Det har blivit en livsstil…
Mitt arbete kräver en hel del av mig som person. Ibland får jag för mig att dra ner på tempot, att jobba bara (lite) mindre, men bara jag tänker tanken så infinner sig panikkänslan. Även om väldigt mycket av mitt arbete är obetalt så vill jag inte dra ner. Det har blivit en livsstil.
Känslan det ger när man skapat något eller hjälpt någon över en tröskel är alldeles för tillfredsställande. Det finns dem som nått stor framgång och säger, – Nu ska jag ge tillbaka för allt gott som livet gett mig. Jag beundrar dem oerhört mycket. De ger tillbaka utan att ha varit i närheten av personliga katastrofer, de vill ändå. Jag säger, – Nu ska jag ge tillbaka för att skapa nytta av det jag gått igenom.
I morgon föreläser jag i ämnet, Missbruk och våld i nära relation. Ett ämne jag brinner för då en hel del av just våld i nära relation kommer av ett grundläggande missbruk, något jag sett på nära håll. Jag tror inte någon går igenom livet utan att känna någon eller ha någon i sin närhet som har eller har haft problem med missbruk av någon form.
Här och vid många andra problem så handlar det om att förebygga, upptäcka barnen som finns i riskgrupp för att utveckla destruktivitet. En destruktivitet som kan leda till missbruk, våld eller kriminalitet. Vi får inte blunda för dessa problem och skjuta dem på framtiden. Det är barnen idag som ska styra världen om några år, arbeta och leva jämställt, och utan verktyg för hur man ska leva så skapar vi en framtida katastrof. Ibland kan jag bli uppriktigt förbannad när man drar ner där resurserna behövs som mest. Där insatser inte tillsätts i tid, eller där man blundar och låtsas som ingenting har hänt. Det är inte barnens fel att neddragningar måste ske, att det inte finns resurser eller att de inte får chansen till ett liv. Men det är barnen som får lida…
-Okej, vi tar tag i detta nu, men hur ska vi upptäcka barnen när en del är tysta och knappt syns, medan andra är utåtagerande och kräver uppmärksamhet och kärlek. Ja, hur ska vi skilja dem från mängden av alla de barn som har det bra, när de har näst intill samma beteende?
Detta är några av frågorna som ska tas upp i morgondagens workshop. Det fina med en workshop är att man kan diskutera fram lösningar tillsammans där människor med olika erfarenheter och kunskap får dela med sig av sina tankar, ideér och åsikter. Oavsett om det är detta viktiga ämne eller en workshop i hur man når större framgång inom företaget, eller utvecklar innovativa lösningar. Tillsammans når man längre!
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.