Sentimental och fundersam…

Sitter på min nybyggda altan och tittar ut över ängarna…

Solen har precis gått ner och en viss sentimentalism kryper inpå… Heter det så?
Idag har jag skickat iväg ett antal böcker och för varje signering blir jag sentimental. Ännu en människa som vill läsa min livsresa! Kanske kan det hjälpa just henne eller honom…

10567357_10152556462294320_973551448_n

Jag är lyckligt lottad. Jag lever, jag har fina vänner, en familj jag älskar… Jag har ovänner för att jag stått upp för det jag tror på, jag har vänner för livet av samma anledning.

När jag tittar på bilder från den senaste veckan och försöker landa i det vi utfört så blir jag rörd. Jag har upplevt så mycket fantastiskt i mitt liv, träffat så många fina människor… Trots att jag lever ett liv som många avundas så kan jag lova en sak…det finns inget att avundas! Jag har slitit med svett, blod och tårar för att nå fram, nå ut! Efter mitt stora fall som beskrivs utförligt i min bok så har jag också svårigheter med vissa saker, samtidigt som jag är en bättre människa, vän och kollega idag än jag varit.
De som känner mig väl, vet mina svårigheter. De som bara vet vem jag är kan istället tycka mina dilemman är löjliga… Men, då har man inte satt sig in i min historia, läst mellan raderna och anat hur svårt det egentligen har varit.

Jag lider fortfarande av de trauman jag gått igenom, det som skadat min själ och som sårat mina innersta känslor. Samtidigt som jag lärt mig massor. Hur tolkar man, hur jämför man dessa saker med varandra?
Jag önskar att vissa händelser vore ogjorda, att jag och min familj hade kunnat besparas tårar, tragik, smärta och ilska. Samtidigt som jag undrar om jag hade varit den jag är idag om jag inte hade utsatts? Hade jag kämpat för andra människor, kvinnor och barn om jag åkt räkmacka genom livet? Hade jag släppt min livshistoria till allmän beskådning? Troligen inte… Vad hade jag haft att skriva om då? Hur hade jag kunnat hjälpa om jag själv inte blivit utsatt…

Jag har mina svårigheter och när de pockar på min uppmärksamhet så arbetar jag än hårdare för att uppnå mina och andras drömmar.
Jag är tacksam ❤ Jag är ibland kaxig, med all rätt, jag är en överlevare! Jag är ödmjuk, med all rätt, jag vet hur det känns! Jag står upp för det jag tror på, med all rätt, jag gör det av egen erfarenhet!
Jag kan, jag vill och jag kommer att… Hatar orden, det vore kul om…??
Om, ska raderas ifrån det skrivna ordet. Det existerar inte längre! Ska, Vill, Kan, När, är bättre ord som sätter punkt för Om!

Blickar ut över ängarna… Vännerna som varit här och grillat i kväll har åkt hem. Solen har har gått ner och känslan, tacksamheten, sentimalism kryper in under skinnet och vill ut igenom porerna. Människor jag förlorat på vägen, människor jag vunnit på resan. Det visar sig alltid vilka som är de sanna, de som stannar för att de älskar dig, respekterar dig och tror på dig! Kämpa aldrig för någon som valt att förlora dig! Du gör dig bara en otjänst och lägger energin på fel saker. Jag väljer att älska dem som älskar mig. Jag väljer att stötta dem som stöttar mig. Jag väljer att lägga min energi på dem som är i behov av den, inte de som suger den ur mig… Mitt liv, mitt beslut…

Jag är stolt över den jag är, den jag blivit och den jag alltid har varit! Kan man säga så utan att förstöra människans sinnesro och tankar kring jantelagen? Kan man säga att man är bra på något? Jag gör det i alla fall… Trots mina problem, trots att jag än idag lider av vissa saker så är jag så förbannat stolt över mig själv! Jag valde livet och att istället använda mina erfarenheter till att hjälpa andra! Bitterhet, avundsjuka och svartsjuka förstör människor, välfärden och den inre friden! Var den du är, beröm andra! Det är en mycket skönare känsla än något annat… Jobba mot dina drömmar, kämpa för det du tror på! Du kan om du vill… Tro mig, jag vet!!!

mmsvFoto: Per Jahnke