Medberoende och kärlek

Det är inte så att jag lämnat dig…

Jag har bara valt bort att vara dig nära just nu. Efter alla år som medberoende, så var jag tvungen att göra ett val. Det val jag våndats över i så många år att ta. Jag gjorde det för mig egen skull, för min familjs skull. Jag älskar dig inte mindre för det. Jag älskar dig mer än du kan ana, men jag älskar inte det du gör mot dig själv och andra. Jag undrar hur du mår. Om jag hade kunnat göra något annorlunda. Idag vet jag att det inte är mitt fel om något går snett. Vi ansvarar själva för våra egna handlingar och kan aldrig belasta någon annan för det.

Att vara medberoende gör ont, att ta steget från ett medberoende gör ännu ondare, åtminstone i början. Jag hade inte kunnat göra annorlunda. Jag var tvungen att vända missbruket ryggen för att klara mig själv. Jag står med öppna armar den dagen du väljer dig och ditt välmående. Det har jag sagt och det står jag för. Jag önskar inget hellre än att den dagen kommer, men fram tills dess så måste jag avstå det destruktiva livet, de nattliga samtalen och behöva se på det som gör så ont. Du vet att jag älskar dig, eller åtminstone så vet jag det. Men jag älskar inte det du gör mot dig själv och andra och det är en stor skillnad. Jag ser föräldrar gå sönder av oro, när kärleken räcker inte till…

Jag kan jämföra det med de gånger jag varit på anstalt och föreläst eller pratat med vårdare. De dömer inte personen, de dömer handlingarna. Det är våra handlingar som sätter stopp för relationer. Droger är en sådan handling. Man väljer drogen före sin familj och sätter livet på spel samma stund man fattar det beslutet. När man är mitt i sin relation med drogen så ser man heller ingen utväg. Det man inte förstår och ibland inte vill förstå är att det går att få hjälp. Men oftast har man börjat självmedicinera innan man får ett läkarutlåtande om varför man har ångest, sömnproblem och pratande hjärnor som man börjar medicinera mot, och när man börjat så är det den enda vägen…tror man i alla fall. Ofta ligger en diagnos bakom, men för att få det utrett ska man vara drogfri i månader.

Så många gånger jag pratat med människor med missbruksproblem som inte ser någon utväg, så många gånger jag lyssnat på medberoende människor utan att de vet att de är det. Vi tror att vi gör vårt bästa genom att stötta, finnas där, vara vaken om nätterna och ge pengar, mat och husrum. I själva verket tillgängliggör vi ett fortsatt missbruk och förlorar våra barn eller nära på ett fruktansvärt sätt.

Jag älskar dig, men jag älskar inte det du gör mot dig själv och andra… Ibland är det tungt, ibland är det skönt att inte veta, men hela tiden finns du där i bakhuvudet och pockar på min uppmärksamhet. En av mina nära är en av anledningarna till att jag idag arbetar så hårt mot missbruk och våld i nära relation. Jag har sett hur utsatt du blivit, hur du blivit sviken av allt och alla.

Själv står jag på bryggan och väntar på när skeppet ska återvända, när jag ska se dig vinka långt där ute med en vit flagga som värnar om renhet, fred och läkning. Jag seglar gärna med dig runt jorden, men bara under förutsättningen att du väljer dig själv, livet och mig.

Jag älskar dig till månen och tillbaka, glöm aldrig det… ❤