Familj och vänner

På väg mot Globen!

En lugn helg har förflutit…

Men i huvudet snurrar det på i hög takt. Det är mycket att tänka på gällande både Boklansering och MC kortege, dessutom har ytterligare en fråga kommit på tapeten som berör samma ämne och som kan komma att lanseras i samband med allt annat. Det som är bra i detta är att de drar varann, att vi får större synlighet kring våld mot kvinnor och flickor och att debatten om hur vi ska få bukt med problemet inte avstannar. Fler får möjlighet att engagera sig och budskapet sprids i fler kretsar. Idag är det dessutom OrangeDay, dagen i månaden då vi alla säger nej till våld mot kvinnor och visar det genom att bära något i orange!

I morgon blir det däremot ledigt. Jag har blivit bjuden av en nära vän på Jon Legend i Globen. Det om något får mig säkert att koppla av några kilo:) Nu lite förberedelser inför kvällens grillning och efter morgondagens avkoppling så är det all in igen. All of me…to all of you ❤

 

Annonser

Medberoende och kärlek

Det är inte så att jag lämnat dig…

Jag har bara valt bort att vara dig nära just nu. Efter alla år som medberoende, så var jag tvungen att göra ett val. Det val jag våndats över i så många år att ta. Jag gjorde det för mig egen skull, för min familjs skull. Jag älskar dig inte mindre för det. Jag älskar dig mer än du kan ana, men jag älskar inte det du gör mot dig själv och andra. Jag undrar hur du mår. Om jag hade kunnat göra något annorlunda. Idag vet jag att det inte är mitt fel om något går snett. Vi ansvarar själva för våra egna handlingar och kan aldrig belasta någon annan för det.

Att vara medberoende gör ont, att ta steget från ett medberoende gör ännu ondare, åtminstone i början. Jag hade inte kunnat göra annorlunda. Jag var tvungen att vända missbruket ryggen för att klara mig själv. Jag står med öppna armar den dagen du väljer dig och ditt välmående. Det har jag sagt och det står jag för. Jag önskar inget hellre än att den dagen kommer, men fram tills dess så måste jag avstå det destruktiva livet, de nattliga samtalen och behöva se på det som gör så ont. Du vet att jag älskar dig, eller åtminstone så vet jag det. Men jag älskar inte det du gör mot dig själv och andra och det är en stor skillnad. Jag ser föräldrar gå sönder av oro, när kärleken räcker inte till…

Jag kan jämföra det med de gånger jag varit på anstalt och föreläst eller pratat med vårdare. De dömer inte personen, de dömer handlingarna. Det är våra handlingar som sätter stopp för relationer. Droger är en sådan handling. Man väljer drogen före sin familj och sätter livet på spel samma stund man fattar det beslutet. När man är mitt i sin relation med drogen så ser man heller ingen utväg. Det man inte förstår och ibland inte vill förstå är att det går att få hjälp. Men oftast har man börjat självmedicinera innan man får ett läkarutlåtande om varför man har ångest, sömnproblem och pratande hjärnor som man börjar medicinera mot, och när man börjat så är det den enda vägen…tror man i alla fall. Ofta ligger en diagnos bakom, men för att få det utrett ska man vara drogfri i månader.

Så många gånger jag pratat med människor med missbruksproblem som inte ser någon utväg, så många gånger jag lyssnat på medberoende människor utan att de vet att de är det. Vi tror att vi gör vårt bästa genom att stötta, finnas där, vara vaken om nätterna och ge pengar, mat och husrum. I själva verket tillgängliggör vi ett fortsatt missbruk och förlorar våra barn eller nära på ett fruktansvärt sätt.

Jag älskar dig, men jag älskar inte det du gör mot dig själv och andra… Ibland är det tungt, ibland är det skönt att inte veta, men hela tiden finns du där i bakhuvudet och pockar på min uppmärksamhet. En av mina nära är en av anledningarna till att jag idag arbetar så hårt mot missbruk och våld i nära relation. Jag har sett hur utsatt du blivit, hur du blivit sviken av allt och alla.

