Roadshow med Brottsofferjouren

Inför föreläsningsturne’n med Brottsofferjouren så bad man att jag skulle skriva en debattartikel till media som sedan publicerades. Här följer den fullständiga versionen av min debattartikel.

September 2019

Kvinnornas rättslösa Sverige

Hur ska man förklara på ett så tydligt och korrekt sätt som möjligt om vårt ryggradslösa samhälle när det gäller våld mot kvinnor? Men jag ska göra ett försök.

Varje dag ser vi i tidningarna och på nyheterna om kvinnor som våldtas och misshandlas av män. Men trots att det är 2019 och Sverige ska vara ett av världens mest jämställda länder så skriver media fortfarande inte ut mannen som förövaren. Rubriken kan lyda Ung kvinna våldtagen i skogsområde, eller, Kvinna mördad utanför sitt hem. När ska vi lära oss att ta offrets parti och istället skriva Man våldtog en ung kvinna i ett skogsområde, eller, Man dödade en kvinna utanför hennes hem.

2018 hade vi hela 22 mord på kvinnor, ett mord som skett av en man de oftast har eller har haft en nära relation med. Det är nästan en kvinna varannan vecka.

Samma år hade vi ca 22 500 anmälda sexualbrott mot kvinnor, varav 7 960 rubricerades som våldtäkt som resulterade i endast 171 fällande domar. Dock så räknar man med att mörkertalet är så stort som 36 000 våldtagna kvinnor om året, dvs 100 kvinnor varje dag. Enligt Brottsförebyggande rådet så uppger 10, 7 procent kvinnor i åldern 16 -84 år att de utsattes för sexualbrott 2017, vilket är en ökning från 2016 då andelen var 8 procent.

 

Enligt UN Women, FN:s jämställdhetsenhet så utsätts 1 av 3 kvinnor för våld eller sexuella övergrepp under sin livstid. Våld mot kvinnor räknas som en pandemi och ett av världens största samhällsproblem. Så när ska vi börja agera på riktigt och ta kvinnornas parti i frågan. Förutom att det utbredda våldet mot kvinnor kostar både liv, smärta och trasiga familjer, där även barn som ser sin mamma bli utsatt för våld i nära relation ska räknas som ett offer, så kostar det samhället enorma summor.

 

Mellan 2015-2020 har regeringen avsatt 1,25 miljarder för åtgärder kopplade till den nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor, samt för att stödja kvinnojourer. European Institute for Gender Equality (EIGE) genomförde 2014 en studie för kostnader. Kostnader som visade sig utgöra hälften av den totala samhällskostnaden. Kostnaden för mäns våld mot kvinnor landade på 39,7 miljarder per år, då inräknat alla kostnader samt förstörd livskvalité. Jämför det med de 1,25 miljarderna som finns att tillgå under 2015-2020.

I våras när den tragiska dokumentären om Josefin Nilssons öde hade släppts så blev det ramaskri i landet. Man tillsatte då ca 45 miljoner till i vårbudgeten, vilket känns som ett hån, med tanke på att varje våldtäkt kostar miljoner.

 

Om vi istället för kostnader tittar på den utsatta kvinnans situation så kan vi konstatera att samhället fortsätter svika henne. Ett exempel (som ser likadant ut i många fall) är en kvinna som under en tid utsatts för både fysiskt och psykiskt våld. Hon vågar inte anmäla med rädsla för vad mannen ska göra mot henne eller deras barn. När hon kommer till den punkt att hon inte klarar mer, så kanske hon gör en polisanmälan. Vid det här laget så är hon rädd, nedbruten och kanske sjukskriven. Hon lider av ångest, eventuella PTSD (posttraumatisk stress) syndrom. Nätterna är sömnlösa och räkningarna hopar sig då det ofta följer en form av ekonomiskt våld/utsatthet. Här kopplas socialtjänsten in då vårdnadstvister blir aktuella. En utredning sker och det är inte ovanligt att det resulterar i delad vårdnad, trots att barnen sett mamman bli slagen och utsatt för pappans maktmissbruk. Det finns även fall där vårdnaden tilldöms pappan för att mamman inte är i ett skick att hon kan ta hand om sina barn p.g.a nedbrutenhet av det hon utsatts för.

