Kategori: Familj och vänner

Första dagen i år som jag sitter ute och skriver:)

Jag håller på att utveckla en ny föreläsning om kvinnligt entreprenörskap, den hårda vägen och hur vi marknadsför oss själva. Jag vill att den ska bli komisk, där jag gör parodi på mig själv och alla misslyckanden, men också ett stänk av allvar och vad vi ska tänka på. För att kunna skriva färdigt så har jag även gjort en liten selfie-test, eller rättare sagt en test för att se vad folk reagerar på när man marknadsför sig själv och eller en produkt på sociala medier. Jag har både lagt upp egna bilder och texter, samt gått igenom andras inklusive respons.

De sociala medier jag använt är Twitter, Instagram och Facebook. Om jag pratar om mig själv och de bilder jag testat så har det visat olika resultat på medierna, men där fokus legat på Instagram och Facebook. Vad som är spännande är att när någon delar en bild där man är sjuk så blir gensvaret enormt. Är det en bild där du ex lagar mat så är det ganska bra gensvar. Är det en bild där du  talar om att du haft framgång så är gensvaret lite sämre. Och delar du en snygg eller bra bild på dig själv, så är responsen totalt olika beroende på vem som ser den och på vilket medie du lägger ut den. Det är också det som är det mest spännande i det hela, då olika kategorier människor gillar olika.

Exempel: En selfie delades på Instagram där jag har följare för att de tycker sidan och budskapet är intressant och bilden fick stor respons. Här lades #hashtags som womenempowerment, girlpower, entreprenör, hårdarbete, drömstort osv. De som gillade bilden var entreprenörer, kvinnor som driver nätverk och varumärken. De som arbetar med att bygga, och starka entreprenörer älskar när någon vågar vara kaxig, skrota jantelagen (dvs inte bry sig) och lägga ut positiva texter och bilder på sig själv. På Facebook där jag endast har godkända följare och vänner så blev responsen däremot svag. Bilden var retuscherad med filter i svart-vitt, samtidigt gjorde jag ögonen lite mer turkosa än de är, dvs endast ögonen hade färg, ganska snygg om jag får säga det själv (och det får jag ju)  När man är entreprenör eller bygger ett varumärke så måste man våga sticka ut. Man får inte vara rädd för vad andra ska tycka. Att gå utanför den tillåtna boxen, det vill säga att våga vilja lite mer kan vara förknippat med livsfara om man är rädd för andras åsikter. Dina riktiga vänner kommer älska dig ändå och förstå vad du vill med din marknadsföring av ditt varumärke, dig eller din dröm. vänner är där för att stötta. Men det kommer finnas människor som inte klarar av att du tar steget, (för vem tror du att du är), men frågan är vart du vill komma? Om du är tillräckligt motiverad och har en dröm, vem har då rätten till att hålla dig tillbaka? Det är bara du som kan göra det, och det sitter i ditt eget huvud. Jag har haft jättesvårt för just detta och hållit mig själv tillbaka, men ska jag ut med ett budskap eller uppfylla en dröm, så måste jag också våga, annars får ja helt enkelt låta bli. Det finns ett talessätt: Syns du inte, så finns du inte.

När jag nu jämför de olika sociala medierna så sprider sig också en annan tydlighet. På Facebook är det vanligare att man hänger ut andra. Att dela artiklar, ofta med ett tillhörande skratt, som att man hånar och gör narr av människor det går dåligt för eller någon man inte gillar som når framgång. Vi dömer mer än vi har rätt till och öppet näthatar individer och/eller grupper. Vuxenmobbning skulle man till viss del  kunna kalla det, där vi gör oss roliga på andras bekostnad. Vad ger det för budskap till våra barn om vi är vänner med barnen på samma medie? Jag anser att vi vuxna har ett stort ansvar när vi väljer att dela material på sociala medier, oavsett var och vad det är.

På Instagram delas bilder med tillhörande text, men den öppna utfrysningen och näthatet finns inte på samma sätt. Möjligtvis att dina närmaste inte gillar dina inlägg och på så sätt visar vad de tycker, men det är absolut inte mobbing. Framför allt så är man på Instagram för att se människors och eller sina förebilders liv. Man delar bilder för att dela sin vardag, vad man gör och var man är. Man delar sina varumärken och säljer sig själv och sina produkter via snygga bilder. Jag gillar dessutom det nya, ¨Din händelse¨ på Instagram (har f.ö även kommit på Facebook). Här kan man se dem man följer ur ett vardagsperspektiv, vilket är positivt framför allt för offentliga personer. Detta är deras egen historia, inte mediers. Ett bra exempel är Fam Beckham där vi kan följa deras familjära vardag och se att de är människor, precis som vi. De får själva berätta sin sanning/vardag, vilket är både populärt, äkta och kul att följa. Personligen så älskar jag att följa mina vänners bilder och händelser, då en bild säger mer än tusen ord.

