Stannar upp ibland…

Ibland stannar jag upp och frågar vem jag är…

Vad gör jag, vem är jag och varför gör jag detta? Det är viktigt för mig att reflektera och tänka efter. Ifrågasätta om det är värt att arbeta jämt, lägga energi på att hjälpa andra, att vara produktiv dagarna i ända för ett ändamål. Hade jag arbetat för ett stort bolag och gjort samma sak hade jag troligtvis tjänat riktigt bra, men hade jag varit lyckligare då, eller är det bättre att lägga energin på det som ger mig något tillbaka? Jag väljer det senare. Det ger enorm kärlek, en glädje när man äntligen når fram, när man skapat någon nytta, lyckats hjälpa människor och förmedla. Sen finns dem som inte vill att man arbetar för att exempelvis stoppa våldet mot barn och kvinnor. Det finns faktiskt dem som tycker att man ska få slå, misshandla, våldta, och att kvinnors kroppar är till för allmänheten att göra vad man vill med. Det finns dem som är emot mitt ställningstagande när det gäller droger, där jag vill se att vi arbetar mot en nolltolerans. Men det är dem som själva är missbrukare eller varför inte, tjänar pengar på att förstöra andra människor liv.

Jag har de senaste dagarna hört från flera kommuner i landet, att nu är det bra! Nu ska vi motarbeta våldet på gatorna och i hemmen. Nu ska det skapas jämställdhet i kommun där alla är lika värda. Men sen då? Att prata har aldrig varken hjälpt eller gjort någon nytta. När det gäller kommuner så maler det enormt långsamt, det är en hel drös med byråkrati som ska gås igenom och till slut ska det landa på rätt bord. Men hur många hinner ta skada innan något görs, om det görs något?

För flera år sedan föreslog jag ett koncept för min hemkommun tillsammans med artisten Pandora. Vi erbjöd oss att anordna music camp för barn under sommarloven för att de istället skulle ut på gatorna, och istället lägga tiden på musik som ofta är ett stort intresse i den åldern och skapa gemenskap. Vi finansierade projektet själva, men kommunen tackade nej. Varför? Därför att en läskleverantör var den ena sponsorn och för att de inte ville uppmana barn och unga att dricka läsk?… Man gick därefter ut och talade om att man skulle genomföra projektet som ändå var mycket bra, men i egen regi (och utan läskleverantör som sponsor). Vill tillägga att sponsorn inte ens bad om att få synas med sitt namn, de ville hjälpa till och tyckte att musik och barn var en bra kombination… Vill också tillägga att jag inte sett röken av projektet sedan dess.  Kommuner är i behov av hjälp utifrån och man behöver erkänna var det ibland brister. Hur ska man annars kunna förändra?

Jo, ibland ifrågasätter jag mig själv. Ibland undrar jag varför jag stångar huvudet blodigt för att nå ut med budskapet, för att folk, företag, politiker ska reagera och agera! Nu finns det ett par kommuner i landet som faktiskt planerar att aktivt agera och visa resten av landet att de står upp för att stoppa våld och spridning av narkotika. Jag hoppas att de kan vara förebilder för andra kommuner som ¨vågar¨ta tag i problemen på allvar.

När jag blir sådär ifrågasättande av min egen person och vad jag gör, så stannar världen upp för en stund. Jag känner mig urlakad och trött, och mest av allt vill jag sova tills morgonen därpå då jag vet att energin och målmedveten är på topp redan vid 6.30 på morgonen igen. Jo, jag har en riktigt ful ovana…när jag vaknar på morgonen som är mellan 6.10-6.40 (varje morgon oavsett vilken dag det är i veckan) så är jag uppe ur sängen på mindre än två minuter. Jag vaknar med sån energi att jag studsar upp, dricker mitt kaffe och sen är jag igång med dagen. Det är de stunderna jag längtar till då luften går ur som nu… Av erfarenhet så vet jag att jag inte får mer gjort, utan väljer att stänga ner datorn, stänga av telefonen och istället längta efter morgondagens nya möjligheter där GE UPP, inte existerar kl 6.30 på morgonen. Då är det istället NU KÖR VI som gäller, för allas lika värde!!!

coffee-171653_960_720