Årskrönikan 2015

Året 2015…

Man brukar ju alltid säga, det nya året ska bli det bästa ever! Sedan när året har gått så beklagar man sig och konstaterar att det varit ett skitår, men nästa år då…

Någonstans har det väl varit likadant för mig. Jag har uppnått och upplevt fantastiska saker, samtidigt som jag haft tunga bakslag. Men vi börjar med januari 2015!

Under en tid hade jag utvecklat ett koncept till förmån för utsatta kvinnor och deras egenmakt. Projektet döpte jag till My Life. Detta av den enkla anledningen att orden står för så mycket. Jag bestämmer över mitt liv och fattar mina egna beslut. Jag började leta efter en organisation som arbetade efter mina egna mål för barn och kvinnor och hittade UN Women nationell kommitté Sverige som arbetar enligt FNs kvinnokonvention. Jag kontaktade deras kontor och kom i kontakt med deras organisations sekreterare. Vi bestämde möte och jag presenterade konceptet som innefattade produkter för att visualisera deras arbete samt ekonomi för att skapa en starkare organisation som kan göra mer. Det innefattade också min kommande bok samt en film baserad på boken.

Efter någon vecka fick jag träffa styrelsen för organisationen och presenterade åter My Life. Skillnaden denna gång var att dagen innan hade jag fått mail från den man som förstörde min familjs liv 7 år tidigare. Denna gång var det inget dödshot, det var ett hot om att hänga ut mig som kvinna och entreprenör, för lyckas ska jag inte göra. Som vanligt blir jag paralyserad och slänger datorn ifrån mig så fort jag ser hans namn, men nu för tiden tar det ett par timmar att återfå fattningen, för några år sedan tog det dagar.

Utan sömn begav jag mig till Stockholm för att träffa styrelsen. Från ett inre kaos till en ännu större styrka. Det man inte vet om mig är att utmaningar triggar mig. Speciellt när det gäller saker som detta. Det ger mig en ännu större anledning att kämpa för kvinnors egenmakt och att stoppa våld och hot mot kvinnor.

Februari var planerna i full gång för bok och film. Ett bokmanus jag senare fick riva då jag drog tillbaka filmen. Det jag lovade mig själv nyårsafton till 2015 var att alltid gå på magkänslan och när den går emot mig så sätter jag stopp. Februari var också starten för ett projekt för att barnen på en mellanstadieskola i Fittja med mer än 30 nationaliteter skulle få möjligheten till lärande via musik. Målet var samarbete, bygga självkänsla och utveckla språket. Ett fantastiskt lyckat projekt, men det tog extremt hårt på krafterna. Känslan när 120 barn sjöng Linus Svennings låtar var dock magisk och tårarna som alltid rinner när jag ser lyckliga barn, rann även denna gång.

Mars var ett mörker där jag blev uthängd efter att ha  brutit ett samarbete. Det blev dyra lärdomar där jag gång på gång återupprepade nyårslöftet högt för mig själv för att orka vidare. Jag ska gå på magkänslan, jag ska bara arbeta med människor som står upp för mänskliga rättigheter. Något jag fått erfara i samarbeten flera gånger genom åren. Men detta nya år, skulle jag verkligen stå för det, vilket jag också gjort. Den 8 mars firas också Internationella kvinnodagen och detta år firades det i Stockholm med engagerade organisationer och människor. Jag föreläste för en FN förening för att uppmärksamma våld mot flickor och kvinnor och vikten av deras egenmakt.

 

Mars tecknades också det första samarbetsavtalet med UN Women nationell kommitté Sverige där vi tillsammans ska nå nya höjder för flickors och kvinnors rättigheter!

Jag gjorde en tv-intervju inför kvinnodagen där jag berättade om mitt liv och vad jag upplevt och genomlevt. När de frågade vilken plats som betytt mycket för mig så var Nya Parken i Norrköping den första platsen jag tänkte på. Det är IFK Norrköpings hemma arena där jag även tränade fotboll från att jag var 10 år. Fotbollen var min räddning i livet som barn och därför var valet givet! Att de 2015 vann allsvenskan var bara så underbart!! Som att det var menat:)

April var planeringen i full gång inför Almedalen 2015. Planering inför lansering av en första produkt för kvinnors rättigheter började formas och min egna plan om den nya boken med ett nytt och färskt manus formades. Det är inte lätt att ta tag i något som man nyligen fått skrota, men envisheten och drömmen om att förändra med det skrivna ordet är större.

Maj började jag med att sätta teamet för nya engagemang och vidareutveckla de projekt jag är i nu.

Juni lanserades HeForShe kampanjen i Sverige. En stor dag då kampanjen är enormt viktig. Män som står upp för kvinnor genom att teckna sig på hemsidan. Har ni inte gjort det innan, så är det här ni ska göra det! Det kostar inget att stå upp för jämställdhet! HeForShe

Lanseringen hölls i Riksdagen samt Rosenbad Stockholm. Mycket politik, och ack så viktigt!

