Ibland kommer livet ifatt…

Ibland kommer livet ifatt…

Jag vet inte vad det beror på, men ibland kommer livet ifatt, trots att man har fullt upp och är fokuserad på allt annat än det som ligger i backspegeln. Det är en livslång kamp, en livslång betänketid om man kunnat göra saker annorlunda, agera på annat sätt, eller om man hade kunnat påverka beslut som fattades ovan ens huvud. Som ett litet barn som är med om en skilsmässa och anklagar sig själv för föräldrarnas separation. Som ett medberoende barn som döljer föräldrarnas missbruk och destruktivitet. Som mobbarnas kamp att sänka där man som barn försöker hitta ursäkter, förklaringar för deras beteende… Sopa under mattan och glömma, sova bort smärtan…

Jag vet inte vad det beror på, men just idag genomgår jag en liten inre kris där det onda och goda slåss om min uppmärksamhet. Jag drar åt ett håll, men något håller mig kvar, kastar mig tillbaka i tankar jag släppt för flera år sedan. Tankar som kryper in i mitt undermedvetna och skapar luckor för gamla funderingar. Jag vet att jag har svaret innerst inne. Vi har haft det lite tungt, förlorat en väldigt nära. Inte på så sätt att han gått bort, utan mer att han valt bort oss. Kvar står vi och undrar vad som hände, om substanser kan skapa hat. Jag har också märkt vad tiden kan generera i och det är smärta, inte psykisk utan fysisk. Jag är sällan sjuk, är alltid allert, på benen, springer för allt och alla, vill så mycket. Men med en ond fot och värk i leder så gör något sig påmind om att livet och friskheten inte varar för evigt. Vi måste jobba för att hålla vår kropp och knopp i trim hela tiden. När denna fysiska smärta kom (som jag aldrig upplevt tidigare), blev jag arg, förtvivlad och besviken. Jag fick för mig att ändra livsstil helt, lägga ner allt som kan vara minsta farligt för mig. Nästan så jag ville börja odla mina egna grödor för att säkerställa kvalité och fritt från farliga ämnen…  Samtidigt läser man om ubåtar, ebola och krig. Man läser om svält och ännu fler dödsfall av droger där politiker inte gör tillräckligt. Jag slits mellan hopp och förtvivlan och en liten strimma av att ge upp allt kommer smygande. Tur att jag är starkare än dessa små tankar och leder dem av motorvägen innan de ens kommit till infarten för E4:an. Tur jag har kollegor och vänner som håller mig kvar på banan och inte ger utrymme för mer än en strimma av tankarna…

Barndomen och saknaden kommer ifatt när man tänker för mycket, när man har ont och när man åter börjar ifrågasätta varför saker hänt. Var det mitt fel?  Hur kunde de lämna….? Varför kan inte jag som alla andra bjuda hem hela familjen där man i en enda lycklig sammankomst förklarar sin kärlek till varandra och stöttar varandra genom svårigheter, smärta och framgång? Jo, det svaret finns ju redan… Väldigt få familjer har den där sammankomsten där alla lyckligt förklarar sin kärlek till varandra. Stöttar varandra i med och motgång. Finns där dagligen och säger: – Jag älskar dig precis som du är!

Jag kämpar för att bygga upp det med mina barn och barnbarn och jag kan inte nog tala om för dem hur stolt jag är över dem och hur mycket jag älskar dem. Till månen och tillbaka…i med och motgång, i vått och torrt, oavsett vad! Jag finns där nu och för alltid… ❤

Idag undrar jag också varför jag av alla människor råkade stöta på en av få människor som med vilja saboterar en annan människas liv, ljuger, bedrar, stjäl, hotar och ser till att sätta en annan människa i rädsla för sitt liv, skuld, skam och förlust av det man byggt upp! Han tog mitt liv, familj, vänner, mitt hem och fortsatte att ta mitt liv igen och igen. Nu är det ett år sedan sist och det är många som undrar om han gett upp… Jag hoppas av hela mitt hjärta att han valt sitt liv och att han hittat hem och skapat sig en egen lycka.

Jo, jag sitter faktiskt på svaren och jag förmedlar dem på det sätt jag kan. Jag inbillar mig att jag blivit utsatt för att jag med min erfarenhet ska hjälpa andra. Jag inbillar mig att jag kan förmedla känslan och saknaden av en frånvarande förälder och hur det i längden kan kan skada, hur ett barns medberoende ser ut, en kvinnas kamp om överlevnad, missbrukets baksida men även hur man kan lyckas mot alla odds…! Jag vet hur det ser ut på samtliga sidor av den fyrkantiga boxen. Jag vet hur vägen ser ut, både ner och upp, och jag vet var nycklarna finns till att komma över tröskeln och hur man låser upp.

Men ibland måste även jag få känna mig liten, krypa ihop i fosterställning och tycka synd om mig själv. Det viktiga är att jag också vet hur man knäpper upp offerkoftan och tar av den igen. Hänger in den i garderoben tills jag bestämmer när jag får ta på den nästa gång… Smärtan i foten och lederna är den ena roten till det onda just nu och som får mig att fundera…  Jag ser mig själv som utsedd att förändra. Nej, jag kan inte få tillbaka min barndom, men jag kan försöka göra den lättare för andra barn. Jag kan inte få tillbaka det jag förlorade, men jag kan hjälpa andra kvinnor att se faran på ett tidigt stadium.

 

Min familj, mina barn, vänner och kollegor är min trygghet, min kärlek och min styrka. Jag är starkare än någonsin och jag är bättre än någonsin. Jag kommer att förmedla nycklarna till dig som undrar, som inte vet var du ska börja leta. Känner du dig deppig, orkeslös, ledsen, som att du aldrig kommer att komma ovan vattenytan? Ta semester från livet! Bestäm redan idag att du tar ledigt från livet en vecka. Det innebär att tillåta sig själv att vara liten, stäng av telefon, ligga på soffan, strunta i dammsugaren, kraven och alla måsten. Kvällen innan ledigheten är slut gör du planen för morgondagen, var du ska börja och i vilken ordning. Det är inte fult att ta ledigt från livet, det är inte ett misslyckande, det är ibland ett måste!

Jag vet att trots det jag utsatts för så är jag en människa värd att älska. Jag vet idag att det inte var mitt fel… Inget av det! Mitt liv, kan vara facit för din lycka! Använd mitt facit, så du inte går fel på spelplanen. Använd min titel och titta dig själv i spegeln: Mitt liv, Mitt beslut! Jag kan, jag vill, jag vågar! Du är god nog som du är och du kan lyckas mot alla odds. Ge aldrig upp dina drömmar, de är värda att kämpa för! Du har bara ett liv… Gör det minnesvärt, för det kommer en dag när minnena är det enda som finns kvar!

Det finns en anledning till att vindrutan är större än backspegeln. Det som ligger framför oss är mycket större än det som ligger bakom oss. Nu ska koftan in i garderoben igen, jag fryser inte längre… Jag har ett jobb att slutföra! Kramar och kärlek till er från mig… ❤