Själv står jag på bryggan och väntar på när skeppet ska återvända, när jag ska se dig vinka långt där ute med en vit flagga som värnar om renhet, fred och läkning. Jag seglar gärna med dig runt jorden, men bara under förutsättningen att du väljer dig själv, livet och mig.

Jag älskar dig till månen och tillbaka, glöm aldrig det… ❤

 

Kort vecka

Den här veckan tappade vi en dag igen…

Jo, visst är det skönt med en extra dag ledigt, men när man är mitt uppe i utveckling så känns det lite onödigt. Man får liksom inte tag i någon. Helgen har i alla fall varit fin. Vi firade 19 år tillsammans vilket känns sjukt mycket med tanke på att åren springer förbi. När man analyserar var åren tagit vägen så har man ändå hunnit ganska mycket. Några vänner kom på besök och hade blommor med sig, men tyckte att vi låg i lä med deras över 30 år på nacken ❤ Men Oj, vad besöket uppskattades, Tack!

Den här kortveckan är fylld med aktiviteter. Idag planeras det för morgondagens färd mot Malmö där jag  på torsdag föreläser tillsammans med Svenska Narkotika Polisföreningen igen. De här föreläsningarna är väldigt intressanta, både ur perspektivet att föreläsarna är grymt bra med enorm kunskap, men också att publiken som alltid är fullsatt är engagerade till max och ställer många och bra frågor.

Idag planeras dessutom för en ganska spännande händelse. Jag kommer mest troligt att starta upp en pod inom kort tillsammans med en grym tjej. Hemmaplan blir Stockholm men ämnet håller jag hemligt ett tag till, då det är en twist på något väldigt spännande. Det roliga i en uppstart av något är planering. Även om man tror att det bara är att sätta sig och prata så är det fel. Ämnet ska hållas inom ramarna, studio, klippare och gäster ska klaras av. Ett heltidsarbete bara att komma igång, men oj vad det ska bli kul! Jag hoppas ni kommer att lyssna ❤

Idag ligger också ett antal kunder på bordet som ska kontaktas. Dessutom ska jag fortsätta skriva på den nya föreläsningen om kvinnligt entreprenörskap. Jag måste hitta på ett namn för den, men det lutar åt att använda sig av namnet på min kommande bok med en dragning åt det komiska då föreläsningen är en komisk variant av ett högaktuellt och jobbigt ämne. Får helt enkelt leka med orden för att hitta rätt.

Jobbet kommer i alla fall göras på altan idag. Solen strålar och vi räknar med 17 grader! Jag måste även hinna med den obligatoriska promenaden i skogen med hunden. Mest troligt hamnar den mitt i ett skrivande. Bästa metoden när man kör fast i något är att bryta, göra något helt annat och hämta ny energi. Dessutom tänker jag bäst i naturen.

Önskar en en fin dag, och till er som bett om mer bloggande, jag ska verkligen anstränga mig för att berätta mer om min vardag och mitt arbete. Thanks in a million för ert grymma stöd! ❤ ❤ ❤

Entreprenörskap och sociala medier!

Första dagen i år som jag sitter ute och skriver:)

Jag håller på att utveckla en ny föreläsning om kvinnligt entreprenörskap, den hårda vägen och hur vi marknadsför oss själva. Jag vill att den ska bli komisk, där jag gör parodi på mig själv och alla misslyckanden, men också ett stänk av allvar och vad vi ska tänka på. För att kunna skriva färdigt så har jag även gjort en liten selfie-test, eller rättare sagt en test för att se vad folk reagerar på när man marknadsför sig själv och eller en produkt på sociala medier. Jag har både lagt upp egna bilder och texter, samt gått igenom andras inklusive respons.