Jag skrev och regisserade en informationsfilm med kvinnor som på olika sätt utsatts för våld eller diskriminering. Brannbom Film stod bakom kamera och efterarbete, sponsrade gjorde NBV och J.Lindeberg, vilket jag är oerhört tacksam över! Skådespelerskan Malin Arvidsson som också blev UN Women Sverige ambassadör var med i filmen där hon uppmanade andra att stå upp för kvinnors lika rätt. –Det är inte en kvinnofråga, det är en mänsklig rättighet!

På bilden med Linda Holmgren som berättar sin historia om att bli våldtagen! Hon har även skrivit boken Tillsammans!

Overvoice: Skådespelerskan och UN Women Sverige ambassadören Malin Arvidsson.

I slutet av juni bar det av mot Almedalen i Visby! Tillsammans med UN Women nationell kommitté Sverige och Elin Mohlander från J.Lindeberg åkte vi ny stripas Volvo XC90 ner.

Dagarna på Gotland var minnesvärda. Kris Riksförbund blev HeForShe, UN Women Sveriges seminarium blev så bra som alla hoppats på. Jag föreläste på seminariet om min historia. Vi var på 50/50 mingel där bara kvinnor var representerade. Lyckosamma dagar som också blev punkt inför sommaren, åtminstone några dagar.

Juristen Sanna Bergenheim, jag, Riksdagsledamoten och UN Women Sveriges styrelseordförande Monica Green och Organisationssekreterare Petra Engberg. Älskar den här bilden och tjejerna som verkligen representerar Girlpower. 

Juli började med att jag åkte till New York för möten. Kan jag säga att resan var lite jobbig när jag inte ens var i New York i ett dygn. Landade sent på kvällen för att i ottan gå upp och ta några snabba möten, därefter mot flygelasen och hem. Så var det under en period när jag arbetade i London, men där hade jag bara 2 timmars resa och ingen tidsskillnad, detta var aningen annorlunda. FN skrapan var grym att se och säkerheter var rigorös. Jag träffade även en av USA främsta inom marknad och PR, någon som idag finns i min organisation.

När jag kom hem från New York så bar det av mot Öland och Victoriadagen! Det var tredje året på plats och lika fantastiskt som vanligt! Dagarna var aktiviteter, firande av Kaj som är grundare till Victoriadagen, firande av vår Kronprinsessa och på kvällarna firande med vänner.

Nej, någon semester blev det inte i juli i år heller… Men jag lever inte för att ha semester, jag lever för min livsstil, att skapa möjligheter till andra och använda mina erfarenheter till att hjälpa.

Augusti och planeringen av lanseringen av ONEBRACELET var i full gång! Nya föreläsningar bokades och det mest fantastiska någonsin hände. Jag fick efter 30 år kontakt med min mormor… Jag tog mod till mig en dag när livet var tungt, ringde och några veckor senare åkte jag och hälsade på henne. Om man vet min historia och vad jag har gått igenom så förstår man att det var en av de viktigaste dagarna i mitt liv. Jag fick möta mitt förflutna och få svar på frågor jag ställt sedan barnsben. Tackar min moster för pushen och telefonnumret i precis rätt tid!

Jag och en av de mest fantastiska människor jag träffat, Petra åkte ut för att fota bröderna Ravelli som HeForShe ambassadörer, och vi fick flera sportprofiler med oss:)

September är den månad som jag blir äldre varje år. Något jag inte har problem med då jag känner mig mer och mer mogen för varje år och fortfarande tycker att jag lär mig av mina erfarenheter. Det enda jag har problem med är att synen blir sämre och att läsa utan läsglasögon plötsligt är en omöjlighet…

I September hölls efter månader med dagar och nätters hårt slit, stora investeringar och sättande av team den stora lanseringen av ONEBRACELET. Lanseringen hölls på Café Opera och blev verkligen så bra som vi alla drömt om!

Oktober skulle sedan ONEBRACELET förvaltas. Detta med rätt distributörer och försäljningskanaler. En av de första som hakade på trenden att visualisera och stå upp för kvinnors lika rätt var Radisson Blu Strand. Ett fantastiskt engagemang där de även driver något i koncernen som heter Women in leadership. Där kan vi prata engagemang och att verkligen agera och inte bara prata!

November var jag i full gång med skrivandet av det nya manuset för min andra bok. Den handlar om entreprenören Amanda och vad hon går igenom då hon vill uppnå mål som kvinna. En dramatisk berättelse som tar på krafterna då hon tänker liknande som mig. Boken berör jämställdhet, kvinnor under fysiskt och psykiskt hot och vad som händer när det går riktigt illa. Jag älskar manuset och faktum är att det i dagarna är helt klart!

