En helg i kulturens tecken…
Fredagen avslutades på absolut bästa sätt! Vita Hästen vann över Karlskoga med 5-3 och ett direktkval mot MODO om en SHL plats var ett faktum. För ett år sedan gick Hästen upp i Allsvenskan. Vi har följt dem, vi har hyllat dem och plötsligt så står vi där och spelar om att snäppa upp ytterligare ett steg. Det måste vara historiskt, eller så är det bara vi i Norrköping som tycker det! När vardagen och samhället ofta är tufft, så märker man hur sådana här tillfällen för alla tillsammans i en enda stor eufori. Ingen står ensam, alla är vänner och åter igen så bekräftas det faktum att sporten förenar och för oss samman!
Samma kväll när jag kom hem efter hockeyn så fattade jag ett eget litet beslut…igen! Jag lyssnar på magkänslan, något jag lovat mig själv att göra. Jag har legat i influensan i två veckor nu och när man ligger där så tänker man: Bara jag blir frisk, så ska jag… Men den här gången när jag blev frisk så bestämde jag mig för att stå fast vid mina önskningar. Bara jag blir frisk så ska jag ge mig själv lite mer tid. Jag måste leva. Jag lägger hela mitt liv på att finnas för andra, att hjälpa människor och jag brinner för utsatta barn och kvinnor. Det betyder inte att jag inte ibland kan njuta själv, det betyder snarare tvärtom att jag får mer kraft och energi att engagera mig och då med mer glädje. Det blir allt mer ofta som jag lägger mig själv åt sidan för att jobba och utveckla. Jag tror att jag kanske får än mer gjort om jag andas emellanåt, om jag vårdar mig själv och min hälsa och kanske fokuserar arbetstiden mer.
Jag började det (nya) livet lördag morgon genom att åka ut till en vän på landet, äta lunch ute i det fria och vandra i skogen. Något som jag vet ger energi och kraft. Något jag alltid gjort, men förlorat lite det senaste året. Dags att ta tillbaka kontrollen av mitt liv, och mitt välmående! När jag kom hem så fortsatte njutningen. En öl på altan medan solen gick ner innan maten för kvällen skulle lagas och mello 2015 skulle slukas!
Mellon gick så som jag trodde. Måns kammade hem segern med hela svenska folket i ryggen och Jon kom tvåa. Mitt hjärta har dock legat hos Jon hela tiden. Det är inte ofta jag gråter till musik, men igår kom tårarna. Den känslan och äktheten är enorm och hans låt Jag är fri, går rakt in i hjärtat. Lyssna gärna på länken nedan ❤
Idag blir det att bege sig till stan för att repa med mina kollegor Tarmo Hietala och Håkan Hemlin. På onsdag kör vi åter den populära föreställningen Mot alla odds, och denna gång i Värnamo! Senast i Gislaved gav enormt bra recensioner och ett intresse för fler kommuner att ta in den. Mot alla odds, berör och är skriven efter Håkans och mina böcker Förlist och Mitt liv, mitt beslut.
Man kan helt enkelt säga att helgen har gått i kulturens tecken. Och jag går in i varje moment mer närvarande än innan influensan. Jag försöker njuta av varje stund, ledig som arbete och känna i magen att jag är här och nu.
När man kommer till den där punkten…den där känslan att man kan välja att njuta eller bara göra det…när man vet att valet genererar i större njutning, en livsglädje och en större självkänsla…när man med säkerhet vet att varje stund levs fullt ut, då är man hemma mentalt.
Vi vet inte vad som väntar bakom hörnet, vem som försöker rasera våra liv. Vi vet ingenting om framtiden, så varför inte leva här och nu och tillåta sig en egen eufori i magtrakten som mynnar ut i kroppens celler som i sin tur håller och friska. Välj livet, det har jag gjort så många gånger och känslan är lika fantastisk varje gång!
Maria Andersson 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.