Det var här det började…

Jag jobbade på ett inredningsföretag.

Som alltid annars så såg jag till att alltid göra mitt bästa. Ett halvdant jobb är inte gott nog åt mig. Jag gjorde som jag lärt mig på min tidigare arbetsplats, jag gjorde mig oumbärlig. Varje gång vi gick igenom månadens resultat så var jag bäst säljande. Jag har väl alltid triggats av att göra bra ifrån mig. Man kan alltid lite till, lite bättre och bra var inte gott nog. Hade jag varit en elitidrottare så kanske jag hade varit i toppen, vem vet. Efter att ha sett på olika idrottsprogram och pratat med idrottsprofiler så har de alla en sak gemensamt. De var fokuserade, de var målinriktade och de var riktigt dåliga förlorare, precis som jag…

När det gick så bra, varför inte starta eget? Jag borde kunna jobba som inredare även åt andra. Jag skaffade en inredningsbuss med tyger från Nordens alla leverantörer. Jag skaffade butik där prover visades, rådgivning hölls och försäljning gjordes. Kul, spännande och när jobb inte fanns så letade jag upp dem. Det slutade med att jag hade inredningen åt flera hotellkedjor och företag. Utmaningar har alltid triggat mig och en dag ringde jag ett större hotell. Min tanke var att se om de behövde mörkläggning och tyger. Nu råkade det vara så att de stod inför en stor renovering av hela hotellet.

Ja, varför inte tänkte jag och satte mig i bussen och åkte dit. Väl där så träffade jag marknadschef och ägare av hotellet. De skulle byta ut allt i ett hundra rum samt bygga hundra nya rum. När man säger byta ut allt, då pratar vi inte bara fotöljer, skrivbord och bäddset. Vi pratar även tvålkoppar, duschslangar och krokar.

Hmmm, här någonstans borde jag ha tänkt att det kanske var för stort för mig. Jag kanske skulle dra öronen åt mig och låta drakarna hantera upphandlingen, men eftersom hotellet var privatägt så kunde jag inte låta bli. Jag åkte hem, räknade, klippte och klistrade och gjorde stora blad med bilder från möbler till textilier, tv apparater och tvålpumpar. Jag kan lova att leverantörerna är glada då man ringer och vill ha offert på 200 tv apparater och lika många hårblåsar och strykbrädor.

Efter några dygns arbete åkte jag tillbaka. Ett annat stort inredningsföretag hade varit där redan, plus att IKEA hade lämnat förslag och offert. Tankarna snurrade, men bara en aning. IKEA hade varit där och i mitt stilla sinne bestämde jag mig då för att jag skulle ha jobbet. Jag kontaktade hantverkare i min egen hemstad och erbjöd dem månaders arbete på hotellet i utbyte mot en lägre timpenning, jag gjorde allt jag kunde för att få ett förtroende hos ägarna.

Efter några dagar blev jag kallad till hotellet igen. -Maria, du får jobbet, du slår IKEA. Du kör löpande, har full koll på samtliga varor, ansvarar för alla hantverkare och beställningar och du börjar i morgon. Avtalen ligger på kontoret. Stum, förvånad? Nej, inte alls. Jag hade ju redan bestämt mig. Nu började det hårda arbetet med att få allt på plats och i flera månader arbetades det med montering av möbler, elektronik och allt annat som hör ett hotell till. Jag hade en egen kontorshörna varifrån jag styrde allt material, alla hantverkare och hela konceptet. Det var en rolig tid. Teamet jag satt samman gjorde ett grymt arbete och när jag trodde att arbetet började gå mot sitt slut, så kom det nya uppdrag på samma hotell. Efter månader av hårt arbete med ett fantastiskt resultat blev jag kallad till chefen på hotellet. – Maria, du har gjort ett fantastiskt arbete och jag har ett förslag till dig. Kan du tänka dig att bli VD över hela hotellet. Du är den som kan varje skruv och varje ledning i hela hotellet. Jag tittade på honom och bad att få tänka lite. VD på ett hotell? Det var inte min kompetens, men vad var min kompetens och hur mäter man den? Jag kunde inte se mig själv inlåst i en byggnad hela veckorna och inte få vara fri att välja vad jag ville göra. Det var med aningen tungt hjärta jag tackade nej till bra fast lön med nybyggt kontor och tillgång till alla faciliteter.

Denna period i livet gav dock blodad tand. Jag var kvinna, ensamföretagare utan anställda, utan kontakter inom bygg, el och dess produkter. Jag var däremot väldigt envis, hade vinnarskalle och såg utmaningen i det hela. Jag menar, vad var det värsta som kunde hända? Det var också detta uppdrag som gjorde att jag bestämde mig för att bli byggherre. Varför? Jo, för att kvinnor inte kan : ) Men det är en helt annan historia!