Eländig…

Eller sjuk…eller eländig…eller…

När livet går i 180 och man brinner för det man gör, så hinner man inte riktigt känna efter. Det är när man blir sjuk, eller rent av bara förkyld och man varvar ner per automatik, som tankarna kommer. Varför, hur, när… Svaren är ganska enkla, men man trasslar in sig i ett gissel av frågor, åtminstone gör jag det. Frågor jag sällan hinner reflektera över om tex möten som bara blev, sådär av en slump.

Ibland frågar jag mig hur jag hamnat i en situation med ex en viss person och kan då backa bandet i flera år. Just denna person mötte jag när jag blev presenterad av xxx på fiket i Gamla Stan. Men den som presenterade mig träffade jag genom en gemensam bekant för flera år sedan som… Men det är när jag känner mig eländig, sjuk eller lagom mycket förkyld som jag funderar så. Tankarna kommer om det fanns en mening till att just vi träffades. Är det du och jag som ska göra underverk tillsammans?

På en föreläsning för några veckor sedan så berättade jag att jag fått insikt i några saker. Jag jobbar mycket och när jag inte jobbar så engagerar jag mig i annat, till 100%. Jag gör det inte för att jag inte vill. Jag älskar att jobba och det jag jobbar med. Jag engagerar mig i människor jag älskar och finns gärna med och stöttar på alla sätt jag kan. Men insikten jag fått är att jag arbetat mer än jag behöver för att slippa tänka på det som är jobbigt. Det är först på senare tid jag tillåtit mig att falla ner i djupet av tankar och bearbeta. Med bearbeta så menar jag de upplevelser jag haft, de trauman som jag varit tvungen att gå igenom och hantera efter bästa förmåga, oftast på egen hand. Jag är inte arg eller ledsen för det. Mina upplevelser har skapat mig som person och jag skulle inte vilja vara någon annan. Det handlar om en inre styrka som satt sig redan som barn och som kallas självkänsla och medvetenhet. Det finns inga hinder som är för stora, det finns inga vägar man inte kan korsa, bara man vet var man vill.

Känner mig eländig och när jag gör det så försöker jag duscha bort känslan. För stunden så hjälper det faktiskt, även om det är motigt att ta sig från den varma och sköna soffan till duschen och det kalla golvet innan värmen sprider sig över kroppen med sina vattenstrålar. Där och då, så rinner det av, det där jobbiga, eländiga och sjuka.

Idag har varit en sån dag. En dag när jag varit sjuk och tillåtit mig att vila. En eftermiddag när jag tagit semester från livet. I morgon är en ny dag fylld av möjligheter. Bara jag känner mig mindre eländig så. Bara jag har orken att vara stark, för det är stark som är mitt kall att vara. Stark för att klara vardagens tuffa klimat, stark för att som kvinna kunna driva igenom de stora projekt jag arbetar med, stark för att kunna stötta de som är i behov av råd, stöd och uppmuntran…

Det är några nycklar i knippan. Nycklar som ska öppna dörrar och hjälpa fler. Inom kort kan vi vrida om nyckeln och överlämna boendet till de organisationer som bygget har konstruerats för. Då vet jag att resan var värd att ta. Att de möten jag haft på resans gång var meningen. Att livet är värdefullt! Det finns ett ordspråk som säger, Om du inte kan hjälpa någon, så var åtminstone inte elak! Tänk om alla tänkte så…då skulle det vara lite mindre elände i världen. Under tiden så fortsätter jag mitt egna lilla elände, dvs en kraftig förkylning och låter tankarna flöda fritt. Det positiva är att jag får tillfälle att skapa och utveckla utan tidspress… Nu bäddar jag ner fröken elände och i morgon ska jag försöka smyga upp så hon inte vaknar. Hon är så sjukt jobbig att hantera ibland…ett riktigt elände skulle jag vilja påstå!