De sociala medier jag använt är Twitter, Instagram och Facebook. Om jag pratar om mig själv och de bilder jag testat så har det visat olika resultat på medierna, men där fokus legat på Instagram och Facebook. Vad som är spännande är att när någon delar en bild där man är sjuk så blir gensvaret enormt. Är det en bild där du ex lagar mat så är det ganska bra gensvar. Är det en bild där du  talar om att du haft framgång så är gensvaret lite sämre. Och delar du en snygg eller bra bild på dig själv, så är responsen totalt olika beroende på vem som ser den och på vilket medie du lägger ut den. Det är också det som är det mest spännande i det hela, då olika kategorier människor gillar olika.

Exempel: En selfie delades på Instagram där jag har följare för att de tycker sidan och budskapet är intressant och bilden fick stor respons. Här lades #hashtags som womenempowerment, girlpower, entreprenör, hårdarbete, drömstort osv. De som gillade bilden var entreprenörer, kvinnor som driver nätverk och varumärken. De som arbetar med att bygga, och starka entreprenörer älskar när någon vågar vara kaxig, skrota jantelagen (dvs inte bry sig) och lägga ut positiva texter och bilder på sig själv. På Facebook där jag endast har godkända följare och vänner så blev responsen däremot svag. Bilden var retuscherad med filter i svart-vitt, samtidigt gjorde jag ögonen lite mer turkosa än de är, dvs endast ögonen hade färg, ganska snygg om jag får säga det själv (och det får jag ju)  När man är entreprenör eller bygger ett varumärke så måste man våga sticka ut. Man får inte vara rädd för vad andra ska tycka. Att gå utanför den tillåtna boxen, det vill säga att våga vilja lite mer kan vara förknippat med livsfara om man är rädd för andras åsikter. Dina riktiga vänner kommer älska dig ändå och förstå vad du vill med din marknadsföring av ditt varumärke, dig eller din dröm. vänner är där för att stötta. Men det kommer finnas människor som inte klarar av att du tar steget, (för vem tror du att du är), men frågan är vart du vill komma? Om du är tillräckligt motiverad och har en dröm, vem har då rätten till att hålla dig tillbaka? Det är bara du som kan göra det, och det sitter i ditt eget huvud. Jag har haft jättesvårt för just detta och hållit mig själv tillbaka, men ska jag ut med ett budskap eller uppfylla en dröm, så måste jag också våga, annars får ja helt enkelt låta bli. Det finns ett talessätt: Syns du inte, så finns du inte.

När jag nu jämför de olika sociala medierna så sprider sig också en annan tydlighet. På Facebook är det vanligare att man hänger ut andra. Att dela artiklar, ofta med ett tillhörande skratt, som att man hånar och gör narr av människor det går dåligt för eller någon man inte gillar som når framgång. Vi dömer mer än vi har rätt till och öppet näthatar individer och/eller grupper. Vuxenmobbning skulle man till viss del  kunna kalla det, där vi gör oss roliga på andras bekostnad. Vad ger det för budskap till våra barn om vi är vänner med barnen på samma medie? Jag anser att vi vuxna har ett stort ansvar när vi väljer att dela material på sociala medier, oavsett var och vad det är.

På Instagram delas bilder med tillhörande text, men den öppna utfrysningen och näthatet finns inte på samma sätt. Möjligtvis att dina närmaste inte gillar dina inlägg och på så sätt visar vad de tycker, men det är absolut inte mobbing. Framför allt så är man på Instagram för att se människors och eller sina förebilders liv. Man delar bilder för att dela sin vardag, vad man gör och var man är. Man delar sina varumärken och säljer sig själv och sina produkter via snygga bilder. Jag gillar dessutom det nya, ¨Din händelse¨ på Instagram (har f.ö även kommit på Facebook). Här kan man se dem man följer ur ett vardagsperspektiv, vilket är positivt framför allt för offentliga personer. Detta är deras egen historia, inte mediers. Ett bra exempel är Fam Beckham där vi kan följa deras familjära vardag och se att de är människor, precis som vi. De får själva berätta sin sanning/vardag, vilket är både populärt, äkta och kul att följa. Personligen så älskar jag att följa mina vänners bilder och händelser, då en bild säger mer än tusen ord.

