Minnen bubblar upp och ger kraft…

Helgen är över och jag har varit lat idag…

Nåväl, jag var i skogen och grillade lite korv med familjen, men för övrigt…soffläge! Det blev lite för sent igår kväll, ett glas för mycket vin och idag har jag haft alldeles för mycket att tänka på. Har legat och förberett pressmeddelanden på både svenska och engelska. Pratat med kollegor och rådgivit, om, när, hur… Halvslumrat under en filt till filmer som Treasure Island och Twilight samt avslutat tv tittandet med Solsidan.

När jag låg där med datorn i knät och googlade på saker, så skrev jag några ord i sökmotorn av någon anledning och där kom det upp ett ansikte som jag bara avskyr. En av de värsta människor jag träffat och hon skåpar ut alla som inte faller henne i smaken. Jag har själv blivit stenad av denna kvinna som tror sig vara guds gåva till mänskligheten och framför allt då männen. Men det roliga är att när jag ser hennes vita falska leende så tändes något i mig som dog lite grann i fredags. Ett jävlar anamma som gjorde att jag fick enorm kraft. Ibland behövs tunga artillerier, ibland räcker det med en bild för att man ska hitta gnistan som faktiskt finns i oss alla!

Förutom allt jobbigt och tufft som kommer att ske i veckan så ska jag också planera två lanseringar på Café Opera, dra igång ett nytt eventkoncept där jag är en av parterna och förhoppningsvis få svar från produktionsbolaget om en tv-gala som ska gå av stapeln någon gång under våren.

Idag har jag också planerat för mina föreläsningar och kommer att plocka delar av allt material jag skrivit för boken som snart är redo. (Måste göra några ändringar i den, då slutet jag skrev i somras inte alls stämmer idag)… Föreläsningarna kommer främst att handla om: Att lyckas mot alla odds, Att arbeta under press och att verkställa sina drömmar. Tänkte dela med mig några rader från bokens del under mitt arbete i London:

Tillbaka vid middagsbordet så frågade Prinsen vad jag tyckte om nattlivet i London.  -Jag har faktiskt inte upplevt nattlivet, svarade jag, -Jag jobbar bara när jag är här. Han slog ut med händerna, – Men Maria, du måste få uppleva nattlivet! Han tog upp telefon och ringde efter sin limousin. Jag och min svenska affärskollega följde med honom ner till bilen och vi åkte till Londons hetaste nattklubb som jag totalt glömt namnet på. Även här lotsades vi in bakvägen, förbi köer och väl inne, förbi alla dansande och festande människor. Vi fick ett eget rum, ett VIP-rum med vodka flaskor nedstuckna i ishinkar som hela tiden fylldes på. Där var dansare som dansade bara för oss och troligtvis så var det de mest heta innefolket i just det rummet på ca 75 kvm. Vi festade, pratade och umgicks hela natten. En nattklubb som inte stängde kl tre på natten, utan fortsatte till solen gått upp. Klockan fem bestämde vi oss för att bryta upp, vi bytte nummer och lovade att hålla kontakten. När jag väl landade på min säng på hotellet klockan halv sex så visste jag att klockan skulle ringa sex. Sju skulle jag ha dagens första möte.

Boken är fylld med upplevelser man normalt inte upplever, tragedier man normalt inte ska behöva vara med om, och hur drömmen hålls levande och genomförs. Nu ska jag natta kudden och drömma om morgondagen, för det är ändå den dagen som är början på resten av mitt liv…. Sov gott!