Nej, NEj, NEJ!

Nej, du får inte vara annorlunda eller sticka ut!

Du måste hålla dig inom ramen av den box som Sverige byggt åt dig! Är du otacksam eller vad är det frågan om? Boxen är trygg, den skapar lugn och ro och du slipper tänka själv. Är inte det bra?

Du får definitivt inte vara nöjd över det du åstadkommit, och snälla du, beröm inte andra. De tror bara att de är något då… För att inte prata om dig själv. Vem tror du att du är? Du får inte heller tycka att du ser bra ut, att du klär i lila eller att du är en bra mamma och vän. Du får inte arbeta med något annorlunda, och definitivt INTE vara stolt över det. Då går du ju utanför boxen! Skärpning Sverige! LYD!

Var inte för snäll, då undrar folk vad du är ute efter. Var inte för kaxig, då tror du att du är något. Beröm är till för att ge utanför landets gränser… Om du lyckas så snackar folk skit om dig. Avundsjuka, svartsjuka, jantelagen som är upprättad och godkänd i Svenska lagstiftning och som brukas av alla som håller sig inom boxen och accepterar mallen vi alla är stöpta i…

Suck… Jag blir så trött på denna psykologiska terror som finns överallt, som arbetar hårt med att ta ned självkänslan hos människor och som krossar drömmar och mål. Några få undantag har fattat att det är viktigt att göra sin röst hörd och försöka göra något annorlunda. Det finns människor som berömmer, uppmuntrar och gläds med andras framgång. Men de är långt ifrån många, de är långt ifrån att bygga broar över jantelagen och trycka ner den i havets djup. Vi borde ta upp denna grundlag igen och försöka skrota den, avveckla det faktum att vi inte får vara bra, tycka att vi är det eller berömma andra människor…

Jag vet inte men… Jag uppmuntrar mina små barnbarn. Jag talar om att de är världens sötaste på jorden. Jag tycker att mitt barnbarn på fyra är världens duktigaste snickare, bäst på att laga mat, dansa, bygga, jag talar om varje gång vi ses hur stor och duktig han blivit. Jag VET med säkerhet att andra föräldrar, mor och far föräldrar gör likadant med sina små. Frågan är hur fan vi står ut med oss själva!!! Vi uppmuntrar dessa små prinsar och prinsessor och talar om att de är bäst i världen, skapar en god självkänsla som är grunden för en bra framtid där man vågar stå upp för sig själv. Vi skapar en bild av att de ÄR söta, snälla, duktiga och bäst!! För att sedan låta andra krossa allt som de tror är sant….. Ja, visst är det sjukt. Det värsta är att samma människor som krossar dessa små ljuvliga varelser är samma människor som intalar sina egna barn att de är bäst i världen. Var finns logiken i detta? Snälla hjälp mig, för jag är helt förvirrad!!

Vi pratar om att stötta våra barn och ge dem en bra grund med bra självkänsla. Ja, det är exakt det jag själv pratar om, men sedan kommer jante och sveper in över samhället och krossar drömmarna vi lagt år på att bygga upp… Och vi som vuxna, vad håller vi på med? Förtalar, snackar skit och sänker dem som lyckas, dem som vill något annorlunda eller dem som inte ser ut som du! Vi hånar dem som är stolta över sig själva och som lyckats bibehålla den där självkänslan som våra föräldrar eller vuxna byggt upp från början. VEM FAN TROR DU ATT DU ÄR??? Var normal! Tyck inte, andas inte, se inte ens ut!

Nej, nej, nej… Detta är så fel. De flesta barn växer upp i kärleksfulla hem, med ett stort stöd. De blir överösta av kärlek, lovord om att de kan bli vad de vill när de blir stora. De uppmuntras att prova sporter och vi hurrar och applåderar när de gör mål, säger att de är bäst… Men när man går in i vuxenvärlden så förändras detta, vi kastas in i boxen, mallen och den förutfattade meningen att du inte längre får vara bra. Det finns barn som inte har denna backning, som fightas för att bli sedda och som samhället dömer ut från början. Om de sticker ut, vill något som deras föräldrar inte lyckades skapa, ja då är det bara för den lilla kraken att krypa tillbaka under stenen han kom ifrån. Det var inte vad samhället byggde till dig. Jag säger INTE att det är så överallt till 100%, men för att man måste förstå i Sverige så måste man också vara ÖVERTYDLIG!

