Stå upp för dig själv!

Jodå, visst är entreprenören Maria lite kantstött idag ❤️

Något jag visste att jag skulle vara redan för flera dagar sedan. Vi går ofta omkring och vill vara till lags, inte säga ifrån, bara finns för att det är lugnast så. När det gått för långt och vi inser att vi inte står upp för oss själva och det vi tror på längre så kommer vi till en punkt när vi snällt inser att Jo det är väl så här livet är, eller Nej, nu måste jag säga ifrån. Just vid den tidpunkten så har vi två alternativ och med den bakgrund jag har och den intensiva vilja att förändra och hjälpa människor så blir det bara ett alternativ kvar…att säga ifrån. Faktum är att om jag inte gjort/gör det så går jag emot det jag lär ut och man måste leva som man lär, eller hur?

Men det jag ville förmedla med detta egentligen är just att vi ofta vet vad som kommer ske, innan det sker. När du står vid ett vägskäl så har du dessa två alternativ i din hand. Du väger för och nackdelar, går igenom i huvudet om den ena vägen är värd att ta eller om du ska välja det som är tryggt, det vill säga att ta den väg där du blir minst luggsliten. Orkar du ta dusten och kämpa för din rätt eller ska vi hålla oss inom boxen som andra så prydligt byggt åt oss? Det är en fråga som individen själv fattar beslut om. Ingen kan säga vad vi ska välja, för det är bara vi själva som lever med konsekvenserna av våra val. Svaren finns alltid inom oss och den berömda magkänslan har aldrig fel.

Det finns människor till allt och tur är väl det. Hur skulle det se ut om vi alla var stöpta i samma form och tänkte och kände likadant? Men vissa människor borde lära sig att veta lite hut. De som armbågar sig fram, som tar mer än de ger och som går över lik för att nå dit de vill borde få lära sig lite vett och etikett. Och om jag själv får säga det så finns det inget mer osexigt än egoism…

Att våga stå upp för sig själv kan vara jättesvårt. Rädslan för att fatta fel beslut, bli bortpolleterad eller sårad på fel grunder är ofta större än att våga säga ifrån. Tro mig jag har varit i den situationen flera gånger, mycket för att jag är godtrogen och vill tro gott om alla. Faktum är att jag inte lär mig och inte vill lära mig. Jag vill fortsätta tro att godheten vinner i slutet och att alltid vara öppen i mitt sinne när jag möter nya människor. Men om det nu inte är så grönt som vi hoppats på, då kommer vi till det där vägskälet med de svåra besluten.

Jag väljer mig. Jag väljer att stå upp för det jag tror på. Och passar inte det in i en gemensam vision så kanske man bör välja den lite snåriga vägen och ta att man blir lite kantstött, då är vi i alla fall ärliga mot både oss själva och andra.

Och om jag ska förtydliga det så det inte går att missta sig… Jag tror på en värld där vi alla har samma rättigheter och möjligheter. Jag tror att jämställdhet är vägen till framgång. Jag tror att vi måste satsa på våra barn och ge dem den kärlek och trygghet de behöver för att kunna växa upp till ansvarsfulla vuxna. Jag tror på en värld utan kriminalitet, våld och droger, där svaret är att arbeta förebyggande och ge barn och unga verktyg att hantera sin egen person. Jag tror på allas fria vilja till kärlek och dessutom…jag tror på dig och jag tror på mig. Med det sagt så kommer jag fortsätta se varje individ som en god möjlighet. Jag kommer fortsätta gå från askan och in i elden. Jag kommer fortsätta säga nej när människor far illa och när min tro på det goda ifrågasätts.

Om jag inte tror på mig själv, vem ska då göra det? Önskar er en grym tisdag! ❤️