På twitter är det lite annorlunda. Här följer man gärna likasinnade, inte så mycket vänner, utan det är mer en arbetsplats där man håller sig uppdaterad om personer, varumärken och nyhetsmedier som man valt att följa. När det gäller dessa medier så är det här mina betraktelser som kanske inte stämmer överens med allas syn på det, men tror jag är ganska nära…

Så, när man ska ut och bryta is, ta för sig av samhället och våga sticka ut så ska man egentligen ha klart för sig från början vad man vill förmedla och vem man vill uppfattas som. När du söker arbete eller startar ett samarbete så är sociala medier det första din ev arbetsgivare eller partner besöker. Själv delar jag min vardag tillsammans med marknadsföring av mina varumärken på mina medier, vilket inte alltid är bra. Man får däremot en bra bild av uppförandekoden på sociala medier, något jag är intresserad av nu när föreläsningen om entreprenörskapet snart är komplett.

Nu när min son nu ska gå samma väg som jag så har han många stenar att kliva över och många berg att bestiga på vägen. Jag kan bara förse honom med livrem och bälten och hoppas att han kan kombinera sitt egna jag med sitt varumärke och att fallen inte blir så hårda som de varit på min egen livsresa. (Vilket är anledningen till att förmedla via föreläsning om entreprenörskapet för att hjälpa andra att skydda sig). Jag har familj och vänner som stöttar, vilket är viktigt om man kastar sig handlöst ut. Speciellt om man som jag själv, aldrig haft någon som försett mig med den där viktiga livremmen…

Det ska bli oerhört roligt att förmedla Kvinnligt entreprenörskap och dess faror. Marknadsföring, med och motgångar. Att dessutom lägga komik till ett så allvarligt ämne blir en utmaning. Men om jag gjorde det med allvar i tonen skulle jag förmodligen gå i tusen bitar. Det räcker med en tung föreläsning där jag faller tillbaka i minnen varje gång jag ställer mig på en scen. Målet för mina föreläsningar och utbildningar är som alltid, att hjälpa andra människor och jag pratar endast om sånt jag själv gått igenom och kan relatera till. Den här gången blir det dock något helt annat och målet är att besökarna ska gå hem med både ett leende i ögonvrån istället för tårar, och en eftertänksamhet som gör att de lyssnar mer på magkänslan än någon annat. Ingen mentor, kollega eller vän kan ge dig bättre tips än magen… Lyssna på den för det är din absolut bästa vän ❤ KRAM

 

 

 

Intervju och kvinnors entreprenörskap

Förra veckan träffade jag Elin Molander på RESIDUS 

Mötet gick till att både prata ideér om hur vi kan lyfta kvinnan till att jag blev intervjuad om mitt liv och mitt kvinnliga entreprenörskap. Frågor jag inte tänkt på innan kom upp samt frågor som jag i efterhand tänkt på ganska mycket. – Vad skulle du ge för råd till kvinnliga entreprenörer? Mitt svar kom naturligt och av egna erfarenheter. – Gör din bakgrundskontroll på alla som du börjar samarbeta med, och lita alltid på magkänslan. Om magkänslan bara säger lite nej, så är det förmodligen inte rätt. 

Nu i efterhand så skulle jag inte bara sagt det, utan skrikit ut det, så man verkligen förstår. Magkänslan är det viktigaste vi har. Jag kan inte nog påpeka att det spelar ingen roll hur ödmjuk människan framför dig är, hur gärna de än vill samarbeta med dig, hur goda de än verkar vara…säger magen nej, så res dig och gå ifrån mötet!

Se hela intervjun här: YOUTUBE

Som entreprenör har jag som kvinna gått från askan och in i elden igen och igen för att jag tror så mycket på det jag gör. Ibland lyckas det, ibland inte, men jag skulle aldrig ge upp det jag tror på. Sen ska jag tillägga att alla inte blir bedragna som jag blivit. Det jag däremot vill påpeka är att om du verkligen har ett engagemang så måste du testa. Lär dig bara att inte lita på fina ord, utan lyssna på din inre röst och din magkänsla. Svaren finns alltid inom oss. När du träffar rätt partners så känns det i varje por och i varje del av magen. Här finns ytterligare intervju i text: RESIDUS

Mitt nya projekt som bl.a innehåller boken AMANDA känns enormt spännande. En kvinna, en entreprenör, en förebild för kvinnor som råkar illa ut i sitt företagande. Kanske kan hon i framtiden ge oss råd hur vi ska agera för att stärka kvinnan och hennes rättigheter. Kanske kan hon bli en förebild för att bygga starka kvinnor!

