg längre och med tanke på alla de kvinnor och barn jag pratar med och träffar, och som råkar så illa ut, så kan jag inte bara se på. Vi måste agera.
Årets höjdpunkt var nog ändå när jag och Roddy begav oss till Orange Day MCs ambassadör och vår goda vän Jon Henriks födelsedagsfest i våras. Att se med egna ögon den vackra natur och få det lugn som bara landade i kroppen som han pratat om var ren magi. Ibland när det är tungt, brukar jag tänka på när jag stod uppe på flatruet och andades in den friska luften…
Jon Henrik har verkligen ett hjärta av guld och jag är övertygad om att ni snart kommer få se mer av honom i sammanhanget!
Jag ska bli bättre på att blogga, men stå ut med att det tar tid ibland när jag fokuserar på att nå dit jag vill. Ett tryggt samhälle fritt från våld mot kvinnor och barn. Alla vill inte uppnå detta, men det känns som vi är på god väg! Vi SKA lyckas och jag kommer ALDRIG ge upp!
Många av våra pensionärer lever under existensminimum som fattigpensionärer, äter kall mat och där många bor på gatan. Förra året hade vi 231 500 fattiga pensionärer i Sverige. Varför, när det är de bidragit till att bygga vårt samhälle?
LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, tillkom 1993 i syfte att ”främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet”. I regleringsbrevet till försäkringskassan för 2016 skriver regeringen: Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. Något som nu skördar offer. Varför drar man undan mattan när assistansen kan vara livsavgörande?
Många sjuka blir utförsäkrade, trots läkarintyg. Det leder till hemlöshet och fattigdom då de inte får ekonomisk hjälp under sin sjukdom. Det finns dem som inte orkar kämpa längre. Dessutom har enligt EHCI Sverige de längsta vårdköerna i Europa. Något som är alarmerande är situationen för cancerpatienter, där väntetiderna är omänskliga liksom behandling vid svenska akutmottagningar. Varför är det så i ett välfärdsland?
Den psykiska ohälsan är större än någonsin och resulterar i sjukskrivningar, missbruk och ibland till döden. Nästan 1 miljon svenskar i arbetsför ålder har någon form av psykisk ohälsa. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga mellan 15–44 år. Över 1 000 personer tar varje år sitt liv i Sverige, där psykisk ohälsa är den största riskfaktorn. Varför har den psykiska ohälsan ökat?
Förorter tas över av kriminella gäng. Trots polisinsatser så räcker det inte längre till. Bilar brinner, butiker rånas, restauranger måste betala för att få beskydd. 2018 rapporterade 306 skjutningar varav 45 dödsfall. När man intervjuat dem som kommer från kriminella gäng, så handlar deras bakgrund om en otrygg uppväxt, familjeförhållanden och den svaga anknytningen till familj och skola. Varför agerar man inte på den mest kritiska punkten för ett tryggt samhälle, barnens trygghet?
2018 mördades 22 kvinnor av en man de har eller haft en relation med. Misshandelsfallen är otaliga och det sexuella våldet ökar. Under 2017 anmäldes omkring 22 000 sexualbrott, varav 7 370 rubricerades som våldtäkt. 171 ledde till fällande domar. Vi saknar mer än 12 miljarder för att kunna hantera våld mot kvinnor. Varför är kvinnor rättslösa i samhället, varför nedprioriteras kvinnor som utsätts och varför är straffvärdet på brott mot kvinnor och barn så lågt, (om det ens blir en fällande dom)?
Besparingarna i skola, vård och omsorg är stora. Skolor läggs ner och resurser stramas åt. Detta till bekostnad av elevernas välmående, trygghet och arbetsro. Hur ska lärare kunna upptäcka de ca 400 000 barn som lever i riskzon (en hemmiljö med psykisk ohälsa, missbruk och våld i nära relation)? Detta är barn som riskerar att hamna i kriminella gäng (vilket är bekräftat av de som redan levt/lever i gängkriminalitet). Varför?
Nedskärningar i skolan är katastrofal där särskilt stöd och elevassistans dras ner. Minskad lärartäthet, nedskärningar i förskolan, minskad elevhälsovård och nedläggning av skolor. Varför? Hur bygger det vår framtid med bättre psykisk hälsa, att varje individ ska ses, att eleven ska få det stöd den behöver för att hålla tempo, för att upptäcka barn i riskzon som i framtiden kan vara orsaken till allt ovan?
Jag kan fortsätta i oändlighet men tar det när jag nästa gång står i Riksdagen och från gräsrotsnivå förklarar vad vi tillsammans måste göra. Jag tar det nästa gång jag är i Almedalen för att möta politikerna med kritiska frågor och mitt brandtal om samhällets brister.
Nu tänker ni, vad vet hon om det?
Jag kanske inte vet så mycket, jag är inte politiker, men jag har ett sunt förnuft, och ibland räcker det ganska långt.
Jag har länge engagerat mig i samhällsfrågor och mänskliga rättigheter. Jag är en eldsjäl som varje dag arbetar för att göra skillnad. Jag föreläser över hela landet och driver självfinansierade projekt för att förändra. Näringslivet utsåg mig till Årets samhällsutvecklare 2018 av en anledning. Jag har sett vad som behövs för att förebygga att nästa generation inte hamnar i utanförskap, missbruk, psykisk ohälsa, gängkriminalitet och varför våld mot kvinnor och barn existerar. Jag vet hur maktmissbruk används och skördar offer bland våra invånare, vuxna som barn.
