Vi får inte spara på vår framtid!

En heldagsföreläsning…

Eksjö, en liten stad i Jönköpings kommun som satsar på frågorna jag arbetar med. Jag blir lika imponerad varje gång, då de mindre städerna ofta vågar satsa mer än de större. Dagen innehöll föreläsning och en eftermiddag med workshop.

13045499_10154130088134320_458732662_n

Det framkom en mängd bra åsikter om barn och kvinnor som far illa, om hur man förebygger missbruk och hur man hanterar sina känslor när man blivit utsatt. Det märks att det beror på hur man tänker gällande detta. En grupp förklarar hur man genom att aktivera sig kan hantera känslor när man blivit utsatt, för att slå bort tankar. En annan om ilskan mot sig själv, att man inte sett varningstecknen. Det är inte ovanligt att man känner frustration och ilska på sig själv, men det är också där den förlåtande faktorn kan komma in. När vi varit förbannade ett tag, så måste vi förlåta oss själva för att vi inte uppmärksammat, för att sedan förlåta den som utsatt oss. Det är inte ditt fel att någon annan behandlat dig illa.

När det gällde de glömda barnen och hur vi uppmärksammar barn i vålds relaterade hem, kanske från ett hem i missbruk så var det svårare. Dessa barn skiljer sig inte mycket från andra barn, men en viktig punkt i detta är att vi vuxna ska vara uppmärksamma på de där små små tecknen där barnen börjar öppna sig, att vi ser barnen. Något man aldrig lyckas med om man inte får förtroende hos barnet i fråga. Utanförskap, hur vi får med alla och att ingen får vara utanför var en av diskussionerna för att förebygga att man hamnar i en annan (familj) eller gängtillhörighet. Alla har behov av uppmärksamhet och får vi inte det på hemmaplan, i skolan eller hos familjen, så skaffar vi den.

13090456_10154130088279320_1619344128_n

Människor som engagerar sig i frågorna gör att vi tillsammans kan göra skillnad. Och när det gäller att sätta resurser till att hitta och hjälpa de här barnen så måste politiker gå samman och arbeta över blockgränserna. Om vi satsar på barnen nu och visar att vi alla är lika värda, så förebygger vi både missbruk, gängkriminalitet och skapar jämställdhet. Något som ger oss tillbaka tusenfalt. Vi får aldrig spara pengar på vår framtid, barnen!

Efter en heldag när jag först öppnat upp min egen historia och sedan diskuterat vad man kan göra för att förebygga att andra hamnar i min egen situation så är man ganska trött. Fredagen blev en (näst intill) ledig dag där ett av barnbarnen fick full fokus. Just barnbarnen gör att jag glömmer allt och orkar ta nya tag, jobba vidare med det jag tycker är så viktigt!

Från att vi med plankor, såg och borrmaskin byggde ett litet katt-hus, till pizzerian för lunch, hoppande på studsmatta och en eftermiddag i skogen, så var vi på kvällen ganska trötta och somnade nöjda och glada. I skogen kan mycket hända och just idag gick vi igenom rotsystemet. Hur växer träd och blommor? Vad är rötter och varför finns dem? Vi hittade till slut ett fallet träd där vi noggrant kunde gå igenom trädets rötter. (Det var liksom inte ett alternativ att ta dit en grävmaskin för att gräva upp ett träd med hela rotsystemet.) Att prata och umgås med barn är ett privilegie. Något som jag är i behov av när mitt arbete handlar om ganska tunga frågor. Diskussionerna med en fem-åring får en att tappa hakan och glömma världens alla problem. De små liven är enormt smarta, oförstörda och kunskapstörstande.

13081917_10154130087924320_1711700951_n

Tänk att få in dem i en sal med politiker som ska fatta beslut om deras framtid. De har garanterat svar på det mesta som politikerna inte kan komma fram till. Frågan är vem som skulle förklara för dem att vi tyvärr måste dra in på resurser för barnen, att vi inte har råd att satsa på ett förebyggande arbete så att alla barn får en chans i livet…och det är dessa barn som en dag ska styra Sverige!?! Vem ska berätta att de inte prioriteras och att man inte anser att de är tillräckligt viktiga för att arbeta över blockgränserna och för att bygga starka och friska barn. Har vi råd att tänka så…med tanke på att ett framtida missbruk eller en kriminell livsstil kostar samhället över 20 miljoner per individ och ett barn som får idrotta eller engagera sig i annat (och hittar sin trygghet i det) kommer upp i några få tusenlappar. Vem vågar säga det?

Nu är det helg och trots ledigt så finns tankarna alltid där. Lycka för mig är att se glädjen i ett barn där det lyser framtidstro i ögonen. Astrid Lindgren hade många rätt. Ett exempel är detta: Ge barnen kärlek och mer kärlek, så kommer folkvettet av sig självt!