Tack för en grym vecka!

Det har varit en grym vecka på alla sätt…

Fyra dagar tog det att redigera färdigt boken Amanda och idag skickades paketet med text och bild till förlag för sättning och omslag. Det är oerhört nervöst när man klickar på ¨skicka¨och det inte finns någon återvändo. Det viktiga är att man känner sig nöjd med resultatet, och att man känner att man inte kan påverka mer för historien och dess utgång. När det sista kapitlet avhandlades så rann tårarna av en mängd känslor. Serien om Amanda är baserad på egna händelser från mitt entreprenörskap och trots att jag vet att det inte är mig det handlar om, så är ångesten och känslan densamma som hos Amanda. Att dessutom släppa ifrån sig sitt hjärtebarn, sina upplevelser och lägga det i händerna på någon annan är en känslostorm utan dess like.

Jag är initiativtagare till ett stort evenemang som går av stapeln i maj nästa år. Det har planerats i månader och igår var jag tvungen att släppa en del av informationen för att mäta engagemang. Det fullständigt exploderade och när jag vaknade i morse hade jag en mailbox som var fylld och ikväll, ett dygn senare har vi nästan 1 000 fantastiska människor som visat intresse att gå samman för att manifestera mot våld mot kvinnor och flickor. Det är mer än jag vågat drömma om (vi pratar ett dygn), och då har vi många månader på oss att lobba för det som komma skall. Bröstet nästan spricker av beundran, stolthet och glädje över responsen från dessa vardagshjältar. Mer information kommer senare och jag kommer inte nog kunna tacka alla dem som hjälper till att skapa denna dag ❤

Idag hade jag dessutom möte med Ett drogfritt Norrköping för att diskutera hur vi kan samarbeta för att lyfta ämnet och få fler som engagerar sig. De har gjort ett fantastiskt arbete under åren och det ska bli en ära att få hjälpa till med det lilla jag kan. Två kulturnätter har jag bokat upp i år för att prata drogproblematik och våld i nära relation och Norrköping är en av dem.

Planen för morgondagen är företagssamarbeten och boka in de sista boksigneringarna av Amanda. Kanske tar jag tidig fredag, kanske så fortsätter arbetet till långt in på fredagskvällen då det är svårt att släppa det jag brinner för. Vissa säger att jag ibland arbetar för mycket, jag säger att mitt engagemang än en livsstil…

Fredagens pressfotografering av Per Jahnke gick bra. Då fotografering för mig är lika hemsk som att gå till läkaren så var det skönt att just Per kunde sköta den biten. Där känner jag mig trygg och vet att han gör sitt bästa för att fånga ögonblicken. Nåväl, en och annan plojbild får man på köpet innan man känner sig avslappnad ❤

Åter igen är klockan sen och nu dyker jag i säng. Bredvid mig ligger ett av barnbarnen och sussar sött. Att titta på barnbarnen och vara dem nära påminner mig om varför jag kämpar för alla barns rätt till trygghet och kärlek ❤ Sov gott!