Qvinnoqulan…

Idag bar det av mot Sandviken!

Utanför Gävle finns en liten med fin ort som heter Sandviken. Det var just dit som jag styrde skutan idag. Jag föreläste för Qvinnoqulan, en organisation som arbetar på bredden med kvinnor som på något sätt råkat illa ut. Det var faktiskt första gången jag hade just bara kvinnor under en föreläsning och det var fantastiskt. Jag visste redan innan att det var kvinnor som bar en egen ryggsäck som behöver packas ut, precis som jag varit tvungen att göra. Dessa föreläsningar ger så oerhört mycket tillbaka. Det är en sak att prata inför universitet där blivande socionomer ska få insikt i ett barns medberoende, eller företag, men att föreläsa för dem som kan få verktyg till att hitta sin väg tillbaka är en oerhört skön känsla.

Samma känsla som vid anstalter el liknande. Skillnaden denna gång var att de just var kvinnor… De kan förknippa sig själva i min historia och har jag tur så hittade de några små detaljer som en hjälp på deras egna resa.

Mysfaktorn var hög i deras lokaler. Det tillverkades armband när jag klev innanför dörren. Armband som säljs till förmån för verksamheten. Jag fick ett alldeles eget och det ska jag varsamt bära med mig och tänka på dem som handgjort dem och som jobbar med sin vardag att hitta rätt i livet ❤️

image

Det var ett litet sammanträffande att stå inför dessa kvinnor just idag. Det är nämligen årsdagen för när jag klev ur min destruktiva värld där jag stirrat in i väggen i månader. Det är årsdagen när jag satte mig vid datorn och skrev min livsplan, den planen jag arbetar efter nu. Jag trodde att dagen hade varit, men häromdagen när jag gick igenom mina anteckningar så lyste orden emot mig, Livsplan 24 november. En dag när jag lade offerkoftan åt sidan och valde att viga mitt liv till att hjälpa kvinnor och barn… Var tog de här åren vägen egentligen? En kvinna frågade idag om jag någonsin går utanför kroppen och får känslan av overklighet. För det var uppenbarligen vanligt att man gör. Jag kan tänka mig att det hjälper till att ge perspektiv åt det hela. Svaret var glasklart från mig. – Varje gång jag står så här och föreläser så är det alltid den känslan. Men det är också när jag föreläser som jag ger mig tillåtelse att tänka på det, att gå tillbaka så där 40 år när allt startade.

Jag ifrågasätter också varje gång vad det är som får män att utsätta kvinnor för psykiskt eller fysiskt våld? Det jag kommit fram till är ett maktbegär, ett ägandebegär och en osäkerhet. För ingen man försöker väl låsa in sin kvinna, utsätta henne för tortyr, misstanke om minsta lilla, om han är trygg i sig själv? Svartsjuka grundar sig i egen dålig självkänsla och det tar de ut över den kvinnan som de (älskar)… För mig är kärlek gränslös, den är blind och det handlar om att våga släppa taget, ge varandra andrum och frihet, lita på den man älskar. Att koppla en människa, oavsett man eller kvinna är inte sunt.

Vad kvinnor som blir utsatta för män måste tänka på, är att felet aldrig är deras. Det spelar ingen roll hur mycket han matar dig med information om att det är ditt fel att han tex slår, så handlar det bara om att få henne ur balans och att hon till slut tror på det han säger… Jag avslutar alltid min föreläsning med att läsa sista stycket i min bok. Du är god nog som du är, oavsett bakgrund. Den som intalar dig något annat ljuger… Det är 2015, det är dags att vi tar för oss och visar vad vi går för.

I morgon är det den 25 November. Dagen kallas även orangeday och är den dagen man visar att man är emot våld mot flickor och kvinnor. I morgon på dagen ska jag på seminarium på Riksdagen och lyssna på talare om ämnet och vikten av att stoppa våld mot kvinnor. På kvällen lanseras en ny klädkollektion till förmån för UN Women nationell kommitté Sverige! Grymt jobbat:)

Nu är det i alla fall dags att dra ner rullgardinen på hotellrummet. Jag har varit uppe sedan fem i morse och är fylld av spänningar, både från dagen som varit, men också för morgondagen som innebär ett morgonmöte med helt nya kollegor i kampen om barns och kvinnors rättigheter!

De sista orden jag lämnade efter mig på föreläsningen idag var: Oroa dig aldrig för något, det som händer, det händer vare sig du oroar dig eller inte…  Sov gott!! ❤️

image