Orange Day MC Sweden 2018

Det är över…

Den första Orange Day MC kortegen är över och jag försöker verkligen landa i vad som hänt. Jag har alltid arbetat mycket, men aldrig tidigare har jag slitit så hårt för något. Jag trodde på det från början, annars hade jag aldrig dragit igång det, men aldrig hade jag trott att det skulle få sådan respons som det fick.

De sista veckorna innan kortegen gick av stapeln så var det dygnet runt arbete och ändå kan saker så här i efterhand göras ännu bättre. Jag glömde äta, jag var nästan okontaktbar för familj och vänner, och varje minut fokuserade jag på om jag glömt något eller någon som borde kontaktas. Jag ville verkligen att detta evenemang skulle bli så bra som möjligt både för UN Women nationell kommitt’e Sverige som den var till förmån för, men även för alla kvinnor som hört av sig och känt stöd. Dessutom ville jag att alla bikers skulle vara så nöjda att de kan tänka sig att göra om det igen…

Fredag morgon den 25 maj vaknade jag tidigt. Började med att svara på alla meddelanden från norr till söder som var på väg. Vid halv åtta drog telefonen igång med allt från media, samarbetspartners och polis. Som vanligt de senaste veckorna så hanns det inte med någon frukost. Jag hann inte ens göra mig i ordning själv, utan det var bara att sätta sig på hojen och åka in till eventområdet där det byggdes scen och mat och öltält. Jag åkte över till Linköping där jag skulle sluta upp med kortegen som anlände från alla håll. De som åkte från Helsingborg hade meddelat att de var ca 100 på plats, vilket var mer än jag räknat med. I Ljungby fyllde man på med 100 till.

Jag var först på Saab Arena i Linköping, men strax därefter började de från Linköping och Norrköping att rulla in. Vi var några hundra motorcyklar på plats när Roddy ringde från Jönköping och sa att han aldrig sett så mycket motorcyklar på samma ställe någon gång. Jag tittade mig runt på parkeringen där alla stod och väntade och drog efter andan. Vi hade på morgonen haft ca 450 betalande ekipage. Jag räknade med ca 500 entusiaster som skulle köra för att ta ställning mot våld mot kvinnor och flickor. Det var ju ändå fredag och arbetsdag… Det skrattades på parkeringen, det dracks vatten och man träffade nya och gamla bekanta bland alla bikers. Plötsligt hör jag ett muller på håll och ser Roddy komma först på sin stora vita indian. Jag som många andra ställde mig och filmade, och precis där och då när hundratals hojar, en efter en rullade in på parkeringen så gick luften ur och tårarna började trilla. Det var svårt att ta in… Alla dessa män och kvinnor från hela Sverige som valt att ställa sig bakom detta. Till och med mellan Luleå och Piteå genomfördes en egen kortege för att man även i norr ville delta.  Många hade tagit semester, ledigt, det fanns företag som sponsrat anställda med en ledig dag för att detta är viktigt. Vi hade bikers från Finland och Gävle, till Helsingborg där vissa hade börjat sin resa dagen innan. Då hade ännu inte kortegen från Borlänge anlänt. Tårarna rann av glädje att så många ställt upp, de rann av ren utmattning, hunger, lycka och total eufori. Känslorna bubblade över totalt och från en överstressig morgon där allt skulle klaffa så kände jag att nu kan jag inget göra längre. Nu är det bara att flyta med och hoppas att de sista 4,5 milen skulle flyta på.

Jag och Roddy startade kortegen. Vi hade hjälp av polisen som stoppade trafiken i korsningar och rondeller och sedan poliseskort in i Norrköping. Där låg där först och såg den blinkande polisbilen framför mig och när jag tittade i backspegeln såg jag inte slutet på kortegen. Den känslan kommer stanna hos mig för all framtid och jag blir rörd till tårar varje gång jag tänker på det.

I Norrköping parkerade vi utmed S Promenaden och på kvällen var det festligheter med artister som ställt upp för att visa vikten av att vi går samman mot våldet mot kvinnor och flickor. Det var tal på scenen, både från MeToo Sveriges Gabriella Ohlson, Vita Hästen, UN Women nationell kommitte Sverige, Upplev Norrköping, mig själv och Roddy. Det jag bär med mig mest var när jag frågade Roddy på scenen varför han tyckte detta var så viktigt och hans svar kommer från hjärtat:- Ska det vara så svårt att vara snäll… Så enkelt. Tänk om alla tänkte så, då skulle vi varken ha våld eller trakasserier mot någon!

Det blev en oförglömlig dag, kväll och natt, det blev många nya bekantskaper och en stark vilja från alla att genomföra detta nästa år. Jag har fått flera förfrågningar från flera länder och bara jag sammanställt allt, (vi har ju skrivit manus i år) så ska jag sätta samman ett styrdokument hur detta ska göras från plats till plats, från land till land,  för bästa resultat, och kanske är det så att just bikers nästa år genomför världens största manifestation mot våld mot kvinnor och flickor ❤ Det mina vänner är stort!!

TACK Upplev Norrköping och alla partners som gjorde den här dagen möjlig, och TACK alla bikers som ställde sig bakom Orange Day MC. Igår delade UN Trust Fund vårt arbete med Orange Day MC kortege, vilket innebär att det vi gjort har fått global spridning!

Den 25 maj kommer från och med nu alltid vara vara förknippad med dagen då bikers valde att ta ställning mot våld mot kvinnor och flickor,

och jag lovar av hela mitt hjärta att påminna om det resten av mitt liv! Tack för att ni finns ❤

 

MER BILDER FRÅN ORANGE DAY MC SWEDEN 2018