Radiotystnad med resultat!

Radiotystnad…

Efter nästan två veckors radiotystnad, (för det är väl så det kallas när man hållit sig borta från sociala medier) så gör jag ett gästspel, mest för att jag saknar mina vänners bilder. Måste uppdatera mig lite om vad som hänt i deras liv. Det jag upptäckt under dessa veckor är flera saker. Man (pratar) mer med människor. IRL alltså, som mina barn skulle säga. Man får mer gjort, facebook tar mer tid än man tror. Att ständigt vara uppkopplad till omvärlden, hålla koll, förundras, reta sig, och glädjas med, känns plötsligt som mindre viktigt. De vänner och kollegor man har, finns ett samtal bort.

Två veckor där tankarna fått flöda fritt, där naturen gett mig insikt i vad som är viktigt för mig och där diskussioner med nära fått mig att förstå varför vissa människor fungerar och agerar på ett speciellt sätt. Varför jag agerar på ett sätt och vad mitt eget driv är. Semester från livet skulle man också kunna kalla det, och den har varit välbehövlig. Jag har haft tid att arbeta med rätt saker, rätt människor, bygga värden…

Två veckor av tystnad från dem som inte stod mig så nära som jag trott, två veckor av härliga samtal och meddelanden från den som stod mig närmare än jag trott. Två veckor där livet visat exakt hur det fungerar, både på gott och på ont, men med resultat av insikter värda att vårda. Glöm inte att leva, det är oerhört vackert om vi bara vågar öppna ögonen…

Jag har lyckats använda tiden till att skapa, gå tillbaka till basen där jag påbörjade min bana, utveckling, marknad och skapa nytta. Det känns som igår när jag byggde möjligheter i London, fast det egentligen är flera år sedan. Ett samtal bort och de är på med vad jag erbjuder. Jag gjorde uppenbarligen ett bra jobb där och nu när jag är i behov av dem så står de med öppna armar. Det känns som igår, rösten är densamma, det hjärtliga mottagandet är likadant nu som då. Det är England vi pratar om, där finns inte Jante, där finns bara möjligheter och glädjen när det går bra för andra. Där finns empatin för dig som person, trots ett stressigare liv är vad Sverige någonsin erbjudit. Man har tid att lyssna, förstå och säga de där orden som lyfter dig till nästa nivå, över tröskeln om det behövs, rakt in i armarna på deras egna nätverk utan att blinka. De gläds med varandra och plötsligt så undrar jag om jag är född i fel land. Visst har min pappa bott i USA sedan jag var 7 år, och visst har jag präglats av det amerikanska klimatet som per automatik implementerats i mitt system. Kanske formas man av livets -med och motgångar, kanske är du född med det eller inte. Frågor som aldrig får svar, men som är intressanta att fundera över när man sitter i naturen och för en dialog med vinden.

Under två veckor har jag fattat en mängd beslut. Beslut som jag kanske inte kunnat fatta om sociala medier hängt över mig. Tystnaden har gett mig ro att fatta dessa beslut, teckna nya avtal, utveckla en plattform. Besluta om vad som står mig varmast om hjärtat när det gäller arbete. Fundera över var min kompetens är störst.

Avgörandet kom för några veckor sedan när jag valde att lämna sociala medier, när jag aktivt gjorde ett val att dra mig tillbaka och fundera, fokusera och låta magkänslan tala, det behövde bara formas i min egen hjärna så att jag kan stå för de steg jag tar.

Jag valde bort Jante, jag valde bort uppdrag som ger mat på bordet, men som inte ger min själ det som gör att den gror och mår bra. Jag har blivit förd bakom ljuset några gånger, förlorat tid och pengar, torkat tåren, slickat såren, men alltid valt att fortsätta den bana jag valde för många år sedan när jag skrev min livsplan. Jag har valt att engagera mig i projekt/koncept som jag är representerad/personifierad. Det som mitt liv skapat åt mig och det som format mitt liv, mitt jag…

Jag valde att enbart ägna min tid och mitt liv till arbete med mänskliga rättigheter. Allt som sker från, är enbart fokuserat på att skapa nytta för var mitt hjärta ligger.

Att säga ifrån om vissa uppdrag var svåra beslut att ta, men viktiga beslut för mig.

