Året som gått…

Som vanligt så sammanfattar jag mitt år genom att fundera, bli djup och analysera vad som varit positivt, respektive negativt.

Och som vanligt så har året som gått varit händelserikt på både gott och ont, så som livet är. Idag är det vardag igen. Måndagen efter alla helger som ska få oss att efter lite ledigt vara mer kreativa än annars, mer arbetssamma och positivt inställda till ett nytt år.

Jo, visst är jag positiv, men det har mest att göra med att det var mitt nyårslöfte…eller låt mig förklara.

2016 var ett år där mycket hände. Mitt engagemang tog flera bra vändningar. ❤ Onebracelet lanserades i ytterligare fyra länder, Finland, Norge, UK och Frankrike. Onebracelet som skapats för att lyfta jämställdhet och en värld fri från våld och diskriminering av flickor och kvinnor. Dessutom lanserades webben i Europa. Det har varit många turer till dessa länder för att skapa förutsättningar för respektive land och respektive nationell kommitté för UN Women. I oktober lanserade vi Onebracelet Orange för att stötta Den internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor och flickor den 25 november.

Under året gjorde jag ett antal föreläsningar för bl.a NBV  som jag på olika sätt samarbetat med under ett par år. NBV har ett stort engagemang i frågor som missbruk, drogförebyggande, integration och mänskliga rättigheter. I oktober anordnade man en ljusmanifestation i Örebro för dem som förlorat någon i missbruk och där jag fick äran att vara moderator. En känslosam kväll där tårarna var nära vid flera tillfällen…

Flera föreläsningar var också anordnade av UN Women nationell kommitté Sverige samt kommuner.

Jag gjorde min första föreläsning för Svenska Narkotika Polisföreningen i Oktober som resulterade i att jag 2017 ska vara med i deras utbildningsprogram. En möjlighet att förmedla budskapet om medberoende, sorgen och maktlösheten som missbruk och våld för med sig. Vi måste agera starkare mot dessa krafter som hotar vårt samhälle.

Det blev Almedalen med UN Women nationell kommitté Sverige även 2016. Budskapet i år var att stoppa våldet mot kvinnor och flickor. Efter sommaren där våldtäkter, gruppvåldtäkter, trakasserier, näthat och mord (bara här i Sverige) varit katastrofalt så var budskapet rätt och på rätt plats.

2016 var också året då min första roman blev klar. Amanda, högt spel, och jag är mycket stolt över resultatet. Nu är manus skickat till förlag och i väntan på svar så kan man läsa den på iTunes och Amazon.

Det har hänt så otroligt mycket positivt som gått hand i hand med det jag brinner för. Mänskliga rättigheter, kvinnors och barns rättigheter och det förebyggande arbetet för missbruk och kriminalitet. Framför allt älskar jag att skriva och har även fått ett uppdrag om att skriva en kvinnas berättelse där hon och hennes barn lever i utsatthet, där en smutsig vårdnadstvist trappas upp och där hot och övergrepp är vardag. Målet är att förmedla hur rättssystemet fungerar, vilka rättigheter vi har och hur en mammas och kvinnas känslor och själ krossas av det samhälle som ska skydda oss.

Men hur kommer det sig då med allt detta positiva att jag måste ha ett nyårslöfte om att vara mer positiv? Egentligen så är ordet positiv fel ord, för är det något jag är så är det just positiv för att visa att oavsett vad man varit med om så kan man vända det negativa till något positivt. Det handlar mer om egen lycka. Känslan av att få vara riktigt glad, trygg, älskad och lycklig. Jag har under året stött på män inom näringslivet som ser ner på mitt kvinnliga entreprenörskap och som vill ta ifrån mig eller förändra mitt engagemang. Jag sliter för det jag tror på och jag sliter för att kvinnor ska ha samma rättigheter som män, men ibland är det som att gå in i en vägg och prata med sig själv. Som att man hela tiden kommer in i samma återvändsgränd som inte leder någonstans.

Jag brukar säga att jag går ur askan och in i elden, om och om igen, och det är precis så det är. När elden slocknat och jag tagit ett nytt steg för att hjälpa och påverka, så kommer alltid någon och tänder en ny eld, där jag får kämpa mig ur igen.  Det jag lovade mig själv på nyårsafton var att tillåta mig att känna lycka, att göra sånt som gör mig glad, umgås med dem som ger mig god energi. Jag måste kunna lägga energitjuvar och jobbet åt sidan ibland. Att inte hela tiden tänka på om jag kan göra mer för andra… Jag måste börja med att göra lite mer för mig själv.

Så, året 2016 var på många sätt magiskt och mycket positivt, men mycket energi har gått till att jobba på att hitta glädjen i mig själv och försöka hitta stunder när jag släpper allt och lägger tiden på mig och det som får mig att glädjas.

Sammanfattningsvis: Kvinnor och män har samma rätt till entreprenörskap, glädje, framgång, sin egen kropp och sina egna beslut. Att vi just idag dessutom lanserar HeForShe bracelet globalt känns därför extra viktigt och roligt! Läs mer om HeForShe och se hur just du kan delta i ett globalt movement om alla människors lika rättigheter!

Hårt arbete och envishet ger ofta goda resultat. Nu ska jag bara hitta tillbaka till Maria också, men jag har ju hela 2017 på mig och jag börjar året med semester i slutet av månaden:)

2017 ska bli ett bra år där fokus ska vara ledordet i mitt arbete, där glädje ska vara ledordet under min lediga tid och där energitjuvar ersätts med dem som ger mig näring och energi att fortsätta mitt engagemang och mitt liv…

Kärlek till alla ❤ Nu kör vi 2017 så det ryker om det! KRAM och ta hand om er och er egen lycka ❤