Sista arbetsveckan innan jul…

Sista arbetsveckan…

Var har hösten tagit vägen? Kan någon förklara det för mig? Sitter på ett internetfik och våndas över all tid jag tappat pga fel partner. Sitter också och gläds över hur bra allt går när jag tagit kontroll själv. Kanske var det meningen, kanske skulle storyn bli ännu mer annorlunda. Ibland sker ju faktiskt saker av en anledning. Hmmm, det visar sig oftast förr eller senare. I fredags var jag på banken och skulle ta ut lön. Nej, tyvärr, det finns inget konto, säger banktjejen, trots att jag vet att det finns pengar på just det kontot. Irriterad till max ifrågasätter jag var det kontot tagit vägen, jag menar, jag har använt det i ett halvår. – Nej, det är nedstängt, svarar hon. Anledningen var att banken sökt mig på kontoret i Nacka där jag tidigare satt. Där mina fd partner bor, verkar och arbetar ifrån. De har inte lämnat ut posten till mig och banken bestämde sig för att stänga ner kontot.

Väl ute från banken börjar det koka inom mig. Vad är detta? Medan det ryker ut öronen på mig så ringer jag en kollega, min PR konsult som ber mig räkna till 10. Jag räknar om och om igen och bestämmer mig sedan för att gå till min bank som jag använt sedan jag var 16 år. Faktum är att jag varit på väg dit i månader, men inte fått till ett möte. Jag fungerar lite så att om jag får vänta med en tid, då struntar jag i det. Jag har inte tid att vänta och med mitt pressade schema just nu, så blev det aldrig av. Nåväl, jag tågar iväg till min bank och tar en nummerlapp. Efter tjugo minuter är det min tur och jag ber om att få öppna ett företagskonto. Jag blir förpassad en trappa upp till företagsavdelningen och det resulterar i en tre timmars dragning om 2 life, hur tekniken ska fungera och vad målet är. Min egen bank visar sig ha ett väl utvecklat system och ett engagemang i att hjälpa framför allt barn och unga. Plötsligt har jag konton, dosor, och en potentiell partner. Med riskkapitalister som hänger i mina knäveck, så kan det bli aktuellt att få hjälp från min egen bank och min egen hemstad. Vore det inte fantastiskt att få en hel kommun att tycka att det jag skapat och det jag gör är bra! Blir det så bra som jag fantiserar om så lovar jag att lyfta kommunen på samtliga områden! Idag går allt material iväg till microsoft som även de är en potentiell partner. När jag bestämt mig för något, så verkställer jag det. För några veckor sedan mailade jag Mark Zuckerberg, grundaren till facebook. Jag vet, det kanske är lite att ta i, men jag vet att när jag väl träffar honom så kommer han och hans team att hjälpa till. Jag drar mig inte för att ta kontakt med någon för att komma snabbare fram. Jag har mat på bordet och tak över huvudet. Det är inte alla som har och för varje dag som går, så lider det barn över hela världen. Det är inte acceptabelt!

Jag har bestämt mig för att skriva ytterligare en bok. Detta ska jag lägga tid på under min två veckors julledigt över jul och nyår. Innan min första bok är ute på marknaden så ger jag mig på nästa. Den ska handla om kvinnligt entreprenörskap, om svårigheten att som kvinna driva projekt. Ska man ta sig fram så krävs mer än lite skinn på näsan.
Jag kommer att berätta hur jag skaffat mig verktygen för att klara av att arbeta i en mansdominerad värld.
Det är ibland komplicerat och ofta svårt men också extremt utmanande och spännande! Jag skulle inte kunna vara utan utmaningen det ger mig när män säger att det är omöjligt!
Kvinnor kan!!!

Boken kommer att röra runt i grytan lite, den kommer att tala om hur män i högre position och med en offentlig status agerar mot uppstickande kvinnor. Nej, jag drar inte alla över en kam. Det finns fantastiska män som brinner för kvinnligt entreprenörskap och vill ha fler kvinnor i branschen och på ledande positioner. Men… det finns de som inte vill det, som inte vill ha oss med och som istället på alla sätt försöker utnyttja kvinnan på samtliga områden. Boken kommer att vara ett verktyg hur du ska agera och hur du ska tänka som kvinna. Du kommer också få läsa om vilka hinder jag stött på och hur jag tacklat detta. Jag hoppas att jag med boken kan lyfta frågan och få igång en debatt om kvinnors kamp om lika villkor och att vi inte är beredda att göra vad som helst för att nå fram. Det finns vägar, de är bara lite krokigare än andra…

Nu ska jag lämna min plats på intenetfiket. Nu ska jag bege mig hemåt och planera lite jul. Möten ska bokas för den sista arbetsveckan, och jag längtar tills jag kan stänga locket på datorn och njuta av gemenskapen med familj och vänner. Vi blickar mot ett nytt år, ett år som kommer innebära mer arbete än någonsin, men också ett år som kommer vara förändringens år!

Jag läste ett talesätt häromdagen som sa: Gå en mil i mina fotspår och se vad jag ser. Sedan kanske du förstår varför jag gör det jag gör…

Ha en riktigt fin vecka innan jul. Jag vet att det är en av de stressigaste veckorna på året för många, men tänk på, det blir jul oavsett… ❤