Ja, jag överdriver lite, men inte så pass att det inte ligger sanning i det. jag hör detta varenda eviga dag från kollegor och vänner. Jag hör hur man pratar om varandra där man undrar hur fasen han har råd med den där nya bilen, han tjänar väl inga pengar? Vem tror hon att hon är, hon har väl för fasen inte utbildning för att arbeta med musik? Och musik förresten, det är väl inget jobb. Tycker hon kan klippa sig och skaffa ett riktigt jobb istället! Jag hör skitsnack, lögner och förtal om människor som är lyckliga, glada och som vågar. För en sak är viktig i sammanhanget… Du får inte vara för glad!!

Nej, vet du vad! Jag kommer fortsätta berömma mina duktiga vänner, barn och kollegor! Oavsett om det är stora eller små saker!! En sak kan vara hela världen för en människa, medan det för en annan är en bagatell. Men vi ÄR olika, vi är INTE stöpta i samma form! Vi kan olika, vill olika och ser olika ut, men vi är alla lika värda och förtjänar att höra att vi är bra som vi är, att vi är vackra och unika… Jag kommer fortsätta berömma, tala om för mina barn att jag är stolt över dem, tala om för mina barnbarn att de är det vackraste som finns, att de är bäst i hela världen, varje dag resten av mitt liv. Jag kommer fortsätta tala om för människor att de är fina, att de är duktiga och att det är bra att de står upp för sig själva och för sin kamp, vad det än må vara! Jag berömmer mina kollegor när de gjort ett bra arbete och när de inte gjort det, så tar vi bara nya tag, nästa gång blir det grymt!! Varför i hela friden skulle jag säga något annat???

Jag älskar er, jag öser kärlek över er, ni är bäst…. Själv anser jag att jag är ganska bra på det jag gör. Jag står upp för det jag tror på och klappar mig själv på axeln när jag lyckats genomföra något. Jag kommer fortsätta att tycka att jag är en okej tjej i mina bästa år som älskar att jobba, umgås med vänner och familj. Som älskar det faktum att jag bor i skogen och får vara kreativ. Jag väljer hur jag ska tänka, och varje morgon jag vaknar så är det helt upp till mig vad och hur jag ska agera och tänka i olika situationer. Jag ser inte ner på andra, det är jag stolt över. Jag kan berömma andra, det är jag mycket stolt över och om jag någon gång skulle engagera mig i politiken på allvar så skulle den första punkten på dagordningen vara: SKROTA DEN DÄR JANTELAGEN och var stolt över dig själv och andra… Bara där skulle hälften vara vunnet där våra barn och unga kan ta med sig kraften i att vara bra. Att bära med sig eller med våra eldsjälars arbete skapa en självkänsla! Och med tanke på ämnet… VEM tror du att du är som har rätten att döma andra människor, att håna deras drömmar och trampa på deras självkänsla? Vem i helvete tror du att du är genom att krossa, förtala och förnedra andra? Men vet du… Människor med något vett i skallen vet att det bara är dig själv du förnedrar, det är bara din egen spegelbild som blir sämre. Det är på grund av din egen dåliga självkänsla som du mobbar och tar ner andra, du inbillar dig att du lyfts i sammanhanget och hamnar ett pinnhål upp bland dem du pratar till… Sorgligt, jag är ledsen, det funkar inte så! Tro på dig själv och din förmåga istället, så kan du också börja tro på andra!! Jag lovar, det är en störtskön känsla!

Nu ska jag väcka mitt barnbarn och tala om för honom att jag måste ha hjälp med trädgården idag, för utan hans hjälp kommer jag aldrig bli klar!! Han är liksom bäst på det!! PUNKT!