Rom byggdes inte på en dag…

-Vad gör du egentligen?

En fråga som jag får minst ett par gånger i veckan. Konstigt tycker jag som vet exakt vad jag gör. Komplicerat tycker dem som inte förstår, och heller inte lyssnar. Spännande tycker dem som inte förstår, men fascineras och lyssnar. De som förstår, de tycker däremot det är nytänkande, fantastiskt och vågat.

För att kortfattad då försöka förklara utan att säga för mycket så har jag utvecklat en teknik som ska möjliggöra intäkter för välgörande ändamål. I många år har jag funderat på hur man ska kunna hjälpa utsatta utan att behöva göra annat än det du redan gör. Jag kom i kontakt med en liknande teknik för snart ett år sedan. Dock så kunde de inte leverera det jag ville ha och jag bestämde mig för att göra det själv. Jag är inte tekniker, men jag vet vad tekniken kan göra och jag vet vad jag vill åstadkomma. Däremot finns det dem som inte gör annat än utvecklar just teknik hela dagarna, så då får andra ta den rollen och utveckla den så som jag vill ha den. Att det skulle vara omöjligt har aldrig ens slagit mig, har jag bestämt mig för att det ska fungera så får man hitta en lösning. En annan fråga som jag inte fått så ofta, men som ändå ligger där och gror är, -När blir du klar? Ja, vad svarar man på det då en hel värld är involverad och tekniken som är en av nycklarna ska tillverkas från start. Rom byggdes inte på en dag och det gör inte ny teknik heller. De stora drakarna som Microsoft, Google och andra går väl inte ut och berättar hur deras nya funktioner ska verka innan den är klar? Med risk för konkurrens så måste de hålla locket på, det är inget konstigt.

Det har tagit lite längre tid än beräknat, då de som skulle tillhandahålla teknik och finansieringen inte kunde leverera något av det. Det snackas mycket i branschen. Oj, vad det finns kompetens, pengar och tekniska lösningar överallt när man börjar dofta stora pengar. Då kan man allt, men när det väl kommer till kritan, så är det inte så. Snackpåsar och oärliga människor finns det gott om, dock borde jag ha träffat dem alla vid det här laget, så det kan väl bara finnas bra och ärliga människor kvar? Det är vad jag måste tro i alla fall och samtidigt ha ett vakande öga på mina konkurrenter.

Nu har jag dock satt det team jag vill ha och jag är så tacksam över att de stöttar, utvecklar och är ett bollplank i en tuff värld där armbågar och att gå över lik är vardagsmat. Jag vill inte höra en gång till, – Vi kan ta över här gumman, så ska vi se till att din dröm blir verklighet. Gumman? Ta över? Varför då? För att jag är kvinna eller för att jag inte är tekniker med miljoner på banken? Nej, kryp tillbaka under hålet ni kom ifrån och låt hjärtat tala istället! Trött på riskkapitalister, affärsänglar och män som bara doftar egen vinning. När man istället träffar gedigna människor och företag med hjärtat på rätt ställe, då dansar änglarna på molnen. Det har jag gjort nu och kanske skulle jag utsättas för en krokig väg där hängbroar ska korsas och där vägen är så krokig och igenvuxen att stigen inte ens existerar, bara för att jag ska lära mig den tuffa vägen. Man brukar prata om vägval om vilken stig man ska ta, men i det här fallet så fanns ingen stig. Jag har fått trampa upp den själv utan varken pannlampa eller lie! Men nu är den där och i mina ögon är den enormt vacker… Och en sak till! Jag gjorde det själv, mot alla odds, men den resan ska jag berätta om en annan gång.

susbus.se

Mina medarbetare i projektet 2 Life kommer från olika branscher. Teknik, offentliga upphandlingar, affärsutveckling, konceptutveckling, företagande, sporten och musiken. Man måste ha bredden för att lyckas och trots att jag är så trött på männen som försökt trampa ner mig så är samtliga teamet män, men män med kompetens och hjärta. En dröm är att få med en kvinna i vårt team och jag vet redan vem jag vill ha. Snart är det dags för en kontakt!

Veckan som gått har jag haft möten med allt från bank, kommun, stiftelser och mjukvaruföretag. När det gäller mjukvaran så har jag inte nöjt mig med den Svenska VD:n, jag vill ha beslutsfattare internationellt och nu har information gått till rätt personer i USA. Bankpartern blev klar igår och Swedbank har redan ett fantastiskt tänk och ett väl utvecklat CSR arbete. En kommun är på gång och stiftelser vill hjälpa till. Nästa vecka fortsätter möten med både stiftelser och kommun för att komma steget längre. I februari presenterar jag 2 Life för två nätverk av sponsorer och partners och visionen om att en hel region ska gå in i detta känns magisk och nära.

Nu när vi börjar landa så kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på när det begav sig. Hela 2 Lifes resa ska naturligtvis bli en helt egen bok där jag öppnar allt som har med resan att göra. Vilka miner jag gått på och vad jag lärt mig på den otrampade stigen och den långa resan. Vilka fantastiska människor jag mött som lyft och hjälpt till och framför allt, det hårda arbete jag fått göra som kvinna…

Jag delar med mig en liten dialog från ett av veckans möten…

–       Varför har du aldrig vänt dig till din egen kommun Maria?

–       För att det är svårare att vända sig hemåt och dessutom har vi Sveriges största jante-kommun. Alla kanske inte klarar det jag gör och pratar om, jag vet det av erfarenhet…

–       Men kan vi inte göra så här. Vi krossar den där jäkla jantelagen och talar om att vi gör något bra istället! Var stolt och kör, kanske kan vi vända tänket som funnits i århundraden om någon vågar sticka ut lite!

Jo, så kan det vara, och om jag nu får ovänner för att jag sticker ut och vågar stå för det jag tror på och byggt upp, då ska jag tänka på följande ordvits och tänka att det är precis det jag gjort… Stått upp för mig, andra och det jag tror på!

Unknown