Skapa din egen historia…

Varje vecka får jag ett par samtal eller mail från kvinnor runt om i Sverige…

De kan ha olika anledningar, men oftast så är det kvinnor som vill ha råd. Hur ska man tänka när livet går fel, när man blir utsatt, hotad, förtryckt? Hur ska jag förklara för barnen, mamma eller på jobbet?

Jag brukar förklara att jag inte är utbildad, jag har bara en stor erfarenhet av livet som jag gärna delar med mig av. Mina råd kanske inte är rätt för just dig, kanske ska du agera och tänka på ett helt annat sätt. Men oftast så blir svaren att de har pratat med proffesionella människor inom yrket, psykologer, terapeuter, mentorer, men sällan har de erfarenheten utan mest statistik, jämförelser och kanske kbt, eller varför inte råd om vart man ska gå härnäst…

Jag brukar tänka på att det är samma sak med ungdomar med problem, de lyssnar på vuxna som haft egna problem, som vet hur illa det kan vara och som har nycklarna för hur man tar sig vidare. Egentligen borde man inte anställa enbart dem som har höga betyg  är det gäller detta. Kanske skulle livserfarenhet värderas högre, en kompetens som inte har någon utbildning eller högskolepoäng.

Men hur tänkte du? Vad fick dig att gå vidare, ta av dig offerkoftan, vara människ, leva… Svaren är säkert många, och lika svårt att förklara som varför jag överlevde och hanterade mina trauman som barn. Det kanske ligger i vinnarskallen, känslan av att vad som än händer, så ska man vidare mot mål. Vissa människor jag träffar har svårt att förstå och ta in vad jag varit med om. Vissa ser det i mina ögon. Kanske beror det på hur öppen man är som person…

Den här veckan har jag haft två kvinnor jag talat med och som frågat hur de framför allt ska tänka. En av dem har två små barn och en man som psykiskt och fysiskt misshandlar henne. Små ord kan var avgörande hur man väljer att ta sig vidare. För den här kvinnan handlade det om att höra att det är möjligt, att man kan, att det finns fler. Det handlade om att ge henne så pass mycket självkänsla att hon vågar ta steget mot ett eget liv…att hon är värd det och framför allt att hon ska ge sina små barn chansen.

Jag har byggt en plattform för barn och kvinnors rätt. Länge har jag sagt att jag ska lämna den ifrån mig, att jag inte vill fronta. Men den här helgen där barn och barnbarn varit i fokus så har också tankarna snurrat i huvudet. Om jag backar nu när detta ska genomföras och låter någon av de männen jag jobbar med i projektet fronta det jag skapat och brunnit för i flera år, så går jag emot allt jag står för. Jag brinner för kvinnors lika rätt, ett jämställt samhälle. Jag brinner för kvinnligt entreprenörskap, ledarskap och att kvinnor och flickor ska våga ta mer plats… Hur skulle det då se ut om jag lämnar över allt som jag kämpat för? Vem är jag då…

Jag har tappat kontrollen flera gånger tidigare till kollegor som vänt det jag skapat och där annat än kärleken till att hjälpa varit i fokus. Jag minns ett projekt i Uganda där rent vatten var målet, men när jag satt samman konceptet och hittat finansiärer, blivit bortkollrad pga andra intressen från ägarnas håll. Den här gången äger jag själv projektet och jag har bestämt mig för att jag fattar alla viktiga beslut.

Barnbarnen i mitt fall har en stor inverkan på mig. De ger mig en anledning att kämpa och att tro att det kan finnas en vackrare framtid än den tid vi har nu, där katastrofer, lidande och våld är vardag. Ibland undrar jag hur jag hade levt om jag inte gjort det jag gör idag. Vägen har varit lång, men målet har varit i fokus hela tiden. Hade jag haft en annan bakgrund, så kanske jag heller inte haft samma känsla för människor i lidande. Och ändå så undrar jag, vad hade jag utvecklat då? Skapandet för mig är lika viktigt som att gå upp på morgonen. Kanske hade jag byggt något helt annat, eller valt andra vägar. Vilken tur då att jag har min ryggsäck, utan den hade jag aldrig haft möjlighet att packa ur och med erfarenheterna där i, hjälpa andra att komma vidare i livet!

Förlåt din bakgrund och de som gjort dig illa, och framför allt, förlåt dig själv. Vi är inte mer än människor… Och livet, det är så mycket vackrare än bara det som sker runt omkring oss. Framtiden är inte skriven än. Dina val berättar din egen historia, så se till att den historien blir riktigt bra!

Kram till dig ❤️

imageØ