Igår valde jag även att säga ifrån om min projektledarroll på Victoriadagen. Inte för att jag inte älskar evenemanget. Jag är Royalist ut i fingerspetsarna och tacksam för det arbete jag gjort och för möjligheten det gett att vara delaktig.  Men jag måste följa hjärtat, inte det som andra förväntar sig av mig.

Jag har arrangerat stora evenemang, både själv och på uppdrag, men insikten har gjort att det inte är där jag ska lägga fokus. Mitt liv, mitt beslut, inte någon annans.

Nu väntar något annat där jag tar med mig alla erfarenheter, nyttjar den kunskap jag har inom ämnena, väljer de partners som brinner som jag, sorterar bort dålig energi som tar musten ur glädjen som det ger när man ser resultat av hårt arbete. Tar bort människor ur mitt liv, som valt en annan väg, eller ett destruktivt sätt att arbeta, genom att trycka ner andra utan bättre vetande. I många år har jag byggt upp en bas av fina människor. Där är vi alla lika värda, där glöder elden under ytan och skapar rök som gör att vi kan kommunicera med omvärlden. Där bygger vi broar över vatten som inte borde finnas. Där skapar vi möjligheter för ett jämlikt samhälle. Just där växer vi som människor och lär oss vad som är viktigt för just oss. Vi är alla olika individer. Dina handlingar talar om för dig vem du är… Jag är jag och jag vet exakt vad jag står för!

Världen är full av framgångsrika människor där andra talat om för dem att deras dröm är ouppnåbar. Dessa människor valde att inte lyssna, utan tro på sig själva och lyssna till sitt hjärta. De begravde Jante och såg sina misstag som sina största tillgångar. De såg sina drömmar som möjligheter istället för svårigheter. De valde att satsa sitt liv, sin själ och sin framtid i det de själva trodde på… Det är dessa människor som lyckas uppnå det de drömmer om. Jag beundrar dem, jag hyllar dem och jag hoppas att de kan bana väg för fler som bär drömmar som de vill uppfylla.

 Jag kommer fortsätta med min radiotystnad efter att jag fått titta runt på vänner, deras barn och sköna bilder. Älskar att titta på vardagsbilder, när du dricker ditt morgonkaffe, när du umgås med din familj. Det är en avkopplande miljö där man får le åt vardagliga sysslor och älska, beskåda och hylla andras framgång, sörja, stötta och finnas för dem med motgång. När jag suktat lite så återvänder jag till radiotystnaden, den sköna outgrundliga tystnaden för att fortsätta bygga min egen dröm om en bättre värld och ett jämlikare samhälle. Där vi alla är lika värda och där vi hjälper varandra att överbrygga hindren, fördomarna och kulturella åsikter om människor värde.

Jag brinner och låter glöden bli mitt tecken, askan visa spåren och resultatet bli mitt mål.

Jag tror på något bättre, det har jag alltid gjort. Indianernas tecken har ofta varit min egen ledsaga. Kanske därför jag för många år sedan tatuerade in ett radband från indianerna, som ett tecken på att de är med mig, att deras andar för mig i rätt riktning…

Ett djupt inlägg som skapats av två veckors radiotystnad där glädjen över livet är större än någonsin och där insikten av vad som var viktigt för mig, äntligen formats till avslut av vissa saker och nya formationer för att göra det som glöden visat mig… Min röda hårfärg har ersatts med brun, men mitt hjärta är alltid rött. Precis som ditt oavsett var du kommer ifrån…

”En kväll berättade en gammal Cherokeeindian för sitt barnbarn om en kamp som pågår inom oss människor. Han sa- Min son, kampen mellan två vargar som vi alla har inom oss.

En är ond: Den kännetecknas av vrede, avundsjuka, sorg, ånger, girighet, övermod, självömkan, skuldkänslor, förbittring, mindervärdighetskomplex, lögner falsk stolthet, överlägsenhet och självupptagenhet.

Den andra är god: Den har glädje, frid, kärlek, hopp, ödmjukhet, vänlighet, godhet, empati, generositet, ärlighet, medlidsamhet och tilltro

Barnbarnet funderade en stund och frågade sedan sin farfar: Vilken varg vinner?

Den gamle Cherokeeindianen svarade: Den du matar…”

 En fin dag till er och en underbar vår till alla. Kärlek, ljus och värme ❤