På twitter är det lite annorlunda. Här följer man gärna likasinnade, inte så mycket vänner, utan det är mer en arbetsplats där man håller sig uppdaterad om personer, varumärken och nyhetsmedier som man valt att följa. När det gäller dessa medier så är det här mina betraktelser som kanske inte stämmer överens med allas syn på det, men tror jag är ganska nära…

Så, när man ska ut och bryta is, ta för sig av samhället och våga sticka ut så ska man egentligen ha klart för sig från början vad man vill förmedla och vem man vill uppfattas som. När du söker arbete eller startar ett samarbete så är sociala medier det första din ev arbetsgivare eller partner besöker. Själv delar jag min vardag tillsammans med marknadsföring av mina varumärken på mina medier, vilket inte alltid är bra. Man får däremot en bra bild av uppförandekoden på sociala medier, något jag är intresserad av nu när föreläsningen om entreprenörskapet snart är komplett.

Nu när min son nu ska gå samma väg som jag så har han många stenar att kliva över och många berg att bestiga på vägen. Jag kan bara förse honom med livrem och bälten och hoppas att han kan kombinera sitt egna jag med sitt varumärke och att fallen inte blir så hårda som de varit på min egen livsresa. (Vilket är anledningen till att förmedla via föreläsning om entreprenörskapet för att hjälpa andra att skydda sig). Jag har familj och vänner som stöttar, vilket är viktigt om man kastar sig handlöst ut. Speciellt om man som jag själv, aldrig haft någon som försett mig med den där viktiga livremmen…

Det ska bli oerhört roligt att förmedla Kvinnligt entreprenörskap och dess faror. Marknadsföring, med och motgångar. Att dessutom lägga komik till ett så allvarligt ämne blir en utmaning. Men om jag gjorde det med allvar i tonen skulle jag förmodligen gå i tusen bitar. Det räcker med en tung föreläsning där jag faller tillbaka i minnen varje gång jag ställer mig på en scen. Målet för mina föreläsningar och utbildningar är som alltid, att hjälpa andra människor och jag pratar endast om sånt jag själv gått igenom och kan relatera till. Den här gången blir det dock något helt annat och målet är att besökarna ska gå hem med både ett leende i ögonvrån istället för tårar, och en eftertänksamhet som gör att de lyssnar mer på magkänslan än någon annat. Ingen mentor, kollega eller vän kan ge dig bättre tips än magen… Lyssna på den för det är din absolut bästa vän ❤ KRAM

I fredags gick jag i strejk…

Det gick väl sådär kan jag säga, men de timmar jag strejkade var bra. Beslutet att gå i strejk kom sig av att jag insåg att det förväntas att jag ska ordna allt. Det har blivit en självklarhet att jag finns, ordnar allt åt både familj och kollegor och jag ber inte om något tillbaka, eller ens ett tack. Nu när två söner flyttat hem över sommaren så blir kravet ännu större för att inte tala om 4 middagar + 3 matlådor. Vi pratar storkok och massor av disk!

Fredagsmorgonen lyste ikapp med solen. Mailen haglade in, telefonen ställde krav och när telefonen ringde och jag fick frågan vad det skulle bli för mat på kvällen så blev svaret, – Jag vet inte, ni får lösa det. Sen stängde jag helt enkelt ner. Jag tog med en bok, kaffe och solkräm och lade mig på altanen. Satte telefon på ljudlöst och funderade på hur världen skulle klara sig utan att jag hade alla svar och lösningar. Det kan ju faktiskt vara så att jag blir allvarligt sjuk och man måste fatta egna beslut, laga mat, diska, plocka undan tomma topprullar efter sig. Det kan ju vara så att jag inte är talför och inte kan svara på någonting gällande jobb, möten, hur saker och ting fungerar. Man bara räknar med att jag alltid finns…ordnar allt.

Nåväl, där ligger jag iförd bikini och strejkar, där jag klart och tydligt talat om på Facebook att jag gått i strejk, ifall någon hade missat det. Efter någon timme ringer sonen och frågar om jag kan hämta hans dotter på dagis för det var massor på jobbet och han var tvungen att jobba över. Självklart ordnar vi det, jag vill ju så gärna hjälpa till och jag avgudar mina barnbarn. Därefter ringer jobbet och jag var tvungen att ta ett utlandssamtal på två timmar. Visst gör jag det, det är oerhört viktigt just nu… Så vid 16.00 så hade strejken upphört och jag påbörjade maten till kvällen.

Under helgen fick jag höra av vänner att när man går i strejk så planeras den ofta noggrant. Så nästa gång jag går i strejk så ska jag meddela alla berörda redan en vecka innan. Ska bara kolla väder appen först så jag lägger den i samband med fint väder eller kanske en fotbollsmatch… Eller så struntar jag helt enkelt i att strejka. Jag älskar ju trots allt familj, vänner, mitt arbete och att hjälpa till. Kanske en dag så får jag tillbaka lite kärlek, omtanke och egentid. Eftersom jag inte är med i facket så kanske min strejk inte hade godkänts ändå. Men jag försökte i alla fall att sätta ner foten, och det klappar jag mig själv på axeln för ❤