Jag tänker på dig varje dag…

Även om det är länge sen så tänker jag på dig varje dag…

Du visste vad jag gick för och nyttjade det till max. Min kapacitet arbetsmässigt sögs in i ditt inre och du lovade dig själv att där skulle jag stanna. Med hot lovade du att aldrig lämna mig, eller rättare sagt, jag skulle aldrig kunna lämna dig. Du visste vad du gjorde, frågan är om du gjort det tidigare eller om jag var den första. Två år var jag i ditt koppel, som blev kortare för varje meter jag försökte tänja på det. Du var det bästa som hänt mig och mänskligheten om du fick säga det själv. Jag trodde på ditt ord och lät mig snärjas allt hårdare in i ditt grepp…

Någonstans på vägen förstod jag, vaknade jag och försökte upprätthålla mitt inre. Kanske var det när du lurade mina vänner, mutade min familj bakom min rygg eller när du hotade mig för första gången på riktigt, öga mot öga.

Jag valde att lämna trots att jag visste att allt skulle vara över. Jag hade inget val, jag valde livet, min familj och mina vänner. Jag valde bort guds gåva till mänskligheten och gjorde ett val. Det var mitt liv och mitt beslut…

Idag när jag tänker tillbaka så hatar jag inte längre. Det tog tid, men jag gjorde även där ett val… Hat skapar bara oreda och tar energi. Jag valde att förlåta… Jag kan inte säga exakt när det var, men det var ett uppvaknande. Plötsligt stod det klart för mig att det var synd om dig. Du fortsatte din jakt på mig, du gav inte upp och lovade också att du aldrig skulle göra det. Jag förlåter dig och tycker synd om dig. Kanske vet du inte bättre, kanske har du inte förmågan att släppa och välja livet så som jag gjorde. Men det är ditt liv och ditt beslut…

Jag talar sällan om det, skriver sällan om det. Jag håller det oftast inom mig, men alla vet. Alla vet hur jag kämpat för att komma vidare, glömma och förlåta. Idag har jag gjort det, men det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Inte med förakt och hat, utan med medkänsla och sympati. Visst kan jag ibland känna en viss rädsla, en känsla att du vakar över varje steg jag tar, men jag kan inget göra åt det. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får ro och kan gå vidare. Vi har bara ett liv och någonstans kanske man ska försöka leva det på ett sätt, att vi vid dödsbädden kan vara glada över vad vi åstadkommit och gjort våra dagar på jorden. Kanske ska du förlåta dig själv för misstagen du gjorde och gå vidare… Det är du värd, du är människa precis som jag, precis som alla andra. Troligen har du själv på något sätt blivit utsatt, oftast ligger det något bakom det man gör mot andra.

Jag använde det negativa till att skapa något positivt. Hela mitt liv har jag skapat, utvecklat och använt positiv energi till att nå mina mål. Att vända något traumatiskt och negativt  är inte lätt, men det går. Allt sitter i ditt eget huvud. Bara du kan välja åt dig, hur du ska tänka, agera, må och vad du ska göra. Viljan är stark hos oss alla, om vi bara vågar plocka fram den. Gå inte i någon annans koppel, välj friheten att bestämma själv. Du är en egen individ och du har rätten att säga: Mitt liv, mitt beslut…

Idag är jag lycklig även om jag fortfarande lider efter spåren av dig. Idag hjälper jag kvinnor och barn som på olika sätt blivit utsatta. Jag vill stärka kvinnan att våga säga nej, att våga gå utanför boxen och att fatta sina egna beslut! Idag tackar jag för livets motgångar, de har skapat mig som person och lärt mig ödmjukhet. Livet är inte en självklarhet, det är en gåva där vi varje morgon vaknar till en ny tom dag att fylla med det vi själva väljer att fylla den med. Låt inte ditt liv bli en historia som inte kan berättas. Låt inte dina sista andetag vara en ångest över att du inte gjorde det du ville och lade energin på fel saker. Låt istället dina sista andetag vara ögonblick som tar andan ur dig på ett sätt att du somnar med ett leende på läpparna. Du valde livet precis som jag gjorde och det mest fantastiska var att jag valde själv, det var Mitt liv, mitt beslut…