Ärlighet på burk!

Känner en begynnande förkylning som försöker greppa kroppen.

Jag har stått emot då familjen legat sjuka i över en vecka, men nu trycker den sig på allt närmare. Vaknade med en stickande känsla i hals och näsa och matar in vitaminer och vatten för att på alla sätt försöka motverka. Det känns inte riktigt som jag har tid med att bli sjuk. Tyvärr så kan man inte alltid påverka och då i stort sett alla i min närhet har legat nedbäddade både på jobbet och hemma så kanske jag snart ger med mig… Kan man vara sjuk över helgen kanske och vakna på måndag morgon piggare och gladare än någonsin?

Har lagt förmiddagen på uppdateringar av hemsidor och kollat mail. Utanför lyser solen och gör sig påmind om att våren är i antågande. Kanske att jag ger mig på en längre promenad efter lunch och innan jag tar helg.

I morse när jag vaknade så låg jag och läste lite uppdateringar på sociala medier. Man kan läsa mellan raderna hur upprörda en del människor är, förbannade, vansinniga och låter världen få veta det via sitt fönster i mobil och dator. Hur man tycker att andra beter sig och vilka idioter det finns därute. Allt kanske inte bör eller ska skrivas, vissa saker kanske är privata? Jag läser också hjärtan som skickas, kärleksförklaringar som man vet inte riktigt stämmer i verkliga livet. För i verkliga livet pratas det illa om just den personen man skickat ett hjärta till. Är det skillnad i ord och skrift eller är det fritt fram att såga människor för att i nästa stund när man pratar öga mot öga med just den personen vara ödmjuk och vilja ha din hjälp?  Och du i din tur hjälper, lyfter stöttar, utan vetskap om vad som försiggår bakom ryggen? Den digitala världen är lika falsk som det verkliga livet och kanske är det tur att man inte alltid vet vad som sägs bakom ryggen. Jag har en liten filosofi om detta… Om någon pratar bakom din rygg, så betyder det att du ligger steget framför dem. För mig är vänner och familj viktiga, betydelsefulla och var och en är en egen individ med känslor som jag älskar. Självklart måste jag erkänna att jag INTE tycker om alla. Jag kan vara fruktansvärt irriterad på folk som beter sig som skitstövlar. Egoister som bara pratar i ¨jag¨form och aldrig låter någon annan få någon betydelse eller komma till tals. Människor som tror man äger världen och bara ens egna åsikter är de enda rätta. Men jag väljer att inte umgås med dem. Det är inte det jag menar… Vad jag menar är att om man tycker om en människa, och om man säger det till någon så bör det vara äkta, inte så att du i nästa stund kan ringa, skriva, chatta med en annan vän och vända kappan efter vinden. Tala om att den du just höjt till skyarna, i nästa stund inte är värt något. Det är falskhet och det egentliga problemet ligger faktiskt inte hos den utsatta, utan hos dig själv! Eller så gör vi helt enkelt såhär, vi uppfinner ärlighet på burk och säljer via apotek och hälsokostbutiker, för det kan inte vara hälsosamt att ständigt bära på avundsjuka, missunnsamhet eller hat…

Jag har en idé som jag tycker vi alla tar med oss, för det är nämligen så att vi alla är unika på vårt egna lilla vis. De vi inte tycker om släpper vi och dem som betyder något i vårt livet behåller vi och älskar dem för vem de är. Alltid och i alla väder… oavsett vad som händer!

1947377_687816167949018_73945064_n

 

En annan sak som i detta är ganska relevant är följande: Man kan beklaga sig över hur andra människor är, man sågar och beter sig illa. Man gnäller över att man inte har pengar fast man nyligen köpt en dyr pryl (kanske just därför), man gråter över att man inte kan gå på krogen, köpa senaste jackan, resa eller att man kanske (bara) har iPhone 4 istället för 5… Samtidigt pågår krig, svält, förtryck. Människor som lever i missär, blir våldtagna, kastade på gatan att självdö. Samtidigt skulle vem som helst byta ut krogrundan, sin mobil eller den enda jackan man har, mot att vara frisk istället för att bära en dödlig sjukdom… Samtidigt så…och jag kan fortsätta i det oändliga. Men faktum är att vi inte tänker så. Vi beklagar oss över det vi inte har, men gläds sällan över det lilla vi har som vem som helst hade huggit av sin hand för. Varför kan man ju fråga sig… Svaret har jag inte, men någonstans så är många människor så egoistiska att ¨bara jag har¨ är det viktigaste. Frågan är om de blundar för artiklarna i tidningarna som med röd text skriker ut det pågående våldet i världen och frågan är om man passar på att gå på toaletten eller fylla på kaffekoppen då välgörenhetsorganisationer visar reklam på tv om arbetet de gör och om de barn som lider brist på både näring och kärlek?

1522025_687302474667054_987537335_n

Jag lägger ner huvudet på kudden i soffan och nyser. Förkylningen kan nog inte stoppas i alla fall. Jag blir nog sjuk och jag tänker gnälla lite över det. Jag kommer tycka synd om mig själv. Under tiden får jag låta bli att läsa tidningen och titta på tv, för samma ögonblick som jag ser att någon har det sämre än jag så skäms jag för att termometern visar på 37,8 grader. Jag skäms över att jag tycker synd om mig själv, men det som är relevant i det hela är att oavsett hur jag mår eller hur illa vissa människor har det så kan jag med gott samvete säga, – Jag är stolt över mig själv, hur jag tänker, vad jag känner. Jag är stolt över att jag hjälper andra, trots att de ibland inte förtjänar det och jag är stolt över den person jag är som aldrig vänder kappan efter vinden enligt vad som behagar mig eller vad som gynnar mig bäst. Med det sagt så är jag stor nog att säga att jag får tycka lite synd om mig själv, för jag vet att när jag mår bra, så finns jag alltid där för dig ❤