 

Detta är som att ställa den utsatta kvinnan i boxningsringen mot en stark motståndare som har som enda mål att krossa henne. Hans, Eye of the Tiger-blick, nockar henne innan gonggongen ens har gått för första ronden. Är det något som mannen/förövaren gör där barn är inblandade så är det att använda dem mot kvinnan. Han har förlorat makten den dag hon anmäler och får hjälp, och nyttjar sedan det kort han har kvar mot henne, barnen.

 

Frågan är hur vi ska få bukt med ett av våra största samhällsproblem som kostar både liv och halva samhällskostnaden. Jag är övertygad om att männen är lösningen på problemet. Det hjälper inte att vi som kvinnor skriker att vi inte vill bli våldtagna, misshandlade och mördade, om inte männen lyssnar. Vägen att gå är att få med männen med sunt förnuft och goda värderingar i kampen. Våld mot kvinnor är inte en kvinnofråga, det handlar om mänskliga rättigheter.

Det är män som kan höja rösten och säga nej till andra män. Det är män som kan bryta machokulturen där kvinnor förminskas och män ska vara, så att säga riktiga män. De flesta har väl hört pappor eller tränare skrika till sina pojkar på idrottsplanen att de springer som flickor eller spelar som kärringar. I samma ögonblick har de legaliserat för pojkarna att se ner på tjejer. Vuxna män bär ett stort ansvar i hur vi behandlar både varandra, kvinnor och vilken förebild de ska vara till våra barn. Det är många gånger jag hört uttrycket, Stå upp som en man. Vad betyder det? Att männen ska stå över kvinnan?

 

För att få stopp på våldet mot kvinnor så krävs att alla agerar och lever jämställt. Politiker och beslutsfattare kan inte säga att de är en feministisk och jämställd regering när de inte arbetar därefter. Varje dag nedprioriteras ärenden där kvinnor utsatts, där anmälningar läggs på hög för att ofta avskrivas, något som många TV dokumentärer vittnat om. Det kanske inte är så konstigt med tanke på hur budgeten hanteras där våld mot kvinnor inte prioriteras. Men om nu detta problem kostar halva vår samhällsbudget, vore det inte vettigt eller rent av smart att lägga resurser för att få bukt med problemen? Om vi säger att vi är ett av världens mest jämställda länder, hur ser då resten av världen ut. En skrämmande tanke, eller hur?

 

För två år sedan tog jag fasta på det jag är så säker på när det gällde att engagera män i kampen och startade Orange Day MC. Det är en MC kortege som en gång om året kör mot våld mot kvinnor och flickor. 2018 var första gången vi genomförde detta och den 25 maj 2018 åkte ca 1 500 bikers, både kvinnor och män, genom hela landet för att stå upp mot våldet och visa sitt stöd. Här engagerar sig både bikers, kommuner där vi stannar, företagen som stöttar och individer som vill se den mäktiga kortegen. Det ger därför ett genomslag i alla led.

 

Vi startade även Orange matcher där mansdominerade idrott kört i orange tröjor för att visa sitt stöd mot våld mot kvinnor. Detta är bra på flera sätt. Idrottsklubben får lära sig hur det ser ut i samhället, hur de ska agera och hur vi ska behandla varandra. Sponsorer får vetskap om klubbens engagemang och erbjuds utbildning i ämnet. Arenabesökare och media berättar varför klubben kör i orange och plötsligt blir det en snackis och får spridning. När profilen i laget säger nej, så lyssnar människor. Inte vill man vara sämre än sin idol?

Idrotten utgör dessutom en viktig grundbult i detta där både könsord och hårda kommentarer mot motståndare och domare förekommer under matcher. Det är klubbarnas ansvar att sätta stopp för detta där en väg att gå är att utbilda både klubb och sponsorer i ämnet. Det är dessutom företagens ansvar att titta över den klubb de väljer att sponsra så de håller samma värdegrund som du som företag vill visa upp utåt.

