ÖPPET BREV TILL VÅRA POLITIKER

ÖPPET BREV TILL VÅRA POLITIKER

Sverige, hur tänker ni?

Många av våra pensionärer lever under existensminimum som fattigpensionärer, äter kall mat och där många bor på gatan. Förra året hade vi 231 500 fattiga pensionärer i Sverige. Varför, när det är de bidragit till att bygga vårt samhälle?

 

LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, tillkom 1993 i syfte att ”främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet”. I regleringsbrevet till försäkringskassan för 2016 skriver regeringen: Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. Något som nu skördar offer. Varför drar man undan mattan när assistansen kan vara livsavgörande?

 

Många sjuka blir utförsäkrade, trots läkarintyg. Det leder till hemlöshet och fattigdom då de inte får ekonomisk hjälp under sin sjukdom. Det finns dem som inte orkar kämpa längre.  Dessutom har enligt EHCI Sverige de längsta vårdköerna i Europa. Något som är alarmerande är situationen för cancerpatienter, där väntetiderna är omänskliga liksom behandling vid svenska akutmottagningar. Varför är det så i ett välfärdsland?

 

Den psykiska ohälsan är större än någonsin och resulterar i sjukskrivningar, missbruk och ibland till döden. Nästan 1 miljon svenskar i arbetsför ålder har någon form av psykisk ohälsa. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga mellan 15–44 år. Över 1 000 personer tar varje år sitt liv i Sverige, där psykisk ohälsa är den största riskfaktorn. Varför har den psykiska ohälsan ökat?

 

Förorter tas över av kriminella gäng. Trots polisinsatser så räcker det inte längre till. Bilar brinner, butiker rånas, restauranger måste betala för att få beskydd. 2018 rapporterade 306 skjutningar varav 45 dödsfall. När man intervjuat dem som kommer från kriminella gäng, så handlar deras bakgrund om en otrygg uppväxt, familjeförhållanden och den svaga anknytningen till familj och skola. Varför agerar man inte på den mest kritiska punkten för ett tryggt samhälle, barnens trygghet?

 

2018 mördades 22 kvinnor av en man de har eller haft en relation med. Misshandelsfallen är otaliga och det sexuella våldet ökar. Under 2017 anmäldes omkring 22 000 sexualbrott, varav 7 370 rubricerades som våldtäkt. 171 ledde till fällande domar. Vi saknar mer än 12 miljarder för att kunna hantera våld mot kvinnor. Varför är kvinnor rättslösa i samhället, varför nedprioriteras kvinnor som utsätts och varför är straffvärdet på brott mot kvinnor och barn så lågt, (om det ens blir en fällande dom)?

 

Besparingarna i skola, vård och omsorg är stora. Skolor läggs ner och resurser stramas åt. Detta till bekostnad av elevernas välmående, trygghet och arbetsro. Hur ska lärare kunna upptäcka de ca 400 000 barn som lever i riskzon (en hemmiljö med psykisk ohälsa, missbruk och våld i nära relation)? Detta är barn som riskerar att hamna i kriminella gäng (vilket är bekräftat av de som redan levt/lever i gängkriminalitet). Varför?

Nedskärningar i skolan är katastrofal där särskilt stöd och elevassistans dras ner. Minskad lärartäthet, nedskärningar i förskolan, minskad elevhälsovård och nedläggning av skolor. Varför? Hur bygger det vår framtid med bättre psykisk hälsa, att varje individ ska ses, att eleven ska få det stöd den behöver för att hålla tempo, för att upptäcka barn i riskzon som i framtiden kan vara orsaken till allt ovan?

 

Jag kan fortsätta i oändlighet men tar det när jag nästa gång står i Riksdagen och från gräsrotsnivå förklarar vad vi tillsammans måste göra. Jag tar det nästa gång jag är i Almedalen för att möta politikerna med kritiska frågor och mitt brandtal om samhällets brister.

 

Nu tänker ni, vad vet hon om det?

Jag kanske inte vet så mycket, jag är inte politiker, men jag har ett sunt förnuft, och ibland räcker det ganska långt.

Jag har länge engagerat mig i samhällsfrågor och mänskliga rättigheter. Jag är en eldsjäl som varje dag arbetar för att göra skillnad. Jag föreläser över hela landet och driver självfinansierade projekt för att förändra. Näringslivet utsåg mig till Årets samhällsutvecklare 2018 av en anledning. Jag har sett vad som behövs för att förebygga att nästa generation inte hamnar i utanförskap, missbruk, psykisk ohälsa, gängkriminalitet och varför våld mot kvinnor och barn existerar. Jag vet hur maktmissbruk används och skördar offer bland våra invånare, vuxna som barn.

Jag vet att vi är ett av världens mest jämställda länder, (frågan vi kan ställa oss då är hur resten av världen ser ut). Jag vet allt det där med gratis sjukvård och föräldraförsäkring. Det där tvivlar jag inte ett dugg på. Jag ifrågasätter varför vårt samhälle håller på att kollapsa. Vårt välfärdsland som andra länder avundades. Det var här man ville leva, bo och dö. Idag kantas det av våldtäkter, misshandel, skjutningar, trakasserier, droger som flödar och förstör liv, ökad brottslighet över lag och maktmissbruk, på bekostnad av samhället och alla människor som lever där, alla de barn som ska växa upp här.

 

Varje dag tänker jag på att det är det här som vi efterlämnar till våra barn. Det är det här mina barnbarn ska växa upp i. Kunde jag skulle jag ta min familj och lämna landet. Då frågar du hur jag tänker nu. Sverige är ett av de bästa länderna i världen att bo i…  Visst är det så. Det är bara det att vårt land försämras, när andra länder går framåt. Brotten ökar, våldet ökar, rädslan ökar och ingen vet var det slutar. Jag vill inte vara orolig resten av mitt liv för att mina barnbarn ska bli våldtagna, mobbade, misshandlade, bli erbjudna droger på skolgården, hamna i mitten av ett skottdrama, inte få den vård de behöver vid sjukdom, bli utbrända p.g.a det höga trycket i skolan, i arbetslivet och vardagslivet. Jag vill inte bli gammal här. Det finns ingen pensionsförsäkring för eldsjälar som gör jobbet åt makten. Jag vill inte som flera andra 80-åringar bo på gatan (om jag håller mig frisk till dess). För i vårt land måste du vara frisk för att vara sjuk, annars klarar du inte att stångas mot myndigheter som vill utförsäkra dig…

 

Politiker, sätt er vid samma bord och kom fram till hur ni ska läsa problemet istället för att lägga tid på vem och vilka man ska, eller inte ska leka med. Att vända kappan efter vinden fungerar inte, vi ser igenom det. Lägg makten åt sidan. Se på vad ni tillsammans kan göra på sikt, istället för att endast se vad ni kan åstadkomma under den fyraåriga mandatperioden. För det är precis det svaret jag fått när jag pratat med politiker i Riksdagen. – Vi har en budget och måste se till vilka åtgärder vi kan göra inom vår mandatperiod. Vi kan inte investera i Kalle 5 år. När han är 15 år och vi får se resultatet, så kanske vi inte sitter vid makten och då får någon annan klappa sig på axeln för det vi bidragit med.

DET är inte att arbeta förebyggande och värna om ett tryggt samhället och vår kommande generation…

Från en eldsjäl som fått nog!