Jag vet att vi är ett av världens mest jämställda länder, (frågan vi kan ställa oss då är hur resten av världen ser ut). Jag vet allt det där med gratis sjukvård och föräldraförsäkring. Det där tvivlar jag inte ett dugg på. Jag ifrågasätter varför vårt samhälle håller på att kollapsa. Vårt välfärdsland som andra länder avundades. Det var här man ville leva, bo och dö. Idag kantas det av våldtäkter, misshandel, skjutningar, trakasserier, droger som flödar och förstör liv, ökad brottslighet över lag och maktmissbruk, på bekostnad av samhället och alla människor som lever där, alla de barn som ska växa upp här.
Varje dag tänker jag på att det är det här som vi efterlämnar till våra barn. Det är det här mina barnbarn ska växa upp i. Kunde jag skulle jag ta min familj och lämna landet. Då frågar du hur jag tänker nu. Sverige är ett av de bästa länderna i världen att bo i… Visst är det så. Det är bara det att vårt land försämras, när andra länder går framåt. Brotten ökar, våldet ökar, rädslan ökar och ingen vet var det slutar. Jag vill inte vara orolig resten av mitt liv för att mina barnbarn ska bli våldtagna, mobbade, misshandlade, bli erbjudna droger på skolgården, hamna i mitten av ett skottdrama, inte få den vård de behöver vid sjukdom, bli utbrända p.g.a det höga trycket i skolan, i arbetslivet och vardagslivet. Jag vill inte bli gammal här. Det finns ingen pensionsförsäkring för eldsjälar som gör jobbet åt makten. Jag vill inte som flera andra 80-åringar bo på gatan (om jag håller mig frisk till dess). För i vårt land måste du vara frisk för att vara sjuk, annars klarar du inte att stångas mot myndigheter som vill utförsäkra dig…
Politiker, sätt er vid samma bord och kom fram till hur ni ska läsa problemet istället för att lägga tid på vem och vilka man ska, eller inte ska leka med. Att vända kappan efter vinden fungerar inte, vi ser igenom det. Lägg makten åt sidan. Se på vad ni tillsammans kan göra på sikt, istället för att endast se vad ni kan åstadkomma under den fyraåriga mandatperioden. För det är precis det svaret jag fått när jag pratat med politiker i Riksdagen. – Vi har en budget och måste se till vilka åtgärder vi kan göra inom vår mandatperiod. Vi kan inte investera i Kalle 5 år. När han är 15 år och vi får se resultatet, så kanske vi inte sitter vid makten och då får någon annan klappa sig på axeln för det vi bidragit med.
DET är inte att arbeta förebyggande och värna om ett tryggt samhället och vår kommande generation…
Jag har föreläst under många år om medberoende, våld mot kvinnor och vad det bär med sig för samhället och den ångest de utsatta lever med.
Jag har föreläst om att peppa människor till att tro på sig själva, slänga offerkoftan och börja leva. Jag pratar värdegrunder, hur vi behandlar varann och hur vi bör behandla varann. Brotten som begås mot människor och då främst kvinnor som jag arbetar med, skapar konsekvenser som är ogreppbara. Bara en våldtäkt ligger i snitt på en kostnad på ca 10 miljoner kronor för samhället. Det är kostnader i form av poliser, åklagare, rättsprocess, läkarbesök, psykiatrin, arbetsbortfall etc. Det finns dem som skadas så svårt att man inte hittar kraften att ta sig tillbaka till samhället igen.
När jag föreläser så märker jag att de som många gånger skulle behöva komma, aldrig dyker upp. Ofta kan det bero på att man inte är där än. man lever med sin ångest och har det gått för långt så är det just den som blir en bästa vän. ingen förstår, ingen fattar vad som sker i kroppen när minnen gång på gång dyker upp framför näthinnan.
Detta måste man hantera och förr eller senare ge det ett försök att komma vidare. Vi har bara ett liv, och även om man drabbats för ett övergrepp av någon form, så får vi inte låta händelsen kontrollera resten av vårt liv. Däremot säger jag inte att vi ska glömma, för det gör vi aldrig. Jag säger bara att vi ska lära oss att kontrollera händelsen/ångesten efter en utsatthet. Då kan vi på sikt paketera obehagliga saker i ryggsäcken och blicka framåt. Det viktiga är att DU kan bestämma när du får må dåligt!
Detta för att de som inte tar sig vidare, till föreläsningar och utbildning, till möten med människor osv, ska få möjligheten att i lugn och ro hemma, gå igenom steg för steg vad som hänt och hur vi lär oss att kontrollera ångesten. Alla webb-kurser jag sett, så handlar det om vidareutveckling, ledarskap, innovativa möjligheter, bli en bättre säljare, osv, men ingen om hur vi lär oss leva igen. Ingen som vi kan ge till våra nära, anställda eller brukare. Varför? 1 av 3 kvinnor utsätts för övergrepp. Ska inte de få chansen att komma tillbaka? De som aldrig ens kommer i närheten av att gå kurser i ledarskap m.m. Jag vill inte bara fokusera på att stoppa våld mot kvinnor och barn. Jag vill också hjälpa dem som redan utsatts!!
Du är det viktigaste i ditt liv – Det handlar inte om att du ska ta av dig offerkoftan – Det handlar om att du ska kontrollera den ❤
Intro finner du här, ladda ner webbkursen och gå den om och om igen. Du kan till och med lägga dig med hörlurar och bara lyssna, tills du känner dig stark nog att lyfta dig själv igen.
