Ett år visare…

Igår fyllde jag ett år äldre..

Eller som jag säger, jag blev ett år visare! Man säger ju att man inte blir äldre än man gör sig, men just nu känner jag mig mest som 74 år! Det har varit ett tufft år, och extremt mycket arbete de sista veckorna. Jag hoppas att jag efter denna vecka är nere på min normala åldersnivå igen:)

Jag brukar varje nyår och varje födelsedag tänka tillbaka på vad som skett, men också fundera på vad kommande år ska leverera. Nya erfarenheter, kanske nya bekantskaper, nya människor att förlåta, hylla, glömma eller älska. Livet består av en mängd faser och min fas måste väl vara någonstans där jag hittat mitt rätta jag, där jag inte lägger så stor vikt i vad andra tycker om mig, och inte heller lägger så stor vikt i vad andra tycker om andra heller. Något man lär sig genom åren är hur människor fungerar. Pratar någon illa om någon annan till mig, så vet jag med säkerhet att de pratar illa om mig till andra. Så det är bara att slå dövörat till, nicka och låta det gå ut genom det andra. Om andra däremot tror på något som sagts om mig, då är det deras problem. Det är bara synd att man inte kontrollerar fakta först. När jag själv hör saker så väljer jag oftast att bilda min egen uppfattning, utan andras påverkan och det är ganska skönt. Men det hör nog till åldern, man mognar och känner sig trygg i sin egen kropp och sitt eget huvud.

I min ålder är man väldigt trygg i sig själv, man vet vem man är, var man står i viktiga frågor och man lägger sin tid på det som betyder något för en själv. Åtminstone gör jag det… Att det skulle ta så många år däremot att hitta min bakgrund, mitt förflutna, det är något jag ångrar, men aldrig kommer att vara bitter över. Om jag ska gå och vara bitter över något jag inte kan få ogjort, så kastar jag iväg tid och energi på något som inte ger något tillbaka. Då är det bättre att njuta av det som nu kommit fram. Mina släktingar jag hittat och min bakgrund som bekräftats. Och vet ni… För en vecka sedan fick min morfar ett namn. Jag har aldrig vetat, aldrig vetat var jag ska titta och inte för att det stört mig speciellt mycket, så har han nu ett namn och det är stort!

Året som gått har varit fylld av lycka, sorg, framgång och bakslag. Ungefär så som livet ser ut…mer eller mindre för alla. Men inte något ont som inte för något gott med sig! Karma är något jag ofta hänvisar till och förr eller senare så får man vad man förtjänar.

Igår var barn och barnbarn hemma på middag för att fira. Det var bara yngsta sonen som är iväg och studerar som inte var på plats. Jag träffade honom däremot i fredags när jag åkte söderut för möten. Jodå, de som fick mest presenter var barnbarnen, för vem kan motstå Pippis häst i storformat, Minecraft-lego eller kläder när man besökt Gekås? Något som också följer med åren är just att det är roligare att ge än att få. Jag kräver inte så mycket längre. Det finaste jag kan få är ord som tack, jag älskar dig, eller du betyder mycket för mig. Ord är värt mer än materiella ting. Att visa och få kärlek är obetalbart… Så när någon säger något fint, så känner jag mig enormt rik!

Just idag är just en sådan dag. Med så många gratulationer och kramar av familj, vänner och kollegor i form av sms, telefonsamtal och på sociala medier, så blir man rik! Rik på kärlek och något som inte bara ger rikedom utan också energi, glädje och frigörande av endorfiner är kramar!

Till alla er som behöver, här kommer en extra stor KRAM!! Var rädda om er och njut av varje dag som går, oavsett om den är bra eller dålig, för kom ihåg en sak… Den kommer aldrig tillbaka!

KRAM