 

Varför använder jag mig av den Orange färgen i det jag gör? Jag började samarbeta med UN Women Sverige (FN:s jämställdhetsenhet) för ett antal år sedan. UN Women har en global kampanj som heter Orange Day och som berör all form av våld mot kvinnor och flickor. Den 25 november infaller Den internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor och flickor, och den 25:e varje månad lyfter man detta som Orange Day och uppmanar människor världen över att bära något i orange.

 

Dock så räcker det inte att färga landet och världen i orange. Framför allt så är utbildning en viktig ingrediens för att skapa jämställdhet och sprida kunskap om mäns våld mot kvinnor. Det är inte fel att prata om ämnet redan i låg ålder där skolor både kan och bör lägga energi och tid inom samhällsorienterande ämnen för att upplysa om problemet. Unga behöver få mer kunskap i hur vi ska behandla varandra och framför allt pojkar måste stärkas mot den machokultur som inte verkar släppa taget. Uttrycket pojkar ska vara pojkar, är förlegat. Det är viktigt att även pojkar får vara känslosamma och behandlas som det barn det är. Det är här ett stort fokus behöver läggas för det förebyggande arbetet. Forskning, bland annat i form av intervjuer med förövare, har visat att övergreppen i grunden inte handlar om sexualitet utan om makt och dominans, något som machokulturen byggt upp i generationer.

 

Rädda Barnen har uppskattat att omkring 200 000 barn lever med våld som en del av sin vardag. Dessa barn löper också stor risk att själva utsättas för både våld och sexuella övergrepp. Dessutom finns en risk att de följer i fotspåren, där flickor accepterar att utsättas och pojkar utsätter, då de inte vet något annat.

 

Nästan varje dag pratar jag med kvinnor som på olika sätt utsatts för våld och/eller sexuella övergrepp. De berättar hur de svikits av samhället där myndigheter, kommunala enheter och dem som ska vara vårt sociala skyddsnät havererat i deras roll att hjälpa. Kvinnor och barn får inte stöd och riskerar att bli/eller blir utslängda på gatan mitt under pågående förundersökningar om misshandel. Kvinnor tas ifrån sina barn, vilket ofta är det enda de har kvar att leva för. Kvinnor med psykisk ohälsa efter år av fysiska och psykiska övergrepp utförsäkras då man anser att de är fullt kapabla att arbeta, trots läkarintyg på livslånga skador, trauma och PTSD. Åter igen, våld mot kvinnor utgör hälften av våra samhällskostnader och ändå så väljer vi att svika dem gång på gång. Det är inte ekonomiskt försvarbart, och det är vare sig humant eller mänskligt att nedprioritera 50 % av vår befolkning och ge dem känslan av att vara rättslösa.

 

Vid flera tillfällen har jag dessutom pratat med politiker och diskuterat åtgärder för barn i riskzon och våld mot kvinnor. Svaret har varit detsamma varje gång. Vi kan inte ta kostnader för förebyggande arbete om det inte genererar i resultat under vår mandatperiod. Det innebär att man inte arbetar med en långsiktig plan och inte värderar eller prioriterar att få bukt med problemet. Med det svaret så förstår jag att vi inte kommer att komma vidare om inte samhället, vi medborgare själva agerar. Vi måste med alla krafter vi har, man som kvinna, pojke som flicka, idrottsförening som företag, ta vårt ansvar och med gemensam kraft säga NEJ!

 

Om vi inte med gemensam kraft agerar nu, så kommer samhället kollapsa av kostnader, psykisk ohälsa och förlorade liv. Vi har inte tid att vänta längre. Det är dags att de som styr vårt land plockar lite riktiga politiska poäng genom att agera humant och lägga resurser för att bemästra ett av våra största samhällsproblem. Jag ser därför mycket fram emot samarbetet med Brottsofferjouren där vi delar värdegrunden att offret måste komma i första rummet och där våld mot kvinnor och barn måste få ett stopp. Tillsammans kommer vi att utbilda och föreläsa i ämnet där även stödet till brottsoffren sätts i fokus för att de ska få möjligheten att komma tillbaka till livet igen.

 

Maria Andersson

Föreläsare, författare

Grundare av Orange Day MC och Orange matcher

 

Här följer ett filmklipp från turne’n. Underbart att träffa så många härliga människor ❤

Stort tack för att jag fick bidra!