Olika är bra!

Rocka sockornas dag – olika är bra!

Tisdagen den 21 mars är den officiella Downs syndromdagen. Datumet är valt eftersom personer med Downs syndrom i nästan alla fall har 3 exemplar av kromosom nummer 21. Underbart initiativ som många även förknippar med andra olikheter, att det är bra att vara olik!

På tal om olik. Tänk om alla var stöpta i samma form, att alla var lika, tyckte lika, såg likadana ut. Tänk om vi inte hade olika synpunkter, olika uppfattningar eller olika stil, att alla såg exakt likadana ut och tänkte och kände likadant… Hemska tanke! Vad skulle skilja oss åt? Charmen med våra olikheter som vi lär oss att älska hos vänner, familj och kollegor känns nästan oumbärlig. Olika är bra, så är det. Ingen i min familj eller vänskapskrets är lika varandra eller tycker lika. Det viktiga är att vi respekterar varandras olikheter. Att vi älskar för dem för dem de är. Det är det som skapar familjen, cirkeln, oavsett blodsband eller ej ❤

Det som kan vara svårt med just olika är att alla inte respekterar din olikhet. Jag tänker främst på mitt arbete. Att bli accepterad som kvinna i en mansdominerad värld har för mig varit ett stort problem genom åren. Och ja, det är klart att jag är olik alla de män som drivit projekt där jag varit involverad i. Det är inte en gång som jag blivit utnyttjad av män på grund av min kompetens inom området, min goda vilja eller min önskan och dröm att förändra och hjälpa, jag har varit kvinna och dem utnyttjar man. Jag ska berätta ett litet (som jag ändå tycker) ganska gulligt exempel.

För ett antal år sedan arbetade jag en del i London. Jag skulle träffa ett antal affärsmän från Indien för att diskutera konceptutveckling och finansiering av detta. Jag kom fram till mötet där fem Indiska män hade samlats för att lyssna på mina ideér. Mannen mittemot mig var högsta chefen och VD på företaget DFL från Indien. Chefen förstod mycket väl min engelska, men kunde inte ställa frågorna till mig själv. Han frågade istället mannen till höger om sig som i sin tur frågade mig. Jag svarade, han nickade… En av männen blev senare en god vän och han berättade att detta beteende hade att göra med att jag var kvinna. I deras kultur så arbetade inte kvinnor med affärer och man rådfrågade definitivt inte kvinnor om något. Dvs, man tilltalade inte en kvinna direkt. För mig var det en liten seger för varje fråga han ställde och jag gillade tanken på att han var obekväm för varje korrekt svar jag gav honom:)

Mindre charmerande motgångar på grund av min olikhet som kvinna är män som bedragit och hotat mig. Detta är naturligtvis del i att förtroende och ärlighet är det viktigaste som finns för mig. Att man inte går bakom min rygg, att man är uppriktig och ärlig. Trots att jag fått lida för min godtrogenhet sedan barnsben, så litar jag fortfarande på människor. Jag brukar tänka som jag även sa till mina barn när de var små. Jag litar på dig tills motsatsen är bevisad… Det är ju dessutom det som är del i att jag arbetar för ett jämställt samhälle idag!

Detta har gjort att jag gärna arbetar i projekt, antingen i större företag / gruppering av människor eller helt själv. Just nu jobbar jag mycket själv vilket beror på mitt projekt / boken om AMANDA. Det är jag som sätter ramarna, projekterar och beslutar partners. Responsen är grym och nu ska även förlag i Norge läsa för att se om den ska släppas där. AMANDA och hennes rätt till entreprenörskap skildrar verkligen det jag brinner för. Innan hennes entreprenörskap och kvinnliga list visar sitt rätta ansikte får hon dock gå igenom en hel del som ger läsarna kramp i magen av förtvivlan. Grymma AMANDA, jag vill så gärna berätta hennes historia för hela världen för att visa hur illa kvinnor kan behandlas på sitt arbete och bakom stängda dörrar, men hur de kan vända på det och ta tillbaka sina liv. Här skulle jag gärna vilja lägga till, Framgång är bästa hämnd! Jag är så himla glad för responsen jag får från både näringsliv, profiler och organisationer som stöttar mitt (jag vill inte bara säga boksläpp), utan mitt projekt som andas women empowerment ❤

I och med boksläppet och min önskan att få genomslag så måste jag rucka på min integritet lite. Jag tackade nej förra året att vara med i ett Norskt tv-format för att berätta min livshistoria och vad jag med erfarenheten gjort för att förändra för kvinnor och barn. Jag har tackat nej till saker som hade gjort att jag synts för mycket då jag hellre lyfter det jag förändrar eller dem jag förändrar för. Det räcker gott och väl med att jag står på scen och föreläser om mitt liv, mina erfarenheter och hur jag använt mina verktyg för att mot alla odds ta mig vidare. Men jag måste tänka om när jag bygger planen för hur AMANDA ska få så mycket luft under vingarna att hon flyger! Planen är att även få näringslivet att kunna engagera sig i AMANDAS liv och kvinnors entreprenörskap. Med tanke på att AMANDA (som är en Thriller), till viss del är baserad på verkliga händelser, så kan jag förmedla känslan från maktlöshet till hämnd och kvinnlig egenmakt… Jo, lite kan jag känna igen mig i henne och jo, jag måste använda hennes taktik lite extra just nu ❤

Kärlek till dig ❤