Lär dig leva med det…

När något går sönder…

När smärtan är så svår att man tror att man ska gå sönder. När kroppen vill vända sig ut och in och kasta fläckar på tapeten av en sargad själ. När man till slut inser att sorgen av en förlust blivit det faktum man fruktat för…

I livet drabbas vi alla någon gång av hårda slag. Vi hanterar det olika och det tar på oss olika. Vissa saker går obemärkta förbi, andra sätter djupa sår som aldrig tycks läka. Sårskorpan som hela tiden går upp, blöder och varar innan det kanske någon gång läker. Vi blir påminda varje gång vi tittar på det som en dag kommit att bli ett ärr.

Alla möter vi våra utmaningar. Vissa är spännande, en kittlande känsla som skapar goda minnen när vi en dag tittar tillbaka på livet. Andra är av en helt annan karaktär. I mitt arbete så peppar jag människor och ger verktyg att hantera just känslor efter något som varit jobbigt i livet. Kanske kan jag göra det på grund av att jag själv stött på alla dessa utmaningar, både de kittlande bra och mindre roliga. Att lära sig att hantera känslor och förlåta ett förflutet är a och o för att ta sig vidare och kunna njuta av det liv vi blir tilldelade. Ett liv där vi själva är huvudperson och det är upp till oss att skriva varje kapitel i vår egen bok. Vi kan vid tillfällen välja att säga, – Det är inte så här historien ska sluta. Vi har rätten att riva pappret och skapa ett nytt slut.

Det sägs att i krig och kärlek är allt tillåtet, jag förutsätter att det menas att det är värt att kämpa för något man anser är viktigt. Men alla battles är inte värda att kämpa för. Alla krig ska inte vinnas. Det finns dem där det inte finns någon vinnare, utan bara förlorare… Det kommer en dag när vi tittar tillbaka på livet och är stolta över saker vi gjort, ångrar saker vi inte gjort eller önskar att man hade vågat göra. Det kommer också en dag när orden inte längre kan sägas, när det är för sent och inte längre hjälper till i läkandet av såret. Kanske varar det fortfarande och kliandet i den läkande processen inte går över. Vad gör vi då? Accepterar eller försöker sätta på ett plåster i hopp om att få stopp på flödet? Sätta drenage och försöka hjälpa till i processen som ändå aldrig kommer läka?

Ibland räcker inte tiden till att läka såren, ibland kan det gå obemärkt förbi. Ibland finns det ingen vinnare, utan bara förlorare som med kraft försöker lappa ihop sorgen efter en förlust av något eller någon man älskat.

Ett sorgearbete kan ta tid, och när dagen är där och förlusten ett faktum så kan vi bara göra en sak. Påbörja läkningsprocessen och tillåta oss att sörja. En dag blir det ett minne, även om vi inte tror det. Det blir en period i livet som berört och förändrat dig som person. Det kanske var ett krig som inte skulle vinnas, en kärlek som var dömd från början, ett liv som aldrig gavs en chans, en förlust där vi måste inse att livet ger och livet tar. Vissa blir bara mer drabbade än andra… Kan vi med mental kraft riva bladet och skapa ett nytt slut som passar in i resten av historien? Kan vi gå vidare och hitta gnistan som gång på gång tas ifrån oss? Ja, det kan vi. Det går att bearbeta, det går att komma vidare, men om du är en person som älskar från hjärtat, så kan du aldrig glömma. Du måste bara lära dig att leva med det…hur smärtsamt det än är.

image