Rätten att leva…

Det har varit en hektisk vecka.

Vi har installerat oss på kontoret i Stockholm och jag njuter verkligen av att ha en plats att utgå ifrån. Allt är samlat på samma plats, kollegorna finns tillgängliga och målet är att skapa bra värden! Något jag jobbat och kämpat för så länge jag kan minnas. I veckan var ett nytt reportage om min bok och vad jag gått igenom samt vad mina planer är. Det genererade i ett antal meddelanden och kontakter från kvinnor som finner stöd i mina ord och min kamp. Det är en hel del rådgivning där jag mer än gärna (under förutsättning att tiden finns), stöttar och hjälper. Ibland kan ett enkelt ord hjälpa för att bryta ett mönster i ett destruktivt tänk. Det självdestruktiva kommer ofta från självanklagelser, det var mitt fel, det är mig det är fel på, jag skulle aldrig osv. Man måste komma ur det tänket och istället fokusera på vad som är bra. Att påstå att det är ditt fel om du blir våldtagen eller slagen är enormt långt ifrån verkligheten.

Jag läste om den 21-åriga kvinnan som blev mördad på en joggingtur. Polisen rekommenderade att inte lyssna på musik när man är ute och springer, att man ska vara vaksam… Att det ens ska förekomma att kvinnan ska behöva vara vaksam!! I och med det uttalandet så fråntar man kvinnans rätt till jogging med musik i öronen. Man fråntar oss känslan av frihet när naturen passerar och dofterna bjuder in till njutning. Man fråntar oss rätten till att hålla tempo till vår favoritmusik! VAR är det vi som ska vara vaksamma?? Jag hörde något riktigt bra häromdagen. Lär inte din dotter att vara vaksam, rädd och försiktig, lär din son att man inte får slå och våldta kvinnor istället!

Nej, det var inte 21-åringens fel, hon hade rätten att springa med musik i öronen, men den friheten och rätten har just tagits ifrån oss. Nu ska vi vara vaksamma…

Det som händer i Sverige, i världen, när det gäller kvinnors och barns rätt är katastrof. Man hade väl kunnat tro att det skulle bli förändringar, att våldet skulle minska vartefter åren går. Ett så enkelt budskap som, Ge dig inte på småsten, när det finns berg. Eller, ge dig på någon i samma storlek som du, borde vara sunt förnuft. Nej, man ska inte slå eller skada någon alls, men att ge sig på den som är svagare eller mindre är det mest omanliga jag kan tänka mig. Män står upp för barn och kvinnor. Män står upp för allas lika rätt. Män tar hand om sina barn och respekterar sina kvinnor. DET är riktiga män för mig!

Min bakgrund och det faktum att det ser likadant ut idag som då, gör att jag valt att arbeta med frågorna. Jag har gått utanför boxen och mot alla odds vågat ta för mig av livet. Jag kämpar med att uppnå ett rättvist och jämställt samhälle och jag vågar sikta mot månen med mina mål. Om jag inte träffar, så landar jag bland stjärnorna, och det är fasen inte så illa!