Amanda…

Amanda…

I nästan ett år höll du mig sällskap, och veckorna runt jul har du varit mig nära både dag som natt. Det finns nätter jag inte kunnat sova, där jag varit tvungen att gå upp och få ner dina ord och händelser på papper. Du har varit en nära vän som tänkt och känt som mig. Det är starka band, så som det är när man träffar en tvillingsjäl. Din lott i livet var inte lätt, men du tog det som en kvinna och slogs för din rätt.

När det blev för jobbigt så tog du en paus i livet, precis som jag har gjort emellanåt. Men du kom tillbaka starkare än jag någonsin varit. Det är det jag beundrar mest med dig Amanda. Du är starkare än jag, och varje dag söker jag din styrka för att uppnå mina egna mål i livet.

Jag älskar att skriva, och med det skrivna ordet göra skillnad. Att uppmärksamma människoöden och via kulturen och ordet påverka människors tankar, känslor…och samtidigt underhålla.

Det var en ära att skapa dig Amanda och att få uppleva dina livserfarenheter. Du kommer alltid vara en vän, en tvillingsjäl som höll mig sällskap under så lång tid. Jag har i mina tankar påbörjat skapandet av en uppföljare som jag med glädje ska följa på nära håll!

Bokmanuset är skickat för korrekturläsning, för granskning där jag ska få utlåtanden från olika individer om boken, historien och dess uppbyggnad.

Två har återkommit och läst klart med mycket bra betyg. En av dem grät i telefon och berättade att känslan hos Amanda var magisk. Båda två kunde inte sluta läsa, utan var tvungna att få reda på slutet. Ytterligare en läsare har hört av sig och sagt att hon inte klarar att läsa mer. Det är för mycket känsla. Jag blir så glad och tacksam över detta, då just känslan är viktig men ofta svår att förmedla. Dock är det viktigt att orka med till slutet, för att kunna få ro i boksjälen… Jag hoppas och tror att andra kan känna igen sig i Amandas funderingar, känslor och tvära kast och att de kan få hjälp och styrka av hennes beslutsamhet.

Nu inväntar jag de sista som ska återkomma med sin bedömning och jag är så förväntansfull. ❤️

Amanda får vila ett tag nu, eller rättare sagt mitt huvud och mina fingrar på tangentbordet får vila. Men jag har en känsla av att vi ses snart igen…

Snart är det dags att sova och hoppas på att influensan är lite bättre i morgon. Stor kram!

image