December, jag minns knappt december… Jag hade inte en enda ledig dag den månaden och skulle försöka få både privatliv som var tungt och ett arbetsliv som var påfrestande att gå ihop. Jag lovar att det fanns stunder när jag nästan kastade in handduken av trötthet. Där hade jag önskat att någon hållt om  mig, klappat mig på huvudet och sagt att allt kommer att bli bra. Ni vet så där när man är riktigt trött… Något jag tyckte var fantastiskt var när jag fick möjligheten via Monica Green att föreläsa i Riksdagen. Efter föreläsningen frågade Monica, – Om du fick klubba igenom något här och nu, vad skulle det vara? Efter noga övervägande så var det att blocken skulle gå samman och arbeta för jämställdhet, barns och kvinnors rättigheter. Hur svårt kan det vara?

Sista veckan före jul så eskalerade allt då jag åkte till New York för möten samtidigt som min mormor var nyopererad, en operation vi inte visste utgången av. Tre dagar i NY för att komma hem och vända. Inte ett dygn var jag hemma innan jag satt på flyget igen, denna gång till Milano Italien för nya möten. Dessutom bjöd min gamla relation till Inter in till match mellan Inter och Lazio. Jag kom hem kvällen två dagar före jul, helt slut i kroppen. Jag hörde dem som påpekade det glassiga att få pendla mellan länderna, men ingen har en aning om hur hårt arbete det ligger bakom och under tiden. Jag kan inte dela med mig av de möten som sker innan något är klart och därför ser det säkert ut som man glassar runt på fotbollsmatcher i Italien och shopping på Time Square. Ibland har jag undrat om mina vänner finns kvar när jag väl landat i det jag bygger nu.  Inte ens de vet exakt vad jag gör och var. Det får tiden helt enkelt utvisa och jag inbillar mig att de riktiga vännerna finns där oavsett vad:)

Med Fanny utanför FN skrapan i New York

Time Square

Doume i Milano och Zanetti på arenan San Siro innan matchen mellan Inter och Lazio.

Lagom till nyår blev jag naturligtvis sjuk. Ett års hårt arbete som på upploppet av året var så intensivt att jag inte hann andas. Influensan satte klorna i mig och idag är det en vecka sedan jag blev dålig och än är det inte bra!

När jag tittar tillbaka på året 2015 så var det nog ett bra år i alla fall! Jag vågade stå fast vid att avsluta alla samarbeten som inte gynnade eller utvecklade mig. Som var emot mänskliga rättigheter eller som enbart såg egen vinning. Bakom kulisserna har en hård kamp förts för min egen rätt, för kvinnors rätt och jag har pratat både under föreläsningar och privat med kvinnor som velat ha råd. När jag mår dåligt eller när det är för mycket, så stänger jag av tillfälligt, hämtar kraft i mitt eget driv och engagemang, i min familj och vänner och kommer tillbaka starkare än innan. När jag påbörjade att skriva min årskrönika så var det mycket mörker tyckte jag, men av den positiva själ jag är så väljer jag att bara lyfta det som varit bra! I tider där krig härjar, där flyktingar och länder diskuterar om och vilka man ska hjälpa, där självmordsbombare dödar, där barnsoldater rekryteras och där mänskliga rättigheter inte efterföljs så är vårt mörker inte intressant, utan vi måste alla hjälpas åt att sprida ljus och värme…

Sammanfattningsvis så har jag lärt mig massor år 2015. Motgång ger erfarenheter och skapar lärdom. Utan lärdom så blir vi varken visare eller starkare. Och jag vill lära mig mer, skapa mer, vara en liten pusselbit i det stora där vi tillsammans kan göra skillnad. Nästa vecka är boken helt klar och det blir min första roman, ett drama som håller spänningen på plats ända till sista bladet. Jag ser så mycket fram emot att få ut den och faktum är att filmen en dag kanske kan bli av! Jag är så förbannat envis och målmedveten att inget kan stoppa det som jag tror kan förändra och påverka till det positiva!

Nu hoppas jag bara på att bli frisk, jag har tok för mycket att göra för att ligga här och snora. Livet är fullt av utmaningar och om någon hade sagt till mig när jag var 8 år och såg min familj krossad att jag en dag skulle skriva om ämnet eller föreläsa för massor av människor om exakt det som hände så hade jag aldrig trott dem. Om någon sagt till mig för sju år sedan när mitt liv rasade, att jag en dag skulle stå utanför FN skrapan och erbjuda mina tjänster för världens barn och kvinnor för att andra inte ska uppleva det jag gjort, så hade jag dragit täcket över huvudet i några månader till…

Du vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn. Det enda du vet är att det bara är du som kan påverka dina tankar och drömmar. Låt inte någon annan bestämma över dem. Låt ingen ta makten över dina känslor, beslut och visioner om vad du vill göra och bli! Det är ditt liv, och ditt beslut!

Mitt liv, mitt beslut!

All kärlek till er och ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!!

With love… ❤