Du är grym!

Att podda ger insikt och så mycket tankar…

Amandapodden avsnitt 2. Gäst Entreprenören och inspiratören Christina Nilsson!

Igår hade vi två nya fantastiska gäster i studion. En advokat som är expert på barnfrågor och en skådespelerska som precis kommit hem från Cannes med stora framgångar. När man sitter där och pratar med de här kvinnorna så lär man sig så otroligt mycket. Man inte bara lär, man får insikt i saker som ibland faller i glömska.

Igår säger en av våra gäster, – Maria, du är en så grym kämpe för kvinnor och barn, du är fantastisk. Jag visste inte vad jag skulle svara. Istället för att tacka så blir det någon halvdan kommentar om att hon är ännu bättre, eller att äsch, det är inget. Jag hörde vad jag svarat och försökte sedan tacka istället, något jag verkligen jobbar på. Vi måste bli bättre på att tacka för komplimanger vi får (för vi blir ju enormt glada innerst inne) och vi måste bli bättre på att ge dem. Jag som många andra eldsjälar och entreprenörer kör ner huvudet och sliter för det vi tror på. Sällan eller aldrig får vi den där klappen på axeln att man gör ett bra jobb, eller att man ska fortsätta kämpa. Till slut förväntar man sig inte det heller, utan man bara kör på. När komplimangerna väl kommer, så vet vi inte hur vi ska hantera dem. Men innerst inne så lyser man upp. Man gläds och kan leva på det i flera dagar. Det räcker med ett par positiva ord så orkar man lite till. Jag hjälper så många jag kan i min närhet och jobbar väldigt mycket ideellt. När man inte får betalt så kan belöningen många gånger vara ett tack, eller vad du är bra, eller bara fortsätt så. Det kan räcka för stunden då man vet att man lyckats göra något gott, något fint som någon blivit hjälpt av.

Det som också kom upp i gårdagens podd var att vi ofta lever ett liv där vi vill passa in, säga rätt saker och vara som andra. Man är livrädd för vad andra ska tycka. För tänk om du råkar säga att du är bra på något, det är en stor no no. Det är mycket bättre att säga att man är dålig på något eller prata om sina motgångar. Jag har mycket lättare för att berätta om alla nitar jag gått på i mitt entreprenörskap än att berätta om de framgångar jag haft. Vår gäst berättade att hon gjort sitt val efter 50. Hon ville inte längre vara den som ansträngde sig till max för att passa in. Hon tyckte det var dags att hennes vänner och kollegor fick ta henne för den hon var, oavsett framgång, motgång eller vardag. Det fanns till och med vänner till henne som inte gratulerat till hennes framgångar under filmfestivalen i Cannes…

Vi människor har svårt att ge beröm, det är mycket lättare att vara tyst, för tänk om personen i fråga tror att den är något, det vill vi ju inte? Eller är det kanske en skön känsla att säga, fan vad du är bra!? Jag tycker vi alla ska testa. Hur svårt kan det vara att berömma en vän, kollega eller familjemedlem när de gjort något bra? Jag försöker så ofta jag kan, och tror att det är viktigt för människans välmående att då och då även tala om för andra hur mycket de betyder eller hur bra man tycker att de är. När vi slutat roddinspelningen igår så vågade jag mig på att berätta något som går väldigt bra för mig. Jag skämdes nästan när jag gjorde det. En skam och känslan av att de tror att jag tycker att jag är något. Så… där var vi igen!

På väg hem blev jag lite konfunderat över känslan, samtidigt som vi sagt att vi skulle berömma varann mer. Det är konstigt. Ju mer man grottar ner sig i det desto tydligare blir det. Varför kan vi inte bara  berömma istället för att kritisera, ge positiv energi istället för dålig och hoppa över kritiserande blickar och omogna känslor. Jag är övertygad om att vi alla skulle må lite bättre av det än att leta fel. Dessutom är det ju så att man får vad man ger. Jag ska jobba på att bli ännu bättre på att ge dem som ger mig och faktiskt lägga ner jobbet att försöka bli accepterad av dem som ändå inte visar mig respekt eller ger mig positiv energi tillbaka.

Här passar det utmärkt att lägga in några rader från min bok och föreläsning Mitt Liv, Mitt Beslut.

Titta dig själv i spegeln och börja tro på dig själv. Skrota jantelagen som sätter dina gränser och håller dig tillbaka. Upprepa orden för att våga vinna. Mitt liv, mitt beslut. Du är god nog som du är. oavsett bakgrund. Tro mig, jag vet!

Nu har jag tagit helg, med allt vad det innebär. Lite vila, lite House of cards, lite barnbarn, och lite tankar kring vilka som verkligen ger mig något tillbaka. Allt detta utom House of cards gör jag bäst i naturen ❤

Önskar dig en fin helg och glöm inte att älska och berömma dina nära. Och snälla, klappa dig själv på axeln och säg att du är bra, för det är du! Och om ingen annan säger det till dig, så gör jag det…DU ÄR GRYM! 

Puss på er ❤