Karma?

Kan det vara så att karman faktiskt existerar?

Det känns som jag har fört en kamp mot världen under en lång tid. En kamp som inneburit hårt arbete, slitsamma relationer med dem som vill undanröja mig för att ta egen position i något som jag själv har skapat, andra som inte hållit det de sagt att de ska leverera, allt för att komma nära och dra nytta av goodwill och nätverk. Trots motgångar så har medgångarna varit större. Trots att man stöter på dessa nötter så är påsen med godis alltid större än den med nötter. Med det menar jag att det goda alltid segrar, på ett eller annat sätt. Det handlar bara om att det goda ska ha en fanbärare som aldrig ger upp. Jag har burit fanan och gått på glödbädden där fötterna blivit såriga och förstörda, men trots det så har jag trampat vidare med vetskap om att de läker så fort vi kommer ut på gröngräset igen.

Jag tänker på alla goda människor med ett hjärta av guld som sett min kamp, min beslutsamhet och mitt engagemang som har öppnat dörrar, hjälpt till och ibland lyft mig över glödbädden för att de vet att karma segrar i slutänden. I mitt hjärta tänker jag, en dag ska jag tacka var och en och jag skriver med jämna mellanrum ned vad exakt de gjort och ibland kan en liten sak vara en större nyckel än en större sak.

Två dagar i Stockholm med fantastiska möten har gett gott resultat. En världsledande mjukvarujätte ska få all dokumentation till deras huvudkontor i USA. Banken tackade ja till ett engagemang. Ytterligare en stor stiftelse har hört av sig och bokat möte för att hjälpa oss vidare. Kommunmöten inbokade för att lyfta både oss och kommunen. Musiktjänster som vill vara med, och företag som ser värdena. Styrelsemedlemmar som knackar på där valet av människor är enormt viktig. Responsen är magisk och nu ska bara beslut fattas om det är Sverige eller rent av min egen kommun ska ska vara fanbärare tillsammans med oss! Nu är det i alla fall dags att börja filma och dokumentera, det här måste man få ta del av… det var så här allt började!

Efter två veckor julledigt och över en veckas sjukdom är jag äntligen tillbaka. Nu är det bara framåt som gäller och om någon kastar ut en glödbädd igen, så trampar jag på tills jag uppnått målet! En värld väntar på resultat och nycklarna ska nu sättas i rätt låskolv…

Jag träffade också mannen som ska sätta min första bok. Han var mycket positiv och berömde både story och svenskan. För en journalist och författare som vunnit en mängd priser för sitt författarskap betyder svenska språket oerhört mycket. Kommer man som ny författare och varken har namnet eller språket så kan man glömma att få något publicerat, det är nog det svåraste som finns. Men vill man något riktigt mycket så hittar man bakdörrarna som måste öppnas. Det tog ett tag, men nu är den på glänt! Samma kväll träffade jag fina vännen Roger som ligger bakom tidningen Kungliga. Han gav mig det senaste numret av tidningen där Kay och jag var med efter minglet vid deras smygläsning och lansering före jul. Roger är en fantastisk människa som brinner för vårt Kungahus, han är stolt Royalist och försvarar dem med näbbar och klor om det behövs. Nu är inte det behovet stort, då vi har en enormt fin Kungafamilj, men med jämna mellanrum måste man hitta saker som är fel och skriva och prata illa om dem som representerar vårt land på ett förträffligt sätt. Men så är det med alla, är du offentlig så får du en känga förr eller senare. En trevlig kväll hade vi i alla fall och natten till onsdagen gav mig kanske två timmars sömn. Inte för att jag inte gick och lade mig, utan för att det snurrar något kopiöst i huvudet just nu.

IMG_4144

Det är mycket som ska falla på plats nu och inbjudningar till Brasilien, Tibet och USA ligger på vänt. Ibland kan jag komma på mig själv och undra, Vad gör jag och varför? Vem är jag och hur kommer det sig att jag får allt detta till mig. Är det en speciell mening med mitt liv, eller är allt bara en slump? Är jag född till att dra det här lasset eller har jag bara hamnat här. En sak är i alla fall säker. Ingen kan säga till mig att jag åkt räkmacka. Jag har kämpat med näbbar och klor för det jag vill åstadkomma. Jag har gjort det själv och jag har dragit lasset som normalt skulle behövas tre tjurar för att dra. Jag är dessutom kvinna och det är nog anledningen till att jag fått jobba hårdare och slitit mer.

En sak är i alla fall säker, hade jag inte varit kvinna så hade jag inte lyckats behålla det brinnande intresset och heller inte lyckats hålla så många bollar i luften samtidigt som det krävs för att uppnå resultat i just detta projekt. Så jag konstaterar helt lugnt att jag är glad över att det landat hos mig som kvinna, annars vet man aldrig var det hade slutat… Stolt och tacksam! Girlpower var ordet…

IMG_3798