Påsken har anlänt och det är ledigt för många. Min påsk går till att träffa nära och kära och njuta av stunden, men också att hitta egentid där jag kan fundera och lägga pusslet för min tid och mitt engagemang. Många förstår inte det där med att vandra i skogen i sin ensamhet, men för mig kan jag lättare lösa världsproblem och utveckla mina ideér sittandes på en stubbe i skogen än vid ett skrivbord. Min kreativitet skapas där jag känner mig lugn och tankarna får flöda fritt…

Nu vill jag önska er alla världens bästa påsk!! Och med tanke på vad som nyligen hänt i Sverige och vad som sker i världen så försöker vi alla ge varandra lite extra kärlek i helgen och sen varje dag i veckan. ❤ KRAM

Strejken gick sådär!

I fredags gick jag i strejk…

Det gick väl sådär kan jag säga, men de timmar jag strejkade var bra. Beslutet att gå i strejk kom sig av att jag insåg att det förväntas att jag ska ordna allt. Det har blivit en självklarhet att jag finns, ordnar allt åt både familj och kollegor och jag ber inte om något tillbaka, eller ens ett tack. Nu när två söner flyttat hem över sommaren så blir kravet ännu större för att inte tala om 4 middagar + 3 matlådor. Vi pratar storkok och massor av disk!

Fredagsmorgonen lyste ikapp med solen. Mailen haglade in, telefonen ställde krav och när telefonen ringde och jag fick frågan vad det skulle bli för mat på kvällen så blev svaret, – Jag vet inte, ni får lösa det. Sen stängde jag helt enkelt ner. Jag tog med en bok, kaffe och solkräm och lade mig på altanen. Satte telefon på ljudlöst och funderade på hur världen skulle klara sig utan att jag hade alla svar och lösningar. Det kan ju faktiskt vara så att jag blir allvarligt sjuk och man måste fatta egna beslut, laga mat, diska, plocka undan tomma topprullar efter sig. Det kan ju vara så att jag inte är talför och inte kan svara på någonting gällande jobb, möten, hur saker och ting fungerar. Man bara räknar med att jag alltid finns…ordnar allt.

13307297_10154229920139320_1357214137880380640_n

Nåväl, där ligger jag iförd bikini och strejkar, där jag klart och tydligt talat om på Facebook att jag gått i strejk, ifall någon hade missat det. Efter någon timme ringer sonen och frågar om jag kan hämta hans dotter på dagis för det var massor på jobbet och han var tvungen att jobba över. Självklart ordnar vi det, jag vill ju så gärna hjälpa till och jag avgudar mina barnbarn. Därefter ringer jobbet och jag var tvungen att ta ett utlandssamtal på två timmar. Visst gör jag det, det är oerhört viktigt just nu… Så vid 16.00 så hade strejken upphört och jag påbörjade maten till kvällen.

Under helgen fick jag höra av vänner att när man går i strejk så planeras den ofta noggrant. Så nästa gång jag går i strejk så ska jag meddela alla berörda redan en vecka innan. Ska bara kolla väder appen först så jag lägger den i samband med fint väder eller kanske en fotbollsmatch… Eller så struntar jag helt enkelt i att strejka. Jag älskar ju trots allt familj, vänner, mitt arbete och att hjälpa till. Kanske en dag så får jag tillbaka lite kärlek, omtanke och egentid. Eftersom jag inte är med i facket så kanske min strejk inte hade godkänts ändå. Men jag försökte i alla fall att sätta ner foten, och det klappar jag mig själv på axeln för ❤

13401351_10154239837559320_1734948108_n