Skrev mitt CV…

Jösses vad man gjort mycket i arbetslivet…

Jag tänker på vad jag faktiskt gjort/arbetat med genom tiderna. Ett CV kan vara så mycket. Inte minst arbetslivserfarenhet, sorg och glädje man gått igenom. Jag hör människor säga, men vadå, jag har inget bra CV. Jag har arbetat med samma sak i 20 år! Ja, det är väl ett fantastiskt CV. Det är inte många som klarar av det och som faktiskt fått behålla sitt arbete i 20 år. Troligen valde man rätt företag en gång i tiden samt har gjort ett fantastiskt bra arbete. Ett CV är också ett personligt brev, en sammanställning av hur du är som person, hur du hanterar situationer och vad din fritid består av.

Jobbigt läge att anställa då alla kan hantera stressiga situationer, älskar familj och vänner och har lätt att passa tider. Någonstans där tror jag att alla har samma brev oavsett om det är sant eller ej.

Jag gav mig på att skriva mitt CV häromdagen och det personliga brevet var nog nästan likadant som alla andra skriver det. Däremot så upptäckte jag vad jag faktiskt arbetat med och varit med och utvecklat. Det låter nästan töntigt att skriva en del saker, nästan som skryt eller överdrift. Nästan så jag inte kan ha det med ifall jag skulle välja att söka en tjänst eller ett uppdrag. Vad beror det på? Kan man inte vara stolt över det man gjort eller är man rädd för att jantelagen ska komma in och trycka till dig? Jo, lite så är det nog… Jag raderade mina erfarenheter flera gånger och försökte hitta något som lät enklare, lite mindre skrymmande, lite mer tillbakadraget. Men vänta nu, vill inte arbetsgivare ha dem som sticker ut, vågar ta för sig och som kan arbeta 8 dagar i veckan? Ah, kastar i papperskorgen igen och börjar om…

Inredare åt hem och stora Svenska företag, bästa säljare två år på raken av uterum, bästa säljare i butik, utbildat hantverkare i Sverige i säljteknik, byggherre, konceptutvecklare för den internationella marknaden, marknadsföring för stora företag i London, författare, ambassadör för ett världsfreds projekt, utvecklat en musikplattform, en trading plattform, ett nätverk, internationella sportstäder och bettingbolag samt arbetat med välgörenhet på internationell nivå, management, artistbokare, eventsamordnare, pluggat mänskliga rättigheter, skrivit tv-format, projektledare… Tror jag stannar där. Att läsa vad jag gjort kan lätt få någon att tro att jag gjort allt, att jag tror jag kan allt och har en bunt med pengar på banken, men så är det inte. Jag har massor kvar att göra, vill lära mig mer och vad gäller pengarna så har mycket av detta varit ideéllt arbete eller som jag förlorat när jag arbetat med fel människor. Hade jag valt rätt människor så hade jag levt ett riktigt gott liv, men kanske hade ödmjukheten inför livet varit sargat… Man lär sig av livet hela tiden!

När man arbetar på en nivå där affärer görs och då oftast män hanterar dem så är man som kvinna extremt utsatt. Man behandlas först med silkesvantar då de ser att man besitter en kompetens, kämparanda och en arbetsglädje för att sedan lura bedra och gå bakom ryggen. Jodå, jag vet, det är precis så det är och det är just därför jag vill skriva om kvinnor i entreprenörskapet, hur de lyckas och vilka minor man ska akta sig för. Självklart är inte alla män i ledande positioner så, men många!

Man påstår att vi har ett jämlikt samhälle, men det har vi inte på långa vägar. Senast idag läste jag en artikel om kvinnor i musikbranschen och att de fortfarande är minoritet, trots att det visat sig vara bra med kvinnliga låtskrivare och musiker. När företag visar en strategi att man vill ha jämlikt på ledarpositioner och styrelser så kan man tyst fundera på varför man ska ha en strategi om detta. Jag anser att rätt kompetens ska vara på rätt plats oavsett kön, och då menar jag att det inte alltid måste vara lika många kvinnor som män, ibland kan det till och med vara tvärt om. Det ska vara kompetens som är avgörande och inget annat! Sen tror jag att det är bra att blanda upp det hela då kvinnor och män tänker olika. Hör att det låter komplicerat… Trasslar in mig i mitt eget tankesätt. Så här är det: Lika lön för lika arbete. Kompetens före könskvotering. Men för fasen trampa inte på kvinnor som sticker ut och vill! De gör ett minst lika bra arbete som männen och bör behandlas jämlikt!!!

Nåväl, nog om detta. I veckan har jag haft samtal med politiken och förvånas över hur olika man tänker på olika instanser. Hur lite man faktiskt pratar med varandra och sällan är överens. Idag är nytt politikermöte. Jag har som jag sagt tidigare inget intresse för politik, har aldrig haft och kommer aldrig få… Eller har jag fel där? Det finns ju faktiskt en anledning till att dessa möten hålls. Kanske är det så att jag vill påverka och utveckla? Blir aningen förvirrad då jag upptäcker att jag listar ner saker som måste förändras och åtgärdas. Jag vill ju att man satsar mer på barnens utveckling, lyfter eldsjälar, värnar om våra gamla, satsar mer på utbildning, musik i skolan, ett jämlikt samhälle och att de stora bolagen i Sverige som är våra grundstenar ska stanna kvar i Sverige. Jag vill ju en massa och ändå är jag inte intresserad av politik? Kanske är det så att jag bara inte orkar mata in vad de olika partierna står för… Vem man ska rösta på och varför. Kanske jag helt enkelt skulle starta ett eget parti? Ja, eller hur! Däremot kanske man kan påverka politiken med sina tankar. Om de inte lyssnar på oss människor som lever i det samhälle de sätter upp för oss, så är de bra dumma! Vi anpassar oss efter boxens fyra hörn och springer runt därinne som kaniner. En och annan lämnar boxen och gör ett tappert försök att påverka, skapa, utveckla egna ideér. Kanske är jag en av dem, kanske inte. Kanske ska jag lugnt och sansat krypa tillbaka till boxens fyrkantiga samhälle och låta mig styras av dem som sätter upp reglerna för hur vi ska vara och vilken mall vi ska verka i. Tänk om det blir maktskifte i höst då? Ska vi bygga om boxen då?

Nej, ut med hunden nu, duscha och eftersom sminkväskan fått fötter går jag naken till dagens möte med politiken. Ingen fasad att gömma sig bakom, ingen mask för att dölja tankar och ansiktsuttryck. Naket, enkelt och rakt på sak. Rundar boxens hörn och tänker: Om vi människor ska få luft under vingarna och spränga muren kring boxen så måste några utvalda hålla i sprängladdningen. Jag riskerar att sprängas i bitar och blundar lätt när jag tänder stubinen.

Mitt CV kanske kan sammanfattas i slutet: Jag älskar utmaningar och brinner för entreprenörskapet. Jag vet hur man släcker eldar och utvecklar en hållbar näring.

Eller så blir det på gravstenen: Här vilar en utmanande kvinna som inte anpassade sig efter boxen och brann till slut upp då stubinen inte slocknade i tid!

Ha en fin fredag vänner 🙂 Nu tänder vi stubinen och riskar välfärdens fyrkantiga hörn! Om man blöter fingrarna så kan man nog släcka i tid, åtminstone funkar det på ljusvekar… ❤