En lång med värdefull dag

I torsdags besökte jag Munkedal, 40 mil hemifrån för att föreläsa för bl.a socialtjänst, HVB-hem och kvinnojour.

Det var ett fantastiskt deltagande med många frågor kring de ämnen jag pratade om. Missbruk, våld i nära relation och hur man ska kunna förändra framtiden för att våra barn ska växa upp med rätt värdegrunder.

Frågorna var många och faktum var att jag fick en fråga jag aldrig tidigare fått. – Var hade du varit idag om du aldrig råkat illa ut själv? Det är inte ofta jag slås av tystnad, men här vad det så. Jag var tvungen att fundera och troligen finns inget svar på det. Vi vet aldrig hur livet skulle se ut om vi valt en annan väg, däremot kan vi kanske skönja lite av hur livet inte hade sett ut. Hade jag inte blivit utsatt för våld så kanske jag inte engagerat mig så i barn och kvinnors utsatthet. Jag kanske inte hade engagerat mig i missbruksfrågor och att hitta lösningen för att barn i riskzon ska få en chans till att växa upp i trygghet.

Jag kanske inte hade sett våldet mot kvinnor med samma ögon. Plötsligt kan jag förstå lite varför inte fler engagerar sig, men ändå… 1 av 3 kvinnor råkar ut för våld under sin livstid. Det kan vara din syster, din mamma, din dotter eller din vän… Tänk då vilket mörkertal det är om det finns en i varje familj och ändå kan intresset för att stötta vara lågt…för att människor inte vet?!

Jag träffade en kvinna på föreläsningen som varit medicinsk missbrukare och som varit ren i många år. Efter många svåra år med sorg så skulle hon nu ut och föreläsa om hur man tar sig vidare. En annan ung flicka berättade sina innersta tankar när vi var ensamma. Jag skulle vilja sudda bort allt som fanns på hennes näthinna, få henne att glömma sin historia och börja leva från och med idag. För någonstans om vi ska orka vidare så måste vi tänka på att vår resa börjar idag. Ingen kan inte göra något åt dem som skadat oss, det samhälle som svikit. Vi kan inte dra tillbaka klockan och börja om. Vi måste förlåta vårt förflutna och börja leva idag, skriva ett nytt kapitel där vi väljer det slut vi vill ha. Det finns en anledning till att vindrutan är större än backspegeln. Det som ligger framför oss är mycket större än det som ligger bakom oss…

Vi pratade om lösningar på att eliminera droger, kriminalitet och att våld mot kvinnor. Min övertygelse är att det börjar hos barnen. Om vi ger dem bra värdegrunder och trygghet så skapar vi bättre förutsättningar. Men de barn som lever i riskzon då och som inte har möjlighet till trygghet? Ja, det är där resurserna måste till. Jag kan garantera, att om vi satsade på ett förebyggande arbete för barn i riskzon, så skulle samhället spara många miljoner per individ.

Resan hem blev lång då jag var tvungen att åka hem samma kväll. Vid 2 på natten slängde jag mig på kudden, men hade alldeles för mycket i huvudet för att koppla av. På fredagsmorgonen åkte jag in till stan för pressfotografering inför två lanseringar. Att välja plats i sin hemstad kan vara svårt, men jag tror denna plats representerar mitt Norrköping på rätt sätt.